Ja, så var man uppsagd igen då!
Precis som under min förra sjukskrivning 2016, är det åter omorganisationer på gång i den turbulenta tidnings- och post-branschen. Eftersom det är nya aktörer som tar över ruljangsen vid årsskiftet och jag så här långt är sjukskriven till mitten av januari, blev den 19 september i år min sista arbetsdag på Tidningsbärarna! Jovisst, fram till nu har jag fortfarande varit anställd, men nu är man alltså uppsagd också. Igen! Det är åter igen förändringar i uppdraget som är anledningen till omorganisationen.
Jag är egentligen inte förvånad, för den organisation man haft har inte fungerat. Förra sommaren satt regionchefen och gnällde på lokalradion om att man inte hade tillräckligt med personal. Under hösten genomförde man en omorganisation som innebar ytterligare fem nya distrikt, och därmed fem nya anställda och även fem nya bilar! Så hur tänkte man då!?
Nu ska sex distrikt bort, och det blir lite återgång till så som det var före förra omläggningen. Uppdraget med B-post är förlorat, vilket är den huvudsakliga anledningen till ändringen. Men vid årsskiftet tar ett nytt distributionsbolag över det hela. Så det återstår att se vad det blir av det.
Tummen ner för trigger finger
Mitt så kallade ”trigger finger” som läkaren med hänvisning till ett litet knappt synligt ytligt sår jag hade på handen vägrade göra något åt vid mitt senaste besök, är ett problem! Det innebär allt oftare att jag vaknar för tidigt på grund av att det gör ont. Idag till exempel vaknade jag kl. 5 av att jag hade ont, och det var helt omöjligt att somna om.
Jag har medicin mot smärtan i tummarna, som egentligen bara hjälper delvis. Men ingenting mot ”trigger fingret”. Fick beskedet att jag kunde ta Ipren, men det gjorde varken till eller från. Då kunde det gå med Diklofenak, och det hade jag hemma då jag fått det på recept längre tillbaka i tiden mot tummarna. Men effekten med dem blev samma den här gången som också var orsak till att jag avstod från att använda dem mot tummarna – min mage tålde inte dem!
Så hur långt måste man gå innan man kan kräva att läkaren åtgärdar det, utan några dåliga bortförklaringar!?
Man pratar hela tiden om förutsättningarna att kunna fortsätta sitt befintliga arbete efter operation av tumbasartrosen. Jag har fått veta att jag ”kanske inte kommer att kunna fortsätta mitt arbete”. Men för mig handlar det om mer än bara det! Jag har inte så värst många år kvar innan pensionen, men jag har förhoppningen att kunna leva vidare i många år till även efter pensionen. Men då ska jag också absolut kunna använda mina händer. Därför vill jag ha åtgärdat problemen innan det blir ännu värre!
perabl.com 