Det här med Mims är onekligen en märklig historia. Under stor del av sommaren har han kommit hit praktiskt taget varje dag, ibland mer än en gång, och fått mat på altanen. Mogwai har oftast varit tillåtande. Han har kunnat ligga bekvämt i skuggan, eller på någon utemöbel, och lugnt betraktat Mims som äter maten vi satt ut till honom. Ibland har Mogwai gått bort mot Mims, som i sin tur omedelbart dragit sig undan. Men för det mesta har Mogwai accepterat Mims närvaro. Mims i sin tur har ibland blivit extra modig. Vid några tillfällen har han smugit in i huset, och faktiskt hittat till Mogwais matskål i köket. En gång när jag lagt mig i sovrummet för att vila en stund på eftermiddagen, märkte jag att något rörde sig i rummet, och jag trodde det var Mogwai. Men det visade sig vara Mims, som dock försvann hastigt ut när han blev varse att jag upptäckt honom.
Att han håller reda på grannskapets andra katter, och därmed avlastar Mogwai på den punkten, är tydligt. Vi har knappt sett till några andra katter här under ganska lång tid nu. Dock – de senaste veckorna har han mer eller mindre slutat komma hit. Senast han var här och åt var den 22 september. Vi började tro att något hänt honom. Han ser ju faktiskt inte helt frisk ut, och risken att han skulle kunnat ha blivit överkörd finns ju hela tiden. Men i tisdags såg jag honom längre bort i gatan. Idag hade vi skjutdörren i uterummet öppen en kort stund, och plötsligt var Mims här och var på väg att gå in. Men just som han var framme vid dörren kom Mogwai rusande och jagade bort honom. Man kunde nästan höra Mogwais tankar; Det är ok att du kommer hit och äter då och då. Man du får fan inte gå in i mitt hus.
Men vi har haft planer på att vi skulle bygga ett ”vinterhus” åt honom på altanen, så att han åtminstone har någonstans att krypa in och värma sig lite under vintermånaderna. Men nu känns det som att han trots allt har någon annan plats han uppehåller sig på.
Andie Lindskog 