Ett gott år trots allt

Ännu ett Corona-år är avklarat. För vår del har det egentligen inte inneburit några större förändringar. Handlandet för att tillgodose hushållets behov har oftast skötts av mig, och därmed har vi i möjligaste mån undvikit att belasta affärerna med för många närvarande. Livsmedel inhandlas dessutom enkelt på vårt lokala ICA Kvantum med smidig självskanning, och de allra flesta ”medkunderna” agerar med stor hänsyn och respekt med allt det här med att hålla avstånd etc. För egen del är det också så att jag nu har fått alla tre Covid-sprutorna plus sedvanlig influensa-vaccin. Mycket tack vare … hmm … att jag tillhör riskgruppen över 65!
För övrigt har det här året, föga förvånande, mest handlat om skrivande och självklart också vårt egna förlag (Belvida Bell). På den fronten kunde vi äntligen ro hem en seger i fajten mot vår forna samarbetspartner i somras, vilket innebar att vi kunde få in våra böcker i vår egen verksamhet, med full äganderätt. Därefter har vi kunnat genomföra nödvändig ”städning”, och så här mot årets slut ser det ut som att försäljningen faktiskt mått bra av det.
Vi har kunnat ge ut tredje delen i Legender från Thiramaar, Regntider, och dessutom arbetar vi för fullt med att färdigställa serien om Skärsjön, som förhoppningsvis ska kunna ges ut under det kommande året.
Som eget förlag har vi fått en annan inblick i branschen, och glädjande nog har vi också hittat ett tryckeri som fungerar helt perfekt efter våra önskemål. Efter ett antal frustrerade och fruktlösa försök att nå ut via BoD gav vi till slut upp, och hittade istället Scandinavian Book (Lasertryck). Har hittills tryckt två böcker hos dem, och är mer än nöjda med hela hanteringen där. För oss som nybörjare i förlagsbranschen var deras hjälpsamhet guld värt, i stark kontrast till vad vi fick från BoD. Att priset dessutom var lägre gjorde ju också det hela ännu bättre.
Sen kan man ju fundera över om det egentligen funnits något annat i vår tillvaro än just skrivandet det här året. Tja, det har det väl kanske, men skrivandet har dominerat.
Varma sommarkvällar har vi kunnat tillbringa på vår numera inbyggda altan medan vi samtidigt drömt om fler sådana kvällar som hade varit möjligt om vi befunnit oss på sydligare breddgrader.
Att vara pensionär är onekligen ett heltidsarbete … eller nåt! Jag har kunnat kalla mig pensionär nu i mer än ett och ett halvt år, och jag har hittills inte haft en dag utan sysselsättning.
Mycket mer finns väl inte att tillägga om det här året, mer än att jag i sällskap med min fina kärlek nu går den vägen jag egentligen alltid velat gå. På alla plan!
Och vi ser, trots fortsatt Pandemi, det nya året med tillförsikt.

Frost

Även om jag egentligen inte gillar den kalla årstiden, måste jag ju ändå medge att det är vackert när naturen är dekorerad i frost och solen skiner från en molnfri himmel.

En nästan vanlig jul …

Den här julen blev trots Coronan ändå lite mer ”normal” jämfört med förra julen då firandet med ”familjen” fick delas upp i omgångar, vilket för vår del innebar att vi tillbringade julafton hemma, och därpå två dygn i Fristad. I år var firandet tillbaka i mer normalt läge, tack vare att alla inblandade är vaccinerade och några har dessutom redan haft Corona! Inledde traditionsenligt med uppesittarkväll med Bingo-Lotto (vi också alltså). Självklart inga vinster, även om jag var ett nummer ifrån både resor och en ny Volkswagen!
Julafton samlades släkten kring julbord med god mat och trevligt sällskap med efterföljande julklappsspel och även vanlig julklappsutdelning. Det sistnämnda mest för barnen. Sedan en kväll med sällskapsspel.
Utanför fönsterna var det vitt och kallt och faktiskt riktigt juligt.
Hemfärden gick i förvånansvärt sparsam trafik i ett lugnt och ovanligt hänsynsfullt tempo i vinterväglag med moddsträngar längs vägkanterna och bitvis saltfuktiga vägbanor och ner till elva minusgrader.
Efter en färd som med matpaus i Ljungby tog cirka fem timmar kunde jag slå mig ner med en kall beer i sällskap med min kärlek för lite skrivande resten av denna annandag. Med Moody Blues album ”December” som därmed får bli den sista julmusiken för den här gången. God fortsättning och tack till alla inblandade!

Jul igen!

Det där med dan-före-dan och så vidare har jag aldrig anammat. Men att det är dan före … nånting, kan jag köpa. Det är dan före vårt traditionella julfirande. Vilket innebär skapande av diverse godsaker i köket i form av ostpaj, köttfärspaj och min favorit och numera absoluta självklarhet på julbordet – matjestårtan!
Men även om vi fuskar lite, och avnjuter en miniatyr av denna skapelse redan idag, så får resten vänta till självaste julafton. Det viktigaste är att julfirandet de senaste tiotalet år återfått sin tjusning, och det sker med god mat, trivsamt sällskap och med det även sällskapsspel som äntligen fått en betydelse i mitt liv, då jag numera är omgiven av människor som delar min förtjusning i sådana nöjen.

Julbokmarknad på Victoria

Så var den avklarad, julbokmarknaden på gamla anrika Victoria i Malmö. Har sett ett antal filmer där under min ungdom, men även upplevt livekonsert senare i livet, med vaudevilleinriktade och suveränt bra Chesty Morgan vilket skedde den 1 december 2001.
Hur summerar man då detta evenemang?
Klart är att det är en fördel att synas i olika sammanhang. Klart är också att det är en fördel att man knyter nya kontakter vid sådana här sammanhang.
Ekonomiskt då? Tja, man ska nog alltid vara glad om det går jämt ut med intäkter kontra utgifter. Ändå får vi nog säga att försäljningen idag var bra.
Än så länge är det inte tillräckligt många som insett att det finns recensenter som kallar mig ”Sveriges Tolkien”!

Härmed göres veterligt att jag föddes …

Härmed göres veterligt att jag föddes lördagen den 7 juli kl. 23.23 1956. Så står det i den lilla minnesbok som finns bevarad, i vilken de för andra gången nyblivna föräldrarna hade möjlighet att göra noteringar om det nyfödda barnets utveckling.
Det var soligt och vackert väder, vilket i och för sig känns lite konstigt när klockan är en dryg halvtimme från midnatt.
Vikten noterades till 3 280 gram vilket såvitt jag förstår var lite i underkant. Längden på 51 centimeter var dock normal.
På de följande sidorna i det här häftet kunde sedan de stolta föräldrar dokumentera olika milstolpar under mina första år i livet. Första gången jag skrattade, började äta själv, började ta i föremål och så vidare.
Jag började klä på mig själv när jag var fem år, och fick min första tand den 9 januari 1957. Något mer finns inte nertecknat på denna sida. På nästkommande sida under lustiga namn jag gav andra i min omgivning står det att jag kallade min syster för Kaj.
Sidan därpå berättar att vi flyttade från Rönnbackegatan 21 till Framhällagatan 12 den 1 november när jag var knappt fyra månader gammal.
Men anteckningarna tar slut efter första födelsedagen, som dock egentligen handlar om den andra födelsedagen. Illustrerade med en spegelvänd bild av mig öppnande presenter i vår trädgård, omgiven av mormor, moster och morbror, kusin, syster ”Kaj” och två av mormors systrar.
På sidan 10 följer sedan två tabeller där det skulle vara möjligt att dokumentera min tillväxt. En tabell för viktökning, och en för längd, faktiskt ända fram till femtonårsdagen. Båda tabellerna är tomma.
Sen följer sidor om saker jag tyckte var roligt, lekar jag tyckte särskilt mycket om, visor man brukade sjunga för mig och vilka sagor jag helst ville höra. Lustiga frågor jag ställde och vad jag ville bli när jag blev stor kunde också noteras. Det fanns utrymme för min första teckning och redogörelse för hur min första skoldag var och även lite mer om hur det fungerade i skolan.
Så här långt är sidorna alltså helt tomma!
På sidan 15 har mor dock låtit pennan arbeta en stund, när hon noterat mina barnsjukdomar. Eller barnsjukdom kanske, för det är bara mässlingen som står omnämnd vilken jag hade våren 1962, och den varade bara några dagar.
Större intresse att dokumentera min uppväxt fanns alltså inte. Kanske den här boken helt enkelt bara föll i glömska. Kanske mor tänkt sig att istället skriva i sin dagbok? Det gjorde hon emellertid inte. Kanske det finns helt andra orsaker, men utifrån vad jag minns från de tidigaste åren jag nu faktiskt kan minnas, och även utifrån uppgifter i hennes dagbok plus allt annat sammantaget, så känns faktiskt den här boken mest som en ytterligare bekräftelse på bakgrunden till mors ansträngningar noterade med stenografi i hennes dagbok den 7 oktober 1955 – släppt satsen.

Julsageträff – nr 10 för vår del

Denna kväll har vi varit på – för vår del – den tionde julsageträffen, vilken i år avhölls i Folkhemmet i Östra Hoby. Förra året gick det ju inte att träffas på grund av coronan, så den träffen genomfördes via Zoom. Men i år fungerade det med riktig träff. Dock i en lokal där vi kunde hålla hyfsat avstånd.
Det här är en trevlig tradition, inte minst eftersom man sporras till att skriva något nytt, eftersom just en nyskriven julsaga är huvudsyftet med de här träffarna.
Vi har ju också en del av våra julsagor som senare också kunnat ”återanvändas” i andra sammanhang, då vi skrivit om dem och ”återanvänt”. Exempelvis har sagan ”Bara en mistel” som vi skrev 2015 omarbetats en del, och kommer för min del i novellantologin ”Minnenas musik” som ges ut av Miramir förlag till våren 2022.

(Bilderna kunde varit bättre, men ljusförhållandena var lite besvärliga för den kameran jag hade med mig denna kväll.)

Julerbjudande – Sista chansen för leverans innan jul.

De tre böckerna i serien Legender från Thiramaar bjuder på humoristisk fantasy.
Läs, skratta och dras med i de charmiga karaktärernas äventyr. Starka kvinnor, kluriga trollkarlar och ett småfolk med säregen humor.

Perfekt som julklapp!
Köp dem signerade av mig, till förmånligt julpris.
– Eilaths hopp: 145 kr
– Gudarnas spira: 145 kr
– Regntider: 145 kr
– Alla tre böckerna: 400 kr
Alla priser inklusive frakt!
Beställ via e-post till BelvidaBell@outlook.com
Betalning via Swish när jag har mottagit din beställning.
Varmt välkomna!
För leverans före jul, beställ senast den 17 december. Erbjudandet gäller fram till julafton 2021.

Trettiofem år sen jag lämnade stan!

Denna dag – 12 december – för trettiofem år sedan, lämnade jag stan för gott! Det var 1986 och jag hade fyllt trettio under sommaren. Det var sen fredagkväll, och mina föräldrar hade varit och hälsat på oss i vår lägenhet i Malmö. När de åkte hem, bestämde vi oss hastigt och lustigt för att packa in allt nödvändigt liksom våra katter och dra till Skomakarehuset, huset på landet i Övedskloster. Den helgen tog vi dessutom beslutet att, åtminstone på prov, bosätta oss där. Jag hade en vecka kvar att jobba innan julledigheten, och pendlade mellan Öved och Malmö då. Innan julledigheten sen var över hade vi bestämt oss för att stanna kvar. Därmed betraktar jag den 12 december 1986 som den dagen då jag flyttade från min barndomsstad Malmö.

Första månaden på landet blev en rejäl prövning.
När vi kom dit den fredagskvällen, hade vi inte varit där på någon vecka, och heller inte tänkt på att ha någon värme på. Så huset var ordentligt nerkylt. Men vi hade två vedkaminer som vi eldade i, så det gick ändå ganska fort att få upp värmen.
Under januari 1987 drog en rejäl snöstorm över oss, och på den tiden fungerade inte plogningen av vägarna kring Öved särskilt väl. Först vid tretiden på eftermiddagen kom plogbilen första dagen, så det blev ingen arbetsdag för min del. Under en veckas tid fick jag kämpa mig genom drivor över vägen varje dag på vägen till och från jobb.

En klantig inkoppling tidigare under den gångna hösten av vattenledningarna i huset, gjorde att vi inte hade tillgång till varmvatten under hela den vintern. Vi blev klart varse hur mycket varmvatten man faktiskt använder, då vi fick ha stora kastruller med vatten för kokning på vedspisarna hela tiden.

Slutsatsen blev att om vi klarade den vintern på landet, skulle vi utan vidare klara fortsättningen också.
För egen del bodde jag kvar i Öved i tjugoett år. Därefter fyra år i Omma, och nu har jag bott i Karup i drygt tio år.

%d bloggare gillar detta: