Innan operationen (Skrivlucka 14)

(Hur låter en person? Låt ett eller flera ljud beskriva en person. Hasandet av tofflorna, mumlet över tangentbordet, hjärtslagen)

Det var äntligen dags för operation av min tumled, och det var meningen att den skulle påbörjas tidigt på morgonen. Så jag valde att åka in kvällen innan, för att sova på plats. Tänkte att det kanske vore lugnast så.

Låg och kollade film på min surfplatta till klockan var närmare två på natten, men hade ändå lite svårt att komma till ro och somna. Lyckades ändå till slut, bara för att bli väckt igen efter kanske fem minuter.
”Ååh! Så måste man kissa också.” mumlade den 67-årige mannen som jag fick dela rum med.
Jag kunde höra hur hans fötter fumlade i det dunkla ljuset efter morgontofflorna, och därefter följt av det karaktäristiska flipp-flopp-ljudet när han tog sig förbi min säng och ut till toaletten. Den låg vägg i vägg med vårt rum, och jag kunde höra hans suckande och muttrande över ännu ett misslyckat försök att lätta på trycket. Strax därefter åter ljudet av morgontofflorna när han tog sig tillbaka in till sin säng.
”Skulle jag nu ha de tabletterna… eller… va fan…” mumlade han för sig själv.
Jag hörde hur han tryckte på knappen, men jag hade ändå precis lyckats slumra in när dörren öppnades och en sköterska kom in i rummet.
”Hur är det fatt?” hörde jag henne fråga.
”Jag mår illa.”
Det fixades en del innan sköterskan försvann igen med orden att han fick ringa igen om han behövde nåt.
Äntligen tyst och lugnt. Jag slumrade sakta in.
”Va fan!” hördes plötsligt från rumskompisens säng, följt av ett prasslande ljud och därefter det där otrevliga ljudet som kommer av att någon mår illa, på riktigt så att säga. Han hulkade några gånger, lutade sig bakåt i sängen och kramade ihop öppningen på påsen så att det prasslade. En stund senare var det dags igen.
Den proceduren upprepades ett antal gånger under det mesta av den natten.
Runt halv sex på morgonen kom sköterskan och väckte mig. Dags att göra sig i ordning för att åka upp till operation.
”Har du sovit gott?” frågade hon muntert.
”Nja… sådär.”
Tyckte ändå synd om min rumskamrat. Han hade blivit opererad under dagen och hade inte tålt att vara nersövd. Tillika hade han även problem med toalettbehoven. Behövde men kunde inte. Men jag hade önskat att han åtminstone hade låtit bli att mumlande kungöra alla problemen för sig själv.

sjukhus

Julsagan (Skrivlucka 11)

Deltar i en skrivarutmaning på FB som pågår fram till jul.
(Projektet är rubriken för dagens text. Något håller på att ta form; en trädgård, en lekstuga, en målning eller kanske en berättelse… Berätta om den kreativa processen. Skriv minst tre meningar)

Dagarna efter vi fått läsa upp vårt bidrag till julsagan, sitter jag som så ofta annars och skapar bilder. Inspirerad av juletiden blir det motiv som handlar om förhoppning och längtan. Ett barn vänder längtansfullt blicken mot skyn. Det sägs ju att tomten kommer farande där på sin släde, dragen av…! Aha! En idé! Varför måste det tvunget handla om renar?
Bildskapandet tar fart. Jag letar lämpligt material och börjar bearbeta i Photoshop. Men det blir inte bra och efterhand avtar inspirationen. Men en ny idé börjar ta form. En idé till nästa års julsaga!
Vi är ett team, min kärlek och jag. Vi diskuterar idéer, provskriver, läser igenom, stryker, lägger till. Projektet sparas i en mapp, och tas fram lite då och då under årets gång. Men det är lite svårt att få inspiration till en julsaga när det är sommar. Så sitter vi i november och njuter av värmen på Mallorca och diskuterar idéerna till julsagan.
Lagom så där en vecka innan den ska läsas upp är sagan trots allt färdig.

lookout-for-santa

Prague Ham till ockerpris (Skrivlucka 10)

Deltar i en skrivarutmaning på FB som pågår fram till jul.
(Dagens text ska på något vis ha en koppling till pengar. Skriv minst tre meningar och få med ett utropstecken.)

Lite småhungriga en regnig dag i Prag bestämde vi oss för att vi skulle prova Prague Ham, vilket är en form av rökt och grillad skinka.
Enligt prislistan vid gatuköket kostade det 89 tjeckiska koruna för hundra gram. Eftersom vi bara ville ha något lätt att äta, tyckte vi det var en lagom portion som vi tänkte dela på. Men när det sedan serverades hade man lagt upp tre eller fyra rejäla köttbitar. Som en portion! Och priset inklusive lite potatissallad blev drygt 700 tjeckiska koruna!
Vi protesterade och påpekade att vi bara ville ha hundra gram för åttionio som skylten sa, och ingenting annat! Men de stod på sig och menade att skylten enbart angav priset per hundra gram, men en portion motsvarade cirka tre eller fyra köttbitar!
Alltså bestod en portion av totalt cirka 600 gram kött! Den mängden skulle räcka till en hel familj.
Men de var envisa, så vi gick därifrån och de fick inte sålt något alls till oss.
Naturligtvis funderar man på om de egentligen försökte lura oss. Sjuhundra tjeckiska koruna är cirka 270 svenska kronor. En portion mat i våra svenska gatukök kostar knappast ens hälften av det.

20130809-244-bilsemester-i-europa-2-prag

På väg (Skrivlucka 9)

Deltar i en skrivarutmaning på FB som pågår fram till jul.
(Skriv om en person som är på väg till ett alldeles speciellt möte. Du väljer själv transportmedel.)

Han satt i bilen med bältet på och motorn igång.
Från bilstereon hördes Bryan Ferry sjunga.
”I can’t stop from thinking, That love makes no sense, I’m burnt out from dreaming”.
Var det ödets hån, eller var det en sanning som alltid skulle förfölja honom?
En nervös halvtimme till stan där ödet skulle avgöra om han skulle falla tillbaka till  sina vanliga invanda dagar och hans fortsatta sökande efter något, något som kanske aldrig var ämnat åt honom. Bara åt andra.

20100516-17-053-solnedgang

 

Operation (Skrivlucka 8)

Deltar i en skrivarutmaning på FB som pågår fram till jul.
(Trötta fötter som längtar efter ett fotbad, ett nyfött barns gripreflexer, värme som långsamt sprider sig i hela magen… Idag ska kroppen tala! Välj fritt var du vill zooma in och skriv minst tre meningar)

Nålen sticks in i armvecket. Känns ungefär som ett nålstick brukar kännas. Det sticker till. Sköterskan har en dialog med sin kollega, och jag förstår egentligen bara att det handlar om olika doser.
Successivt försvinner min arm bort, och den märkliga känslan infinner sig när hjärnan säger lyft armen, utan att någonting händer.
Sköterskan torkar och rättar till skyddsdukar, och jag reagerar över hur stora händer hon faktiskt har.
Men så inser jag att det där är min hand.
Tydligaste bekräftelsen på att bedövningen är fullständig, och jag är redo för operation.

tumme

Elana möter Ogda (Skrivlucka 7)

Deltar i en skrivarutmaning på FB som pågår fram till jul.
(Idag ska du skriva om vatten i någon form. I din text ska det förekomma två frågetecken. Minst tre meningar)

”Det där är typiska månvarvssmärtor. Jag har en egen liten örtblandning här som dämpar smärtan. Jag kallar den Ogdas månljus.” sa hon medan hon mätte upp av ett pulver i en liten skinnpåse.
”Det här ska du ta blandat i lite varmt vatten.” Hon gjorde ett uppehåll och höll upp ett varnande pekfinger. ”Men bara när du känner av smärtan. Det här är en stark blandning, och man kan lätt bli beroende av den.”
Hon såg intensivt på Elana.
”Du får absolut inte ta det tillsammans med vin! Bara en nypa blandat i en mugg vin är tillräckligt för att göra din värld full av overkliga väsen.”
Hon höll påsen framför Elanas ansikte och såg på henne med en bestämd blick.
”Den här måste du alltid bära på dig. Det gör alla flickor. Annars är den verkningslös. Sen är det bra att den finns lätt till hands när du behöver den. Och inte minst… den fungerar bäst kroppstempererad.”
Medicinkvinnan blandade några nypor av pulvret i en mugg vatten och det ångade svagt från den när hon räckte den till Elana.
”Drick det här.” manade hon.
”Räcker det?”
”Absolut! En nypa för mycket kan ta livet av en hel armé.”
Elana tog emot muggen med en misstrogen min. Försiktigt drog hon in ett andetag som gav hennes luktsinne en mindre chock. Motvilligt drack hon innehållet.
”Töm allt!” manade Ogda.
Med darrande händer lämnade Elana tillbaka den tömda muggen. Vätskan var verkligen stark. För några ögonblick var hon oförmögen att tala, och hon såg märkliga stjärnljus flimra för ögonen.
”Men… kan jag inte bli fri från det här?” frågade hon när hon återfått talförmågan.
”Jo… visst kan du det. Under sådär ett års tid kan du slippa det.”
”Jaha! Hur?” undrade Elana optimistiskt.
”Du får bli med barn, lilla vän.” log Ogda och klappade henne moderligt på kinden.

leaving-the-castle

Foten i tårtan – (Skrivlucka 3)

Deltar i en skrivarutmaning på FB som pågår fram till jul.
(Temat idag är en födelsedagsfest. Skriv utifrån jubilarens perspektiv. Minst tre meningar.)

En veckas semester avverkad med strålande solsken och värme. Fortfarande på min födelsedag höll det fina vädret i sig. Det var ovanligt. Sen det året mina föräldrar slutade åka på utlandssemester och faktiskt valde att komma på min födelsedag, brukade vädret inte vara på min sida. Eftersom mor inte klarade mina katter, var jag beroende av fint väder så vi kunde sitta ute vid trädgårdsmöblerna i trä.
Det var en ljummen skön kväll och koltrasten satt i päronträdet och underhöll oss medan vi njöt av födelsedagskaffet. Den hembakta tårtan stod prydligt mitt på bordet under den skyddande kupan. En härlig gräddtårta garnerad med färska jordgubbar.
Vår get Jane som var vårt billiga alternativ till gräsklippare strosade omkring längst ner i trädgården med sin lilla killing Zara och bidrog på ett trivsamt sätt till den lantliga idyllen.
Det fylldes på kaffe och kupan till tårtan lyftes av.
Gästerna betraktade roat lilla Zara som lekfullt börjat rusa rundor i trädgården i allt större cirklar bort från sin mor. Alla som sett en getkilling skutta omkring på till synes stela ben vet hur smidigt de rör sig upp över stenblock och stubbar.
Zara tog en lite vidare sväng runt möblerna där vi satt, tog ett skutt upp på träsoffans yttersta kant och studsade vidare runt på gräsmattan. Sen ett nytt varv, och ett nytt skutt. Men den här gången fortsatte hon från soffan rakt upp på bordet och gjorde nästa avstamp rakt i den nyss blottade tårtan innan hon for vidare tillbaka bort till sin mor.
Den födelsefesten kommer jag nog aldrig att glömma.

1987-145