Lånebil, ljudboksprov, långtur och firad tonåring,

Veckan inleddes med att jag var uppe och väckte tuppen. Eller i varje fall hade jag nog kunnat göra det. Skulle vara vid Mazdacenter i Svedala när de öppnade för att lämna bilen för reparation av en mindre krockskada. Så hela veckan har vi fått köra med en gammal (!) Mazda. Årsmodell 2003! Tre år äldre än min första Mazda.
Under den här veckan har jag för första gången utnyttjat vår egen ljudstudio, och läst in min novell Cornizendo – debatt med gudarna. Visserligen en inspelning jag mest ser som en test, för att framöver kunna fullborda den fullt ut för utgivning. Ser det också samtidigt som en övning inför de julsagor jag också ska läsa in, för utgivning i lagom tid till jul.
Åter igen har vi nått fram till läget med mina memoarer, där jag har lämnat dem ifrån mig för ytterligare en genomläsning. Det är ju dessvärre så med alla manus, att ju mer man läser, ju mer brister upptäcker man. Men så fungerar vårt korrekturarbete. Genomläsning gång på gång tills vi tycker att det håller den klass vi båda kräver av ett manus. Nu är den dessutom lämnad till provläsning.
Den här veckan har jag även hunnit med ett femte besök i mina gamla kvarter i Malmö. Inte i första hand av nostalgiska skäl, men det ger ändå samma konstiga känsla varje gång. Jag bodde i Slottstaden i åtta år, och det handlade om mina första år efter att ha lämnat föräldrahemmet. Och vid sjätte besök är planen att även hinna ta en fika tillsammans med en gammal kompis.
Apropå fika, så har vi hunnit träffa våra trevliga grannar på just en sådan.
Veckan avrundades med ett besök i Fristad för att fira att barnbarnet blev tonåring!

Klar … igen!

Nu är den senaste, och förhoppningsvis sista, genomgången av memoarerna klar. Nu ska Snezana läsa igenom och kritiskt granska en gång till. Om hon inte hittar något att korrigera, bör manuset därefter vara … svälj … klart! Definitivt klart! Den omfattar 56 932 sanningsenliga ord, vilket grovt räknat motsvara cirka 325 sidor i bokform.

Dödens sten, livshistoria, saknad nolla och kärlekskranka myror.

Första veckan i augusti har passerat, och det känns nästan överflödigt att säga att det handlat en hel del om skrivande. Till att börja med har jag lyckats få till ett hållbart upplägg för storyn i Ashas sten, fjärde delen i serien Legender från Thiramaar. Men sen kom jag inte så mycket längre, eftersom jag fick tillbaka mina memoarer från ännu en genomläsning av Snezana. Så jag valde att prioritera den nu. Ska gå igenom texten en gång till, sen åter till henne … och, förhoppningsvis är det klart sen!
Ännu ett grillmöte med fotoklubben har vi också hunnit med i veckan, där dessutom min kvällsbild av slottet i Budapest knep förstaplatsen i månadstävlingen på temat Slott.
Två särskilt varma dagar har det varit, som vi tillbringat i relativ passivitet på altanen. Där kunde vi efter mörkrets inbrott då det alltjämt var tjugofem grader varmt lyss till vad som verkade vara (!) ett stilla regn. Men det visade sig vara flygmyror som var ute på friarstråt. Mängder med små myrfötter klampade omkring på vårt segeldukstak och förledde oss ett tag att höja beredskapen för reträtt in i huset undan regnet.
Mitt i värmen försökte vi svalka oss lite med viss planering inför bokmässa och julbokmarknad i december.
En havererad jordfelsbrytare i slutet av förra månaden, visade sig senare vara orsakad av en lika havererad spis. Så vi blev tvungna att beställa ny. Vad som inte framgick var att den krävde en framdragen nolla. Så nu väntar vi på att få det åtgärdat, dock av lokal elektriker så bilkostnaden inte blir så dyr som senast vi behövde hantverkarhjälp.
Sen har vi avrundat veckan med att förnya våra pass. De går ursprungligen ut i januari nästa år, men för min del har det redan upphört att gälla, till följd av mitt namnbyte.
I morgon blir det till att stiga upp och väcka tuppen. Men det blir en annan historia.

Ännu en härlig recension

Detta är den tredje delen i serien, jag har tyvärr inte läst de föregående delarna. Det har regnat i över två månader över Thiramaar. De börjar bli väldigt påfrestande, så trollkarlen Cornizendo får i uppdrag att göra något åt det envisa regnande. Han behöver därför kontakta regngudinnan, för att fråga vad som står på. I sin slitna trolldomsbok upptäcker han att mössen varit framme och förstört just den sidan. Han behöver därför göra en tidsresa till den tiden, då författaren till boken levde. Han räknar dock inte med att bli förälskad på kuppen. Det visar sig att boken inte är färdigskriven ännu, men han får besvärjelsen broderad på skjortan. Ska de äntligen lyckas stoppa det ihållande regnandet, och ska man även lyckas befria de bortrövad barnen, från Heborra.

Boken är skriven med en lättsam humor som jag gillar, men ändå blir det inte tramsigt. Den innehåller även väl avvägd allvar. I den här boken möter vi inte bara en helt ny värld med annorlunda platser, det finns också ett helt annorlunda folk. Kaldinierna kan tala med djuren, vilket är en väldigt trevlig egenhet, som jag blev lite avundsjuk på. Sedan räknar man ut tiden lite annorlunda också. Det finns också spännande gudar och gudinnor och drakar. Jag tyckte också om att författaren gav lite utrymme till Cornizendos mamma katt Olivia och hennes kattungar. Så gulligt. Jag blir imponerad av att man kan skapa en helt ny värld, som är väldigt trovärdigt beskriven. Det är nästan som om den finns på riktigt. Boken innehåller både spänning, romantik och magi. Slutet är jättefint och helt oväntat. Boken får ❤❤❤❤❤/5. Jag vill också passa på att tacka för Ogdas te blandning, det var riktigt gott.

Pride är inte vänster!

Pride pågår just nu runt om i landet. Ofta hävdas det, främst från extrema högern, att Pride är en vänsterrörelse. Måhända är det så att allt det Pride står för till större del sammanfaller med vänsterns uppfattningar. Men OM Pride verkligen skulle vara en vänsterrörelse – Va fan har då Moderater, Liberaler och Kristdemokrater i Pridetåget att göra?!

Hjälpsam skadereglerare!

Det här hände för en tid sedan.
Jag behövde förnya båda mina glasögonpar. De vanliga jag använder till vardags, liksom mina terminalglasögon. Eftersom jag tillbringar mycket tid vid datorn, är det nästan de glasögonen jag använder mest. Det fanns en repa mitt på glaset på terminalglasögonen. Det är ju så. Får man repor på glasögonen, hamnar de aldrig intill själva bågen eller nåt. Nej, alltid mitt i synfältet. Eftersom det nu handlade om båda paren, var det en ganska kostbar affär. I vår hemförsäkring ingår även ett skydd mot sådana här skador. Gjorde min anmälan och hade sedan ett samtal med en skadereglerare, som ville veta hur, när och var skadan hade uppstått.
Min första tanke var att där rök den ersättningen. Det är ju oftast så med den typen av skador att de sker, och man noterar kanske inte alltid omedelbart händelsen. Inte heller visste jag var det hade skett, annat än att det kanske borde vara hemma eftersom det mest är här jag använder dem. Likaså hade jag ingen aning om när det hade skett.
”Kan det ha skett den senaste månaden?” undrade skaderegleraren.
”Hmm … det är väl inte helt omöjligt”, sa jag.
”Det kan väl kanske inte ha hänt när du arbetat vid datorn, eller hur?”
”Eh … nja, kanske inte”, svarade jag osäkert, och kände samtidigt oroligt hur den där förhoppningen om att få viss ekonomisk hjälp via försäkringen långsamt rann ur mina händer.
”Brukar du ligga i sängen och läsa innan du somnar på kvällen?”
”Ja … jovisst, det gör jag ju.”
”Ok, då förmodar jag att du läser tills du nästan håller på att somna, eller hur?”
”Haha … jo, så blir det ju nog ofta.”
”Ja, och lite så där halvsovande lägger du av glasögonen på nattygsbordet?”
”Ja, det är klart.”
”Då kan du ju ha missat och helt enkelt tappat glasögon, så att de fallit till golvet.”
”Ja … jo … jovisst.”
Mina tankar snurrade för fullt och jag var nog egentligen osäker på om det verkligen var så det hade gått till.
”Kanske kan tänkas att det funnits lite damm … ja, dammkorn kanske på golvet?” framhärdade skaderegleraren, och jag började allt mer misströsta och tro att hon drev med mig.
”Hmm … det är möjligt …”
”Tänk så lätt det kan bli repor på glaset vid sådana fall.”
”Förvisso.”
”Så nog kan väl tänka sig att det var det gick till, eller hur?”
”Jo …”
”Då skriver jag det i din anmälan här”, avbröt hon. ”Då återstår att räkna ut ersättningen.”
Jag var överväldigad – och nöjd!