Stygn tagna – trots fel Lindskog!

Var på Vårdcentralen och fick tagit stygnen efter operation ”Fläck-väck”! En lustighet inträffade vid besöket. Snezana hade också en avtalad tid på VC, och vi hade lyckats få samma klockslag, så vi därmed slapp köra två gånger. Vi anmälde oss i receptionen, och just som jag gjort min anmälan kom en vårdpersonal och ropade ”Lindskog!” Ingen funderade, jag gick med och blev visad in på ett … undersökningsrum.
”Jaha, vad är det för fel på dig då?” undrade han medan tvivlande tankar började surra i mitt huvud.
”Eh … jag undrar om inte det här blev fel”, sa jag. Rummet var mer ett kontorsrum, och jag var där för att ta stygnen. Inte brukar det se ut så hos distriktssköterskan. ”Jag tror du har fått fel Lindskog!” sa jag. ”Jag skulle till distriktsköterskan och ta stygn.”

Så det kan bli!

Ingen fläck och ingen mobil

Idag var det åter dags att låta sig bli skuren i – så att säga. Avlägsnande av en fläck i höjd med nyckelbenet, i november, visade sig vara otillräcklig då man ansåg att man borde tagit lite mer. Efter avslutad operation idag som skedde under samtal om böcker och skrivande – mina böcker – försvann läkare och sköterskor hastigt ur rummet. Jag låg rådvill kvar på bordet. Var det klart eller …? Några ögonblick senare kom de tillbaka in, och läkaren bad med en bekymrad min få se min rygg. Ingenting där! Han kunde därmed dra en lättnadens suck inför vetskapen att han faktiskt opererat på min framsida. Trots att någon felaktigt noterat i journalen att det handlade om en fläck på ryggen!
Och så blir man telefonlös för en tid framöver, då det krävs en garantireparation. Telefonerandet kan jag va utan, men det finns ju en mängd funktioner i mobilen som underlättar mycket i de vardagliga göromålen. Försöker hantera dem tills vidare med surfplattan istället. Ringa får vi göra sen!
(PS – Det går alltid att nå mig via e-post! DS)

Från sjukbädden mot ytan!

Efter en dryg månad med lunginflammation, vatten i lungsäcken och till och med en vecka med Covid, har jag till slut valt att helt och hållet följa kroppens vilja. Jag kan vila mjukt mot skrivbordsstolens ryggstöd och skriva eller fortsätta ladda upp mitt Musikarkiv till Dropbox. Eller något annat. Annars blir det att krypa upp i soffan med en film, eller raklång i sängen med tre kuddar under huvudet och stillsam musik i hörlurarna. Uppenbart är det en bra lösning.

Nu känns det faktiskt trots allt som att jag håller på att lämna sjukbädden och långsamt är på väg tillbaka upp mot ytan!

Vissen!

Kände mig ganska vissen hela den här dagen också. Fortfarande lika ont, och jag vågar knappt hosta, nysa, gäspa eller rapa, för då hugger det till i sidan. Kan undras hur länge man ska behöva stå ut med det här. Känner mig totalt vissen, inspirationslös och orkeslös. Alltså egentligen ingen större skillnad jämfört med gårdagen. Egentligen enda positiva är att jag fick vara hemma hos min kärlek, istället för på Akuten.

Bakslag

Den gångna veckan har helt klart gått åt det positiva hållet. Har känt tydligt att jag håller på att tillfriskna. Men i natt blev det bakslag! Satt och tittade på en film innan jag skulle somna igår kväll, när det plötsligt började göra ont i vänster lunga. I höjd med bröstet. Dessutom rejält ont! Om jag hostade, nös eller till och med rapade, högg det till i sidan. Så det blev besök på Vårdcentralen igen, vilket i sin tur ledde till remiss till Akuten i Ystad. Blodprover, skiktröntgen och det där otrevliga Covidtestet igen. Vet inte hur många gånger jag fått utstå den där pinnen halvvägs upp i hjärnan! Men – jag är fortfarande positiv! Dock utan att smitta. Resultatet av besöket på Akuten blev i alla fall att fläcken på lungan i höjd med bröstet ska hållas under uppsikt. Men i övrigt visar alla prover och röntgen att allt är helt ok! Så nu blir det Citodon som får hjälpa mig att stå ut med det onda. En väldigt intressant notering idag var att läkaren jag träffade på Vårdcentralen var ganska exakt så som jag ser min karaktär Elana i mina böcker ”Legender från Thiramaar”. Tänk att hon finns i verkliga livet!
För övrigt gick ju denna lördag helt till spillo, med vistelse på Akuten i cirka åtta timmar!

Kort och långsam promenad

Jag tog Vårdcentralens råd ad notam, och tog mig en promenad i solskenet. En väldigt långsam och ganska kort promenad förvisso, men så löd också rådet. Det handlar i detta läget inte om någon motionspromenad eller så, utan enbart att få lite frisk luft i mina lungor och lite lindrigare kroppsrörelse som också kan vara positivt för lungorna. Det blev ynka 1,37 km vilket tog mig drygt 18 minuter. Men lika väl säkert hälsosamt.

Friskare … helt klart.

Vaknade i morse med en nästan märklig känsla! Jag hade inte ont! Jag var inte så värst rosslig i halsen. Jag var nästan pigg. Kan det vara så att jag nu, nästan en månad och två antibiotikakurer senare faktiskt håller på att bli frisk. Finns absolut fler tecken på det under dagen. Har faktiskt orkat med flera sysslor vid datorn. Bra många fler än jag annars gjort de senaste veckorna. Och chorizokorven och ölen till maten smakade alldeles förträffligt.
Att sen orken tog slut någonstans runt sjutiden på kvällen, och jag därför allt mer siktade mot soffan och ett nytt avsnitt av ”The Witcher”, eller två, får man väl ändå se som acceptabelt. Lunginflammation, vatten i lungsäcken och på det covid, kan nog sätta sina spår.

Skrivandet har gått i stå …

Med lunginflammation och Covid har skrivandet gått i stå! Jag har förvisso svårt att låta bli tangenterna, men hjärnan är för seg för att kunna tänka ut några användbara idéer. Med några få undantag har jag varit ganska ineffektiv vad gäller skrivande i princip sen trettonhelgen. Sen Covid bröt ut i början av den här veckan har det varit än mer begränsat. De senaste dagarna har jag i princip bott i soffan i sällskap med Netflix och Mogwai (vår katt). Men, jag är ju den där typen som i motgångar och besvärligheter i allmänhet resonerar att det är bara att bryta ihop och gå vidare, så jag tycker mig ändå se ljuset i tunneln. Vistelsen i soffan har nog haft ”läkande effekt”, för det gör mindre ont i lungorna och det är mindre rivit i halsen. I sammanhanget kan jag konstatera att ölen inte smakat särskilt bra! Så visst fan är jag sjuk!

Troget sjuksällskap

Nu med både lunginflammation och covid som kolliderar och gör sitt yttersta för att göra tillvaron så tungsliten som möjligt, är det rätt skönt att bara vila bort skiten i soffan i sällskap med Netflix.
Hela tiden med troget sällskap av Mogwai. I två dar nu har jag mest ”bott” i soffan och har även sovit där den gångna natten, eftersom jag måste sova ”halvsittande” för att inte hosta sönder lungorna. Hela tiden har Mogwai legat tryggt bredvid och liksom haft koll.

Inte helt nöjd med hur det här året har börjat!

Det börjar allt mer kännas som att det här året kunde startat betydligt bättre. Det mesta av januari har jag dragits med lunginflammation och vätska i lungsäcken. Har varit två gånger på Akuten i Ystad, med mängder med blodprover, urinprov, Covidprov samt fyra olika röntgen. Har haft och har två olika varianter med antibiotika. Ovanpå detta har vi inlett februari med förkylning, som enligt test för Snezanas del var Covid-positivt. Jag har inte testat än, men det är ju högst sannolikt att det även för min del handlar om Covid! I morgon har jag telefontid med en annan läkare under förmiddagen i ett helt annat ärende. Därefter får jag nog åter kontakta Vårdcentralen, vilket med stor sannolikhet kommer att leda till en ny remiss till akuten! En hel månad – nu vill jag inte vara sjuk längre! Har helt enkelt inte tid.