Var inne på ICA Kvantum och handlade igår innan jag skulle till fotoklubben.
På parkeringen såg jag X:ets bil, och jag tänkte lite stillsamt att jag hoppas jag slipper möta henne för jag hade varken lust eller tid att snacka med henne!
Men jo då… Jag möter henne så att vi passerar varandra med knappt en meters mellanrum, och våra blickar möts ögonblicken innan vi passerar varandra och jag ska just säga hej när hon hastigt vänder bort blicken och med sammanbiten sur min bara går vidare utan ett ord!
Snacka om en ynklig meningslös varelse!
Även om man inte har några önskningar om att få tala med varandra eller så, kan man efter 3½ år som sambo ändå ha vett att säga HEJ!
Andie Lindskog 