Upptäckte idag att Restaurang Kvidevitt faktiskt utnyttjas även nu på sommaren. En liten flugsnappare har beslutat att föda upp sina ungar på ”loftet” där.
Fågelbordet är konstruerat så att man kan lyfta taket som sitter i gångjärn. Därunder finns ett lock över behållaren man fyller på mat i, och det är på det ”locket” som de har byggt sitt bo, och vad jag kunnat se finns det tre-fyra små ungar!
I jämförelse med en vanlig fågelholk måste det här vara rena lyxsviten!
Idag äntligen kunde jag, tillsammans med Ronney och Sten Ahrén, genomföra en vandring längs Borstbäcken från i höjd ungefär med Plantholmen till stenbron vid Magnaröd där slaget vid Borstbäcken stod den 25 mars 1644.
Det här blev till den ultimata naturupplevelsen, då vi gick på mark där det överhuvudtaget inte finns några upptrampade stigar och där man bitvis måste gå i vattnet eftersom det helt enkelt inte är framkomligt längs strandkanten.
Det här innebär också att vi var helt själv, och mötte alltså inga andra människor. Bara djur!
Och redan från starten fick vi syn på några vita hjortar som stod och kikade lite nyfiket på oss. Och en ekorre som kilade upp och ned i träden, och gav mig äntligen chansen att få fotografera en sådan.
Ungefär halvvägs på vår vandring hejdade jag mig mindre än en halv meter ifrån ett litet rådjurskid som låg i skydd av det höga gräset och sov.
Hela vandringen tog oss drygt fyra timmar!
Jag håller på för fullt och river några gamla “fågelhus” som förra ägaren har byggt här. Idag skulle jag flytta en del takplåt och även 22 byggstaket, vilket jag hade sett ut en plats till bakom det vi kallar “Gröna skjulet” (eftersom det är ett grönt skjul!).
Men när jag släpade iväg med den första plåten, flaxade plötsligt någonting upp alldelels intill mig. Det visade sig vara en andhona som hade ett rede på marken en meter i från där jag stod! I redet fanns minst åtta ägg!
Nu hoppas jag ju bara att hon vågar sig tillbaka dit igen. Å andra sidan kan man ju fundera över hur bra oddsen är för att hon ska klara sina ägg när hon lägger sitt rede direkt på marken med bara några ynkliga grenar som skydd.
Apropå vargdramat i Skånes Djurpark kunde man läsa i tidningarna i dag att förre djurparkschefen Staffan Åkeby kritiserar att inte de två oroligaste varghannarna redan tidigare avlägsnades från flocken!
Precis den synpunkten jag framhöll här på Space igår.
Han säger också att för honom är det obegripligt att vargarna kunde rymma. Det ska inte kunna gå att bita av en så grov vajer!
Vidare har det under hela tiden flocken varit i djurparken funnits en oro i den. Flocken har inte alls varit harmonisk!
Kort och gott – det förefaller vara så att det funnits problem i den här vargflocken som man borde tagit tag i tidigare, och det största misstaget i det här dramat var helt säkert att man släppte tillbaka in de två unghannarna efter första rymningen.
Det som skedde sedan, var kanske nödvändigt efter omständigheterna! Men det är ytterst beklagligt och upprörande att det alls behövde nå dit hän!
Vid det här laget har väl alla hört den tråkiga nyheten om massakern i Skånes Djurpark!?
I torsdags morse lyckades två unga varghanar få upp ett litet hål i stängslet och ta sig ut ur hägnet i
Skånes Djurpark. Personalen lyckades dock få dem att krypa in igen, och hålet täpptes till.
Men under lördagen var det dags igen!
Samma två hannar lyckades ta sig ut genom ett nytt hål. Strax därpå hade ytterligare tre vargar tagit sig ut, och bland dem tydligen ledarhonan.
De gav sig på andra djur i parken, En kronhjort, ett rådjur och två får dödades. De var även på väg bort till sälarna. I rädsla över att ytterligare djur skulle attackeras tog personalen beslutet att skjuta de förrymda vargarna.
I och med att man avlivat bland annat ledarhonan menar man att flocken inte kunde fungera som den ska längre. De andra vargarna blev väldigt oroliga och försökte också ta sig ut.
Hela flocken på totalt tolv vargar avlivades!
Kunde de verkligen inte löst detta på ett bättre sätt!?
Jag kan förstå att man måste förhindra att fler djur i parken blir skadade eller dödade, och naturligtvis också förhindra att de kommer ut utanför djurparken.
Men det känns som om man gjorde ett stort fel redan från början! Varför släppte de in de två unghannarna igen i hägnet efter första rymningen?
Alla djurparker måste väl rimligtvis ha extra utrymmen där man tillfälligt kan släppa in djur om eller när det uppstår oroligheter. Där borde man istället släppt in de båda hannarna tills situationen lugnat sig, och man fått sett över stängslet!
Det hade kanske också gjort att övriga vargar hade hållit sig lugna!
Men – nu blir väl alla inskränkta varghatare lyckliga!
Frågan är om man vill besöka Skånes Djurpark igen efter detta!
Säkert en av de vargar som nu är dödad! Den här bilden är tagen i maj 2007.
Idag är det två veckor sedan lilla Scrollan kom in i vår familj.
Att hon gjort sig hemmastadd här råder det ingen tvekan om. Det gjorde hon faktiskt ganska snabbt!
Hon växer fort, ibland nästan lite för fort!
Visst är hon ett litet charmtroll!?
Vi kan inte ersätta vår fina Dennis! Vi kan bara försöka fylla ut tomrummet efter honom.
Det blev lilla söta Endicott Punk Princess som fick göra det! Eller snarare ska hennes inträde i vår familj och kärleken till henne hjälpa oss att komma vidare utan Dennis. Och så bedårande söt som hon är, blir det nog inte så svårt.
Med andra ord en ny familjemedlem för Chicco och Flisan att acceptera.
Så här långt har det gått ganska lugnt tillväga. Flisan är lite försiktigt avvaktande, och Chicco tycker att det "räckte väl med den där", Och då syftar han på Flisan som till och med var mindre än vad lilla Scrollan är, när hon kom in i hemmet.
Nu lever bara minnena kvar efter Dennis! Igår tvingades jag ta det tunga beslutet då hans bakben inte längre bar honom.
Det är sorgligt och tungt, och ändå… han var drygt tre månader ifrån att fylla FJORTON ÅR! Och det är väldigt högt för en så stor hund som en golden retriever.
När far gick bort sommaren 2006 efter en lång tids svår sjukdom, fanns det de som ansåg det bästa för Dennis vore att avliva honom, på grund av att han hade "haft det så jobbigt de sista åren"!
Tvärtom ansåg jag att det då var upp till mig att se till att de åren Dennis kunde tänkas ha kvar (han var tio år då) skulle bli så bra som möjligt! Och jag vill bestämt påstå att det lyckades.
Här har han fått röra sig fritt – han har tagit sina promenader ned till dammarna och upp i skogen och även in till grannarna i bland. I sin egen lugna takt! Och ofta har han legat på rygg totalt avslappnad, med tryggheten lysande omkring honom!
Och så har han levt i drygt ytterligare tre år!
Och så har han förgyllt tillvaron för oss också!
Den här lille krabaten kom på oväntat besök i verkstan ikväll! Men jag tror inte att den var ute efter Gevalia…!
Vi besökte Skånes djurpark idag!
Det är att fotografera vilda djur på ett enkelt sätt! Men jag har ett speciellt mål med detta – jag vill försöka reparera så långt det nu går den "skada" jag råkade ut för på åttiotalet. Då hade jag en Chinon CX analog systemkamera, med ett hyfsat bra telezoom, och tog ett antal bilder på lodjuren som ganska säkert blev bra. Men när jag fick tillbaka min film från framkallningen hade klantskallarna på filmlabbet förväxlat min film med någons dokumenterade barnkalas! Och min film var för evigt förlorad! Någon lycklig jäkel har fått den istället!
Ända sedan dess har jag besökt Skånes Djurpark vid flera tillfällen, men aldrig fått chansen att ta bilder av samma klass! Men nu har jag betydligt bättre resurser – MEN IDAG VAR DE INTE UTE!!!
Nåväl – det kommer väl fler chanser. Biljetterna gäller för ytterligare två besök under 2009 och vi har tänkt ligga vintersäsong med husvagnen på Skånes Djurparks camping.
Den här bilden tog jag 1 september 2007
Andie Lindskog 