Kunde jag berätta?!

Den 16 september 2022 kom min självbiografiska bok – Idag kan det kvitta – ut, och med den även jag. Under en tid hade jag successivt valt att bli allt mer öppen i mina inlägg på min hemsida och Facebook, men i och med boken var det definitivt. Detta har blivit mitt sätt att lite försiktigt öppna och berätta. Efter att jag i så där drygt femtio år levt i en hemlig bubbla kände jag att jag inte längre varken ville eller orkade stanna kvar i den bubblan. Säkert finns det då de som funderar och undrar varför jag inte har berättat något tidigare. Med ett bristfälligt självförtroende och en djupt rotad känsla av att ingen, inte ens mina närmaste, skulle förstå eller acceptera, har ett avslöjande alltid känts orimligt! Kanske jag istället kunde vända på frågan, och undra varför ingen uppmuntrat mig att berätta. Det finns onekligen indikationer genom årens lopp på att åtminstone en del i min omgivning har haft aningar.
Nu med stöd av min stora kärlek och kanske den där kaxigheten som inträtt lite med åldern, kände jag att nu är det mitt liv som gäller. Är någon nyfiken går det bra att fråga. Inget är längre hemligt.

Klippning, avtal och boktryck!

Idag har vi skickat ut avtal till de författare som ska delta i vår första egenutgivna novellsamling ”Gåvan”. Med det väntar spännande och intressant korrekturarbete. Samtidigt har vi två böcker på gång hos tryckeri. Det handlar om ”Eilaths hopp”, som är påfyllning av vårt lager. Den andra är ”Skarvkvinnan” som är planerad för utgivning lagom till Internationella Kvinnodagen.

Och idag har vi varit och klippt oss hos Krattan! Frissan som jag utan tvekan kan kalla mitt stammisställe. Har gått hos henne sen juni 2007!

Ruuth, Lee … och jag!

I somras lyssnade min kärlek och jag på ljudboken ”Jag kom inte ut – jag blev mig själv” av Ann-Christine Ruuth. I dagarna har vi sett första avsnittet om ”Snickar-Björns” transition till Lee på TV4. Timingen känns onekligen läglig. I september förra året kom mina memoarer ut! Det som från början var tänkt mest som en personlig analys av mitt liv, blev efterhand till en uppriktig och öppen berättelse om vem jag är, och egentligen alltid varit. Den blev mitt sätt att ”komma ut”! Att det råkade ske inom ett inte allt för stort tidsspann mellan Ann-Christine Ruuths bok och dokumentären om ”Snickar-Björn” som blev Lee är rena tillfälligheter. Ändå – dessa båda kändisar har naturligtvis helt andra förutsättningar att berätta sin historia, och att uppnå omvärldens förståelse och kanske rentav uppskattning, än vad jag någonsin kan drömma om. De har och har haft helt andra förutsättningar än vad jag haft. Ändå är likheterna slående. Ett liv genom barndom, tonår och in i vuxenvärlden då man ständigt kämpat för att dölja och gömma vem man innerst inne är. En ständig plåga, och ett evigt smygande och rentav skådespeleri för att visa upp en person man egentligen aldrig varit. Ett ständigt vandrande i ett töcken av osäkerhet, och en rädsla för att aldrig våga ta steget fullt ut och leva det liv man egentligen alltid velat. Varför?! Vems liv är det egentligen man har levt? Inte mitt i alla fall. En påklistrad påtvingad roll som inte är jag.

Även om mitt liv inte sett ut som Ruuths eller Lees och även om jag aldrig haft samma förutsättningar eller utgångsläge som de, så känns alla symptomen igen. Och varför måste allt kring detta vara så tungt?! Oavsett vad jag går igenom, så är jag fortfarande samma person som jag varit i stort sett i hela mitt liv. Möjligen numera lite positivare och gladare.                          

Till tryck … i god tid till Internationella Kvinnodagen

Laddade upp Snezanas bok ”Skarvkvinnan” till tryck idag, med förväntad leverans i slutet av denna månaden. Alltså i tid inför Internationella Kvinnodagen.
Det går utmärkt att förbeställa boken redan nu!

Kattdrake och minnet av en etta

Fyrtiofem minuters ryggläge med behandling som kan ”lindras” lite om man lyckas segla bort i tankar och funderingar. Ibland går det, och ibland går det inte alls. Men idag fungerade det ändå stundvis. Åtminstone så pass länge att jag kunde fundera fram lite användbara idéer till mitt fortsatta skrivande i Ashas sten. Idéer som handlar om kattdrakar, som jag faktiskt bara haft med en gång. Det var i Eilaths hopp, som den lilla krabaten dök upp. Kan faktiskt passa in i den pågående berättelsen också. För övrigt passerade jag under dagens promenad i stan, min gamla gata. Noterade att porten till trappuppgången till mitt livs första lägenhet, numera leder direkt in till en lägenhet. Blir naturligtvis väldigt nyfiken. Hur ser den lägenheten ut? På första våningen fanns då bara min etta, och en tvårumslägenhet mitt emot. Min gamla lägenhet är numera ombyggd till tvättstuga. Så min gissning är att den lägenheten som nu har egen port, helt säkert är en etagevåning. Med helt säkert ett skyhögt pris om den skulle vara till salu.

Legender från Thiramaar – Bilder från begynnelsen (1)

Redan från första början när jag började skriva på mina berättelser till Legender från Thiramaar, insåg jag att en karta var en nödvändighet. Gudarnas spira, som egentligen var den första boken jag skrev, handlar ju om att huvudkaraktärerna gör en resa runt i princip hela landet Thiarien. Det skulle vara praktiskt taget omöjligt att hålla ihop den berättelsen utan en karta. Med utgångspunkt från Forsthal, där huvudkaraktärerna Andor och Tobin kommer ifrån, började jag rita kartan. Den har sedan byggts på allt eftersom berättelserna växt fram. Den här kartan är den ursprungliga, som sedan legat till grund för den kartan som publicerats i böckerna, och som även finns i färg och hög upplösning här på hemsidan. (Karta i färg)
Tidigare inlägg om detta!

En solig februarilördag

Efter en vädermässigt osedvanligt grå januari, var det riktigt skönt att stiga upp och se hur hela huset badade i solsken. Vår gigantiska julstjärna stod på parad och bara lapade solsken. Och Mogwai härjade busigt runt bland trasmattorna, mellan varven. Dagen har annars tillbringats vid datorn – som vanligt – fullt sysselsatt med att skapa inlaga av Snezanas senaste fantastiska manus. Lite brådis nu då den ska ut lagom till Internationella kvinnodagen, och vi dessutom mycket lägligt fått rabatterbjudande från tryckeriet. Efter kvällens hemmagjorda makrillpizza tillbringade jag resten av denna lördag i Thiramaar, med kärleken bredvid djupt involverad i ännu en läsvärd bok.

Stillestånd …?

När jag äntligen kom igång med skrivandet i Ashas sten igår, kom jag aldrig igång. Jag skrev ner rubriken för kapitel 35 – Vem ska resa? – men sen stannade det upp. Helt faktiskt! Jag avrundade skrivandet med att kort notera att det är totalt stillestånd idag! Min förhoppning idag är att det tillståndet inte håller i sig.