En fredag i november

Kärleken hade en avtalad tid i byn idag, så jag passade på att handla några ytterligare varor som jag missade igår. Hade dessutom ett paket att hämta på My Way vid busstationen, från El-Giganten. Faktiskt lite irriterarande att det är enda leveransalternativet de har. Innebär ju att man måste planera inköpet utifrån när man har andra ärenden till byn. Blir lite dyrt annars att köra in enbart för detta.
Eftersom det är fredag kostade vi på en Japanare och en Napoleon hos Möllans Café.

Det gråa trista novembervädret som dessutom serverade årets första snö, eller nåt, inspirerade till att hänga upp en del av julbelysningen i förtid.

Nu ska resten av kvällen ägnas åt Karins trädgård. Tror jag.

Lokala bibliotekets återhållsamhet!

Nu finns – äntligen – alla tre böckerna i serien Legender från Thiramaar hos Sjöbo Bibliotek. Men enbart som e-bok. Medan en mängd bibliotek runtom i vårt avlånga land sen länge och även löpande, tagit in och tar in det mesta vi producerar i e-boksform, såväl romaner som noveller, har vårt lokala bibliotek varit återhållsamma. Malmö Stadsbibliotek har också sen en tid tillbaka hela min fantasyserie i både bokform och e-bokform. De har även första delen i vår gemensamma HBTQ-svit Det hände vid Skärsjön, plus även mina memoarer Idag kan det kvitta!

I Sjöbo skyller man på en snäv budget. Böckerna kostar cirka 50 kr i inköp. Nog borde väl lokala författare vara lite extra intressanta för ett lokalt bibliotek.

Trots att vi tjänar struntpengar på våra böcker, är det frestande att donera några fysiska böcker till Sjöbo Bibliotek. Men det har vi faktiskt gjort med ett par olika titlar för en del år sedan, men de böckerna har aldrig ens kommit ut till utlåning! Så de får nog vackert själva köpa in dom.

Nu växer Karins trädgård

Har för tillfället växlat till feelgood. Känns lite som att jag fastnat när det gäller Ashas sten. Har i grova drag en hållbar storyline, men har lite svårt att hitta någon riktigt hållbar berättelse. Så nu har jag valt att tillfälligt pausa det skrivandet. Istället skriver jag feelgood! För några år sedan skrev vi gemensamt en novell som vi kallade Det blommar i Karins trädgård, vilken var tänkt som ett bidrag till en novellantologi. Den kom inte med, och blev därefter liggande en tid. Men så började vi fundera på om man inte skulle kunna göra om den till en lite smårolig feelgood-roman istället. Snezana har skrivit en del intressanta avsnitt, och nu försöker jag kämpa vidare med den. Berättelsen är tänkt att kretsa kring ett par hus i ett vanligt svenskt villaområde med en lagom blandning av personkemier. Arbetstiteln blir Karins trädgård, ochden innehåller en lagom färgstark blandning av karaktärer. Huvudpersonen då, den 68-årige Karin, den nyinflyttade grannen Peter, 64 år gammal med Zlatantofs och hans nippertippa till älskarinna Camilla. Självklart en sur granne – Lars-Göran Brandt som har koll på allt som händer. Och så de båda systrarna, eller vad de är, Anna-Stina och Henrietta och Ilona som är ensamstående med två barn. Det här kan faktiskt bli riktigt roligt att arbeta med.

Mitt längsta dokument

Nu när vi befinner oss mitt i Na-No-Wri-Mo (National Novel Writing Month) där man sätter upp ett mål på typ 50 000 skrivna ord under månaden, kan jag inte låta bli och fundera på just det här med det skrivna ordet. Bara min dagbok innehåller närmare tre miljoner ord! Detta vet jag med säkerhet, men hur många ord jag skrivit totalt i mitt liv är naturligtvis omöjligt att säga. Men en vild gissning hamnar på någonstans runt kanske sex miljoner ord. Eller ännu mer. Men mitt i särklass längsta skrivna Word-dokument är min flödesskrivning för Legender från Thiramaar. I det dokumentet hanterar och behandlar jag all text som jag skriver i mina böcker i den serien. Det är därmed också ett dokument som växer dagligen. Just idag omfattar den 476 Wordsidor med totalt 291 811 ord.

Halvvägs genom Na-No-Wri-Mo

Vi är snart igenom halva november, och därmed också halva Na-No-Wri-Mo. Så hur har då skrivandet gått? Tja, sådär! Har ju delvis fastnat när det gäller Ashas sten, och har lite problem att riktigt komma vidare med den. Har förvisso fått till en del nytt, och även en del förbättrande justeringar av befintlig text. Men det är ändå lite svårt att få någon riktig fart. Har även kört igång ett annat skrivprojekt som jag arbetar parallellt med, och som har lite ankytning till mina memoarer. Så här långt har jag i alla fall totalt under den tid som gått av november, skrivit 20 300 ord! Så jag behöver ligga i om jag ska uppnå de 50 000 orden som är målet!

SPA-bad med skrivarsamtal + 11-11-firande = Fredagsmys!

Så var det fredag igen, mitt i mörka november, och alltså bra läge för SPA-bad. Som i vanlig ordning också innebär planerande skrivarsamtal. Med resultatet att jag kunde notera ytterligare några viktiga detaljer till arbetet med Ashas sten. Alltsammans sedan följt av en underbart god sallad med bland annat vitkål, russin, äpple, morötter, lök, creme fraiche, teriyaki, majonäs, senap, surimi, ägg, tomat och spenat.

Ett perfekt sätt att fira det faktum att det hunnit gå hela elva år sedan vi förlovade oss. Därtill kan jag personligen lägga till att detta är mitt längsta förhållande någonsin. Och känslorna är på exakt samma nivå idag, som de varit hela tiden!

Tänd ett ljus …

Tankar hit och dit. Förvirrade tankar. Funderingar och spekulationer. Vad kan hända? Vad ska hända? Vad bör helst inte hända? Vem ska göra si? Vem ska göra så?

Håller min berättelse? Finns det någon logik? Ja, jag vet … det är en fantasy, så det kanske inte alltid måste vara hundra procent logiskt. Men jag vill heller inte lösa olösbara situationer med något slags hokus-pokus á la Twin Peaks! Den suggestiva otroligt spännande mordhistorien som obönhörligen parkerade oss i tv-fåtöljen (till och med jag har haft en sån) på nittiotalet och som avsnitt efter avsnitt byggde upp en rad frågor, som i sista avsnittet besvarades med utflippat flum, som inte sa någonting vettigt alls!

Det är nu kärlekens och mina ständiga samtal kommer till nytta. Vid frukostbordet, eftermiddagsfikan och middagen. Framför allt SPA-baden med martini och tända ljus, där mängder med kreativa idéer hanteras. Återstår förmågan att sortera alla tankar, alla briljanta idéer, och hitta tråden att sy ihop dem med. Så ska det säkert bli bra den här gången också.

Skrivande, ljustillverkning och hemmagjorda räkmackor

Gråa och trista november är här. Enligt mitt tycke årets tristaste månad. Så man får anstränga sig lite extra för att få lite guldkant även dessa dagar. Så vi satsar helhjärtat på ett deltagande i Na-No-Wri-Mo och kommer förhoppningsvis en bit på vägen med aktuellt bokmanus. Kan kanske behövas för att komma över en torftig och egentligen allt för sen recension för min tredje del av Legender från Thiramaar. Denna Alla Helgons dag, har annars ägnats åt att komplettera ljudisoleringen i vår studio. Kunde också glädjas åt att senaste el-räkningen är tusen kronor lägre än föregående månad, och samtidigt konstaterar vi att vi hela det här året har varit duktiga på att spara el. Ett sätt är att använda oss av värmeljus, doftljus och vanliga stearinljus, som dels lyser upp på ett hemtrevligt vis, och dels bidrar till uppvärmningen. Därmed kan vi också hålla ner den elektrifierade uppvärmningen. Idag passade vi även på att stöpa egna doftljus av gammal stearin. Ett välgörande SPA-bad med nya kreativa idéer blev det också, och kvällens middag blev underbara hemmagjorda räkmackor. Bara för att vi kan.

I min fiktiva värld

Satsar som bekant för fullt på årets Na-No-Wri-Mo, och gör det helhjärtat med att skriva på min fjärde bok i serien ”Legender från Thiramaar”. Det går ärligt talat lite upp och ner. Ibland flyter det på för fullt, ibland är det svårt att komma någon vart. Men det underlättar trots allt att jag numera medan jag skriver, befinner mig i den fiktiva världen Thiramaar som jag praktiskt taget byggt upp från grunden från de första stapplande orden i min första bok. En värld som växt allt eftersom jag har behövt nya platser för mina vid det här laget 79 olika karaktärer. Alltså de som jag har namngett. Karaktärer som flera av dem blivit nästan som personliga vänner. Det är märkligt med det där, hur den värld och de människor man diktar ihop berättelser kring, efterhand blir som något slags nära vänner. Tänk om man kunde sitta ner och samtala med Elana, Adric, Kintara eller Andor, och såklart Kintaras bror Samus. Eller att få besöka medicinkvinnan Ogda i hennes prunkande trädgård. Inte minst trollkarlen Cornizendo och hans älskade Belvida Bell hade jag gärna kunnat prata i timmar med om tidsresor och magiska formler. Och alla de kaxiga men rätt sympatiska kadlinierna hade jag också gärna velat samtala med, och kanske få något smaskigt recept på en härlig svampgryta.
Alla känns de som nära vänner, men det är kanske inte så konstigt. De flesta har jag ju känt i mer än tjugofem år.

Skriv- och framtids-planer

Söndag och den första dagen av det som kallas vintertid. Eller normaltid. Fast jag önskar ju att sommartiden blir normaltid. Som nattmänniska uppskattar jag de ljusa kvällarna.

Men annars har denna vintersöndag med temperaturer uppåt sexton-sjutton grader främst handlat om två saker. Förberedelser inför Na-No-Wri-Mo, som kör igång nu på tisdag den 1 november. Alltså National Novel Writing Month. Det är då man förhoppningsvis ska skriva ihop hela sitt manus till nästa bok. I mitt fall blir det Ashas sten, som jag verkligen tänker satsa rejält på att försöka få till. Men det kräver en del förberedelser, och jag har gjort ett ”pussel” idag med Post-it-lappar. Fascineras lite över att denna innovation från åttiotalet fortfarande i vår datoriserade samtid faktiskt fungerar riktigt bra. Har även ägnat dagen åt diverse kalkyler med syfte att skapa en trivsam och ekonomiskt hållbar framtid för oss.
Och så hade vi lite vardagsfest, denna söndag, med hemmagjorda räkmackor!