Vissa dagar är mindre bra …

Strax efter fyra vaknade jag denna dag. Fluffade till kudden, drog täcket över axeln och la mig på sidan för att somna om. Blev för varm. Av med täcket. Blev för kallt. La mig på rygg. Nää … höger sida då? Inte det heller. Efter ett antal testade sovställningar, satte jag mig upp. Det här går inte! Jag stiger upp. Fick naturligtvis sova ett tag i soffan under dagen. Men den dåliga starten på dagen hängde ändå kvar. Ägnade morgontimmarna åt lite korrekturarbete. Därefter en del meningslös korrespondens med olika aktörer inom bokhandeln, som mest ledde till frustration och i praktiken stillastående på ruta ett! Tog ambitiös tag i ett arbete med att skapa provläsningsfiler till våra böcker, att publicera i näthandeln och på vår egna hemsida. Fungerade heller inte med någon större tillfredsställelse. Till detta ett antal andra mindre icke särskilt lyckade projekt. Tillika en dag – måndag dessutom – med trist och grått väder. Lika slö som katten, så nu får det bli en film istället. Men den somnar jag väl ifrån!

Förnyelsens vindar

Medan hårda stormvindar svepte runt huset, arbetade vi vidare med att färdigställa vårt nya arbetsrum och även hobbyrummet. Än återstår en del detaljer i det sistnämnda, men vi börjar absolut se slutet av detta väldigt positiva och faktiskt mycket kreativa projekt. Ett projekt som dessutom inspirerar och föder idéer till ytterligare förändringsprojekt. En tur till Ystad nästa vecka är inplanerad av det skälet. Ytterligare en tur till Slottstaden i Malmö har också avverkats den här veckan, och med den också konstaterat att det är klart med en fortsättning åtminstone framöver under den kommande våren. Veckan har innefattat en del ekonomiskt arbete, i form av fakturering, deklaration som äntligen lett till ett något vettigare skatteavdrag och på det har jag också kunnat notera att jag från och med detta året har fått höjd pension! Kanske inte mycket att jubla över, eftersom alla ökade omkostnader sedan länge ätit upp alla eventuella inkomsthöjningar.
Den här veckan har vi äntligen kunnat låta Mogwai åter igen gå ut, så han har kunnat förnya ”staketstolparna” kring vår trädgård / hans domäner så grannskapets katter kan fatta att de beträder vår mark utan giltigt tillstånd. Veckan avrundades med ett gästbesök som ställdes in i sista stund. Alltid lika frustrerande, men vi fick en god måltid tillsammans. Fast den situationen har vi egentligen varje dag.
Vi avrundar veckan som sagt med nya planer för upplyftande åtgärder i vårt sedan ganska exakt elva år gemensamma hem. Något vi får anledning att återkomma till.

En stillsam kväll på altanen

En stillsam kväll på altanen

Denna varma dag närmar sig slutet. Medan Snezana invigt vår egna studio, har jag hållit mig utom hörhåll och suttit på altanen och arbetat vidare med korrekturarbete. De förvarnade kraftiga regnskurarna uteblev, och vinden mojnade framåt kvällen. Medan fåglarna nu sakta börjat tona ner sången för denna ljuva midsommardag, njuter vi för fullt av dofterna från vildkaprifolen i vår trädgård, medan Mogwai håller vakt.

Tillfrisknande med flitens lampa i framskjuten tid

Tiden lunkar på som vanligt, sen den gångna helgen dessutom framskjuten en timme, med längre ljusa kvällar som vinst. Så trots att flitens lampa lyser för fullt på skrivarområdet, kan det fysiskt, eller nåt, ändå vara släckt längre tid. På skrivfronten har vi haft fullt upp, med e-boks-produktion, korrekturarbete, reklambilder, bokomslag och även fotouppdrag. Belvida Bell går med andra ord ganska bra just nu.
Vår lille Mogwai fick inte hamna på svenska frimärken. Men det viktiga är ändå att han raskt tillfrisknat, och nu tjatar högljutt om att få komma ut på kvällarna. Något han dock får vänta ett tag till med.
Även jag själv har tillfrisknat helt, tror jag, efter nästan två månaders lunginflammation. Var på uppföljande skiktröntgen igår, så vi får väl avvakta det förhoppningsvis positiva beskedet. Har den senaste månaden dessutom besökt andra vårdinrättningar i för mig nog så viktiga behandlingar. Dessutom har jag idag fått veta att den senaste ”Fläck väck”-operationen lyckats avlägsna allt, och att det inte finns någon ”kvarvarande lentigo maligna.”
Restaurang Kvidevitt ska snart stängas för säsongen. Som det varit på sistone är det nästan bara duvorna som besökt den. Faktiskt också vid två tillfällen hackspetten. Och vår långlivade julstjärna tycks starta om nu, med små nya röda blad.

Nästan fullt frisk

I onsdags fick vi tagit dränaget. Såren har läkt väl, och dagen efter fick han slippa kragen. Men redan på onsdagskvällen visade han tydligt att han var i det närmaste frisk. Med stark stämma har han klagat högljutt över att han inte fått gå ut. Efter många om och men finner han sig dock till slut i att åtminstone få sitta vid öppet fönster, eller ännu bättre altandörr med nät. Det är ju bättre än inget.
Men från att jag från lite drygt en vecka sedan i det närmaste trodde han var döende, har han tillfrisknat väldigt snabbt. Nu ska bara pälsen växa ut. Vår fina katt.

På bättringsvägen!

Kan med stor förtjusning konstatera att Mogwai redan är på bättringsvägen. Han äter med god aptit, så trots att han hunnit tappa en hel del efter ett drygt dygn utan att äta och dricka, har han redan återhämtat sig väl. Under kvällen nu har han dessutom gått här och tjatat om att vill ut. Något han dock får vänta med ett tag. Dränaget måste tas bort, och sen är det ju frågan hur länge därefter han måste gå med krage. Dessutom har de fått raka bort en hel del päls runt kinden och upp mot örat. Det ska nog helst växa ut en del i alla fall innan han kan gå ut. Men samtidigt är han en fantastiskt tålmodig katt, och protesterar faktiskt nästan inte alls när vi medicinerar och tvättar honom. Till och med när vi sätter på kragen efter varje tvätt står han snällt och bara låter oss göra det. Vår lille Mogwai!

I Malmö igen

Var på ett efterlängtat ärende i Malmö idag, som även medgav en fika på Coffee house på Triangeln Center. En promenad på cirka två kilometer, där jag glädjande kunde konstatera att jag inte blev lika andfådd som tidigare, så sviterna av lunginflammationen håller kanske på att lägga sig.
Börjar nästan tro att jag har en privat plats i garaget under Triangeln Center, då jag faktiskt får samma plats varje gång jag är där.
Gläds fortfarande kanske ytterligare några dagar åt den fina bukett från kära vänner, som stått sig ovanligt väl i över en vecka.
Men trots dagens positiva Malmötur, oroas vi av att vår älskade Mogwai inte mår riktigt bra.

Mogwai allt mer social

Det har tagit ganska lång tid, men efterhand har Mogwai blivit allt mer social. Numera när han går ut på kvällarna, finns det ett slags ritual då han med jämna mellanrum kommer in, och med hela sitt kroppsspråk tydligt berättar vad han vill. Ibland vill han ha lite mat. Ibland är han törstig och vill att jag ska gå med honom till badrummet och öppna vattenkranen så han kan dricka. Men ibland står han kvar alldeles bredvid mig, och då vill han att jag lyfter upp honom över min axel för en kelstund. I övrigt har han ett lite försynt sätt att visa sin tillgivenhet. Han ligger gärna på armstödet till soffan när vi sitter där och tittar på någon film. Ganska ofta kommer han in i sovrummet och ligger vid fotänden i sängen och sover tillsammans med oss. Vid några få tillfällen har jag kunnat lyfta upp honom i sängen och haft honom intill mig i sängen där han spinnande låtit mig klappa honom en stund, innan han valt att avvika. Men i går morse kom han faktiskt självmant och la sig spinnande intill mig i sängen, och låg där en stund medan jag klappade honom. Han kom in som hittekatt, cirka tolv veckor gammal, för drygt elva år sedan. Jag har alltid låtit honom själv bestämma hur mycket närkontakt vi ska ha. Har genom hela mitt liv och genom lång erfarenhet med olika katter, lärt mig att det är avgörande att man alltid låter katten själv avgöra hur social man ska vara. I slutänden betalar det sig alltid, även om det i vissa fall tar ovanligt lång tid.  

Troget sjuksällskap

Nu med både lunginflammation och covid som kolliderar och gör sitt yttersta för att göra tillvaron så tungsliten som möjligt, är det rätt skönt att bara vila bort skiten i soffan i sällskap med Netflix.
Hela tiden med troget sällskap av Mogwai. I två dar nu har jag mest ”bott” i soffan och har även sovit där den gångna natten, eftersom jag måste sova ”halvsittande” för att inte hosta sönder lungorna. Hela tiden har Mogwai legat tryggt bredvid och liksom haft koll.

Igång efter helgerna

Vardagen efter jul inleddes med samtal från Hudkliniken i Lund, som säger att det är lämpligt att ta bort mer av ”fläcken”. Avvaktar därmed ny tid för operation. Ungefär samtidigt har en annan tid på en motsvarande instans i Malmö plötsligt avbokats på obestämd tid. Irriterande. Övrigt på välmåendefronten går starkt framåt. När vi nu har avrundat det andra Coronaåret har vi gjort det för ovanlighetens skull med gäster. Det är dessutom det år då jag skrivit dagbok i femtio år. Årets första dag var trots sin röda form i kalendern, lite av en arbetsdag för oss. Kunde denna dag signera avtal med e-bok- & ljudboksleverantör, och därmed ligger vägen öppen för en högre produktivitet på skrivfronten. Glädjande när det gäller arbeten är också att jag kommit igång ganska bra med fjärde boken i serien Legender från Thiramaar, och så har en av våra HBTQ-romaner gått iväg till ett antal, förhoppningsvis, intresserade tänkbara utgivare. Denna onsdag, som känns som en fredag, håller vi värmen genom att arbeta nära, som vi alltid gör, när elräkningen säger att vi måste dra ner på uppvärmning och annat elkonsumerande. Kanske jag får börja använda strumpor inomhus också för värmens skull. Har ju fått veta att en del anser det vara bögigt att ha skor utan strumpor. Oj! Där ser man. Nåväl, vi värmer varandra, och om inte det räcker, kan Mogwai också hjälpa till. Då och då vill även han ha närhet.

%d bloggare gillar detta: