Firande! (några dagar för tidigt)
Mitt författarporträtt
Under fredagen (15 oktober 2021) har jag fått nöjet och äran att ha ett författarporträtt i Facebook-gruppen Fantasykammaren.
All form av publicitet är värdefull. I synnerhet nu när min tredje humoristiska fantasyroman snart kommer ut!
Här följer porträttet, som publiceras i sammanlagt sex delar under dagens lopp.
VEM ÄR PER ANDIE LINDSKOG?
Idag har jag fått äran att berätta om mitt skrivande här i Fantasykammaren. Jag är pensionär sen mars 2020, och har med andra ord full frihet att göra vad jag vill. Det mesta av min tid används för skrivande och bildskapande. Jag har skrivit i nästan hela mitt liv, och sen tidigt sjuttiotal har jag skrivit dagbok. Bara den omfattar i dag närmare tre miljoner ord.
Jag debuterade i oktober 2019 med ”Eilaths hopp” som är första delen i min humoristiska fantasyserie ”Legender från Thiramaar”. I samma serie kom andra boken ”Gudarnas spira” i juli 2020, och under hösten 2021 är planen att ”Regntider” som är den tredje boken i serien ska komma ut.
Jag har redan påbörjat den fjärde delen, som går under arbetsnamnet ”Ashas sten”.
Utöver detta har jag medverkat i fyra olika novellantologier, samt en femte som kommer inom kort.
Som författare kan jag med stolthet konstatera att jag har jämförts med storheter som Tolkien, Terry Pratchett och Tage Danielsson, och då handlar det såväl om berättarandan som själva upplägget av min egenhändigt skapade fantasyvärld. Inte minst humorn, ironin och samhällskritiken är företeelser som lovordas bland recensenterna.
NÄR JAG INTE SKRIVER
Skrivandet upptar nästan all vaken tid numera, och förutom mina berättelser i fantasyvärlden Thiramaar samarbetar jag med min kärlek Snezana i en rad olika andra projekt. Det handlar bland annat om några romaner vi skriver tillsammans med HBTQ-tema. Dessutom arbetar jag för fullt med mina memoarer.
Men utöver skrivandet ägnar jag mig åt fotografering och bildskapande. Har gjort en hel del bildkonst, som jag kallar Fantasy Art, vilket skapas av egna bilder och även en och annan gratisbild från nätet.
Samtliga omslag till mina böcker är skapade i den andan av Snezana och mig.
Sysslar en del med hemsidor också, och hanterar förutom mina egna även några sidor på uppdrag åt föreningar och privatpersoner.
VÄRLDSDELEN THIRAMAAR
När det allra första kapitlet påbörjades fanns världen Thiramaar mest i tankarna. Det var dessutom inte ens en ”värld”. Det handlade inledningsvis enbart om ett land – Thiarien. Men redan innan första kapitlet var skrivet, hade jag insett att en karta var nödvändig. Helt enkelt eftersom Gudarnas spira, som egentligen var den bok jag började med, kretsar kring Andor, Kintara, Tobin & Samus resa runt i hela landet. Så jag ritade upp en godtyckligt formad landyta med enkla pennstreck, och markerade sedan inledningsvis byn Forsthal, där den berättelsen tar sin början. Därefter har orter, skogar, sjöar, berg och så vidare växt fram allt eftersom berättelsen krävt det, och är helt och hållet skapade i min vilda fantasi. Det finns sex länder i den här världen, åtminstone för tillfället. Man vet aldrig om det i framtiden kan komma att behövas fler länder. I så fall får jag ”upptäcka” (skapa) fler. När jag inledde skrivandet av ”Regntider” behövde jag en större ö som jag ritade till utanför Thiariens östkust. Så föddes den gamla vulkanön Magua. Det mesta av mina berättelser utspelar sig i Thiarien, och i första boken ligger stor del av handlingen även i grannlandet Matrurien.
Så småningom har kartan omvandlats i Photoshop till en mer detaljrik skapelse, och finns med i böckerna.
KARAKTÄRERNA
Jag har så här långt 75 namngivna karaktärer i mina berättelser. Därtill 21 olika gudar. Utöver människorna i den här världen finns även småfolket kaldinier. Det är, skulle man enkelt kunna uttrycka det, små människor. De når vanliga människor ungefär till knävecken. De är oftast begåvade med extra stora näsor och har därför också väldigt bra luktsinne. De har även förmågan att kommunicera med djuren och betraktar dem som sina vänner, och är därför icke köttätare. De lever i skogen, och undviker så långt det är möjligt all kontakt med människor. Trots det är de ändå ofta behjälpliga till människorna, och historien är full av berättelser om hur kaldinier på olika sätt räddat människor ur knipor. Deras egna språk förekommer i vissa avsnitt i mina berättelser också.
Flertalet av mina viktigaste karaktärer är starka och företagsamma kvinnor, och det speglar min syn på vår egen värld, som helt säkert hade varit en betydligt bättre plats om kvinnor haft större inflytande.
KÄRLEK, INSPIRATION OCH NÄRA SAMARBETE
Min främsta inspiration är det nära samarbetet jag har med min kärlek Snezana. Mitt skrivande fick en ordentlig skjuts framåt när vi träffades. Vi hjälper varandra hela tiden med våra texter, både med idéer och korrekturarbete. Våra dagar brukar börja med samtal vid frukostbordet, som ofta leder fram till idéer och uppslag kring hur man kan gå vidare i en aktuell text. Sen är det ju naturligtvis väldigt befriande att leva tillsammans med en människa som känner en ut och in, och som har samma passion för skrivandet och bildskapandet. Vi löper aldrig risken att någon av oss är irriterad för att man hänger över datorn.
Jag har påbörjat den fjärde boken om äventyren i Thiramaar, och har så här långt noterat idéer till ytterligare fem kommande böcker. Kanske fler. Jag har som sagt skrivit i hela mitt liv, ända sen jag första gången kunde forma ord med en penna, och lär fortsätta så länge jag är kapabel.
Naturligtvis finns det drömmar kring skrivandet, och en önskan att en dag kunna slå igenom stort. Fantasin är det nog inga större fel på, så jag hoppas och väntar på att Steven Spielberg eller George Lucas ska höra av sig.
Höst i trädgården
Udda saker om mig…
Mitt dagboksskrivande sen snart femtio år tillbaka är nog ganska välkänt vid det här laget. Mindre känt kanske mina exceptionellt psykedeliska tuschteckningar från tidigt 70-tal är, vilket dessutom fick någon att tro att de framställts under tung drogpåverkan. Trots att jag aldrig någonsin använt droger.
Mindre känt kanske det är att jag faktiskt under några månaders tid arbetade som discjockey främst på ett ställe som hette Laxman på ”Nya Åke Hans” i Lund vintern 1977, där jag dessutom upplevde några dramatiska timmar Lucianatten efter att en dåre lyckats anlägga en brand i pizzerian våningen ovanför diskoteket vi arbetade i. Apropå brand så lyckades jag själv bli förstasidesstoff i Kvällsposten under hösten jag flyttat hemifrån, då jag somnade ifrån en sockerkaka i ugnen. Hungrig under nattimmarna med taskig ekonomi gjorde att jag utnyttjade de resurser jag hade, och svängde ihop en sockerkaka. Medan den gräddades i gasugnen la jag mig i soffan med hörlurar på och njöt av Roxy Musics senaste album Stranded! Någon timme senare vaknade jag av att lägenheten var rökfylld och brandkåren just stannat utanför mitt fönster. Faran var redan över, och av sockerkakan återstod enbart en förkolnad klump i ugnen. Och poliserna som kom för en efterkontroll fick sig ett gott skratt. Under den efterföljande lördagen hade min morbror konstaterat att det stod skrivet om mig i Kvällsposten. En slutsats han förmodligen drog utifrån vetskapen om var jag bodde, och knappast någon annan skulle baka sockerkaka mitt i natten! Inga namn var nämnda i tidningen. Bara att det var i Slottstaden i Malmö.
För övrigt då? Tja, de flesta vet väl att jag är stor djurvän och kanske fram för allt kattälskare, vilket också bevisas av att jag haft 41 katter i mitt liv. Och så mitt stora musikintresse, som bland annat innebär att jag kan sjunga med i de flesta låtar jag gillar, och att jag kan texten till David Bowies nio minuter långa låt Cygnet Committee utantill!
Kviddevitt öppet
Rensade och rengjorde fågelborden idag, och kunde sedan sätta dem på plats igen. Har tyvärr missat i år att plocka ner dem efter förra säsongen för översyn och uppfräschning. Ett av husen har jag fått slopa då det var väldigt slitet. Ska se om det går att renovera upp till nästa säsong. Även de två andra är i behov av renovering, men de får duga som de är för den här säsongen. Fåglarna ska inte behöva vänta. Och idag öppnade Restaurang Kviddevitt igen för säsongen.
Slitet med inlagan fortsätter
Har som sagt gjort åtskilliga försök med att skapa en fungerande inlaga att ladda upp hos BoD för tryck av Regntider. Vareviga gång med exakt samma resultat – fel rapporteras i filen då inbäddat typsnitt Times New Roman saknas! Trots att det är typsnittet Bookman Old Style som används! Trots att det typsnittet är inbäddat! Trots att Times New Roman inte används i dokumentet!
Jag har haft flera mejlkonversationer med en person hos BoD som verkligen inte tycks veta vad hon pratar om. Hon förklarar lite översittaraktigt att anledningen till att typsnittet efterfrågas, antagligen är för att det inte är ett standardtypsnitt! Men!!! Det är ett typsnitt som inte används som efterfrågas! Bookman Old Style är ett standardtypsnitt. Anledningen till att man bäddar in typsnittet är att vilket typsnitt som helst ska kunna användas, även i datorer som inte har det installerat! Dessutom – idag testade jag att ladda ner en av BoD:s egna mallar för skapande av inlaga! I några av dem är Bookman Old Style förinställt! Måhända BoD borde se över sin personals kunskaper, och vidare naturligtvis också se över sina uppladdningsverktyg.
Hur som helst, nu skapar jag en ny inlaga helt baserad på BoD:s egna mall! Får jag samma resultat på den, kommer vi aldrig ens fundera på att anlita det företaget. Någonsin!
Vi hjälper till att lyfta klubben
Gläder mig och sträcker lite stolt på mig när jag kan konstatera att min bild med sin tredje placering, liksom Snezanas bilder på andra och fjortonde plats bidragit till att ge vår klubb Sjöbo Fotoklubb första platsen i årets upplaga av Närkampen. Den tävlingen vi varje höst kör i samarbete mellan Sjöbo, Ystad och Österlens fotoklubbar. Ett stort grattis till oss alla som bidragit till klubbens framgång! Ett bra bevis för att vi verkligen kan!
Från trygghet till eget
Utdrag ur mina memoarer, kapitel 15 – Från trygghet till eget;
”När jag under den hösten packade ihop mina tillhörigheter för att kunna flytta hemifrån, hade jag på sätt och vis börjat ett helt nytt liv.
På skivspelaren snurrade senaste plattan från Bowie på hög volym, och medan jag sjöng med i Time, förundrades jag över att min mor faktiskt inte klagade över att jag spelade högt. Förmodligen för att hon inom sig jublade över att det var sista gången, antagligen någonsin, hon behövde vara störd av sitt oönskade barn.
Den gångna sommaren hade jag rest på min första utlandsresa utan föräldrarna, istället tillsammans med bästa kompisen. Det blev två veckors festande på spansk mark, men med ganska begränsat utrymme för andra upplevelser än de som förekom i hotellets bar eller dess omedelbara närhet.
Hotellet delades mellan en Skandinavisk och en brittisk resebyrå, och vi kunde därmed bli kompisar med ett gäng engelska medborgare som också bodde på hotellet.
Det innebar en intressant insikt i mina engelska kunskaper, som så här i verkliga livet visade sig fungera betydligt bättre än vad mitt slutbetyg i skolan hävdade. Två spännande veckor med intressanta samtal på engelska, allt för mycket festande och en och annan mer eller mindre så kallad kärleksaffär. Därtill en sexuell erfarenhet jag fram till dess kanske inte riktigt väntat mig.”
Inlageslit
Nu har jag spenderat åtskilliga timmar de senaste dagarna åt att försöka ladda upp förlagan till min senaste bok – Regntider – hos BoD (Book on Demand). Resultat? Noll, förutom att jag nästan börjar känna mig som ett frustrerat lallande vrak sittande i en hörna, vaggande av och an, väntande på att allt elände ska lägga sig. Eller nåt!
Jag har följt deras instruktioner till punkt och pricka. Jag har, om jag själv får säga det, skickligt ”översatt” deras uråldriga instruktioner (som berör Word 2007) till vår Word 365-version och gjort allt som förväntas vilket bland annat handlar om att man ska bädda in aktuellt typsnitt i filen. När detta görs kan i princip vilket typsnitt som helst användas, även om det inte är standard i alla datorer. Ändå! Jag får felmeddelande hela tiden, som säger att jag måste bädda in saknat typsnitt – Times New Roman! Jag skriver upprepade frågor till BoD om hur jag ska lösa detta, då jag använt Bookman Old Style! De svarar att det typsnittet nog inte är standard, och det är därför det efterfrågas att man ska bädda in! Men, hallå!! För det första är så vitt jag vet Bookman Old Style ett standardtypsnitt, vilket åtminstone funnits med i alla Office-versioner jag haft sen 1997! För det andra heter det ju i deras egen information att om typsnittet bäddas in, kan i princip vilket typsnitt som helst användas. För det tredje är det ju Times New Roman de efterfrågar, som inte är använt i dokumentet.
I mitt stilla sinne funderar jag över hur förlaget som gett ut mina två tidigare böcker klarade av att ladda upp inlagorna hos BoD! Men förklaringen ligger antagligen i att hon, precis som BoD tycks göra, sitter fast med urgamla versioner av Word! Själv börjar jag spana efter andra tryckare.
Andie Lindskog 