Författare: Andie Lindskog

Ledig natt… och snart ska vi ställa fram klockan till sommartid och plötsligt har vi det livgivande ljuset en timme längre!

Och medan jag inväntar klockslaget ska jag med blandade känslor se tillbaka på veckan som gått, då  vi inledde med att fira Pias födelsedag, och dagen efter fick vi besök av en kär vän från Frankrike – om än kortvarigt så dock…. – och sedan avrundade jag som sagt veckan med att agera flytthjälp för en annan kär vän, ja faktiskt den vän jag haft i mitt hjärta längst av alla! Vi har faktiskt kännt varann i 34 år – med andra ord mer än halva mitt liv!

Med andra ord ännu en vecka i livet!

Körde hemifrån kl. 8.15 i morse och var hemma runt 23.00-tiden ikväll, efter en dags flyttslit! Suck… att en enda människa kan ha så mycket saker…!!!! Nåja, jag är glad att hon i varje fall hade anlita flyttfirma till det "stora". Det blev ändå åtskilliga turer för oss med mitt släp. Och jag erbjöd henne att låna vår husvagn, eftersom hon nätt och jämt själv får plats i sin nya mindre lägenhet.

Nåväl, hon har slitit inför det här i månader, och har säkert pendlat flitigt mellan hopp och förtvivlan, och kanske mest förtvivlan om jag känner henne rätt. Nu har hon förvisso än mer slit framför sig, men det kanske är av lite positivare slag eftersom det nu handlar om att ställa iordning i den nya lägenheten och försöka få prylar och möbler att passa in.

Och jag har gjort min insats som nära vän, och även jag har säkert mer att göra som hjälp framöver för henne också. Det behövs exempelvis en del el-jobb, och sådant gillar ju jag. Men även en del annat praktiskt i nya bostaden kanske kan behövas hjälp med, och det får man väl ställa upp på. Det är ju sådant vi vänner är till för!