Flödesskrivande

På skrivarkursen fick vi lära oss att flödesskriva. Det är något att ta till exempelvis som lite uppmjukning eller skrivträning. Eller helt enkelt för att komma loss från skrivkramp eller idétorka. Det går ut på att man i princip bara skriver av sig vad helst som seglar upp i hjärnan, utan att fundera över rättstavning och skiljetecken.

För egen del har jag allt mer anammat detta knep. Som ren skrivträning behöver jag det egentligen inte eftersom jag skriver dagbok sedan mer än fyrtio år tillbaka. Den skriver jag i datorn och det har blivit så pass mycket genom åren att jag fått väldigt bra träning den vägen.
Däremot för att motverka idétorka och skrivkramp är det ett utmärkt knep. Fast jag kör lite annorlunda.
I flödesskrivandet handlar det rent allmänt om funderingar kring handlingen i det manus jag jobbar med, Jag resonerar med mig själv, och ibland växer det fram idéer som går att använda. Det kan vara såväl ren handling som dialoger. Därför är jag noga med rättstavning och skiljetecken och även att hålla det i samma tidsperspektiv som mitt aktuella manus. På så vis kan jag enkelt kopiera texter ur flödesskrivandet och klistra in direkt i manuset.

På sistone har flödesskrivandet faktiskt varit en ovärderlig hjälp.

 

Högläsning på Litteraturrundan

Idag har vi haft högläsning av egna skrivna verk på Litteraturrundan på Skillinge Kapellkafé tillsammans med kurskompisar från Skrivarkursen och inte minst vår duktiga kursledare Ingrid Brink.

För egen del har jag läst upp ett avsnitt ur ”Gudaspiran” som just nu är skickat till förlag, ett avsnitt ur ”Eilaths Spel” som jag arbetar för fullt med just nu, samt även två korta berättelser ur mitt ”arkiv.”

Detta bildspel kräver JavaScript.

Framåt med Eilaths spel

Det går framåt med Eilaths spel. Har just påbörjat kapitel 12. Har allt mer praktiserat knepet att ”flödesskriva”. Det handlar om att man bara skriver ner vad helst som kommer upp i tankarna utan minsta fundering på rättstavning eller skiljetecken. Riktigt så gör jag inte! För det första är det efter åratal av skrivande så inlärt att det sitter i ryggmärgen att ALLTID korrigera direkt om jag skriver fel, ALLTID inleda mening med stor bokstav, ALLTID använda skiljetecken korrekt. Den vanan vill jag aldrig frångå.
Men i mitt flödesskrivande ”resonerar” jag med mig själv om olika idéer, tänkbara scenarier och fråga mig själv om man kan göra si eller så. Lite emellanåt dyker det upp olika texter och ibland en och annan dialog som går att använda. Då är det också en klar fördel om man har skrivit korrekt, eftersom det då är enkelt att bara klistra in texten i det befintliga manuset.

Letar lämpliga texter

Håller just nu på och försöker hitta lämpliga texter ur mina ”skriverier” som man kan använda att läsa högt ur. Det är nämligen vad jag bland flera andra ska göra under kommande helgs ”Litteraturrunda” på Skillinge bokcafé. Lite nervöst kanske men samtidigt spännande.

Lärorikt att skriva

Det är faktiskt ganska lärorikt att skriva. Först och främst naturligtvis att man håller igång och finslipar kunskaperna i språket och skrivandet och får fortlöpande träning i hanterandet av tangentbordet. Men samtidigt lär man sig en hel massa om allt möjligt genom all research inom väldigt skilda områden som man behöver göra för att kunna skapa en trovärdig berättelse. Ett litet urval är att jag fått lära mig hur långt ett medelstort segelfartyg under typ 1600-talet kunde komma på en timme. Jag vet hur en vattenlägel av läder kan se ut. Jag vet att det finns ett träslag från Östafrika som heter panga-panga. Numera känner jag även till uttrycket abderitisk som härstammar från den gamla antika staden Abdera som under antiken var en grekisk stadsstat i Thrakien. Luften i Abdera ansågs orsaka dumhet, och invånarna sågs som ovanligt enfaldiga. Onödigt men roligt vetande, och det är bland annat sådana detaljer man hittar när man gör research för sitt skrivande.

Eilaths spel

Det är titeln på det bokmanus jag arbetar med nu. Ursprungligen har jag påbörjat den tillsammans med en kompis.
Vi påbörjade den för flera år sedan, men precis som med en hel del andra texter försvann den vid en hårddiskkrasch för många år sedan. Lyckligtvis fanns det en utskriven upplaga av de första tre-fyra kapitlena. Precis som det förhöll sig med ”Gudaspiran”, fast den fanns komplett i utskrift.

Det har sedan handlat om att åter skriva in manuset i datorn, och även bearbeta det ytterligare. Det har gått trögt och åren har passerat. Men när jag nu för någon vecka sedan äntligen blev klar med ”Gudaspiran” kunde jag ta tag i nästa manus, ”Eilaths spel”.
Nu har kompisen valt att släppa sin andel, så från nu fortsätter jag i samarbete med Snezana.

Kort om den här boken; Den är precis som ”Gudaspiran” en fantasy, men av det mer komiska slaget.

För närvarande har jag just avslutat kapitel 9 och totalt skrivit cirka 86 sidor i bokform sedan den 4 mars.

Gudaspiran till förlag

Nu är manuset ”Gudaspiran” äntligen ivägsänt till förlag! Nu gäller det att hålla alla tummar! Har även bifogat en fantastisk omslagsbild som min fru har skapat!

Hela bokmanuset har också utvecklats till ett fantastiskt samarbete mellan min kärlek och mig, som varit både roligt och oerhört inspirerande. Slutresultatet är omräknat i bokform en fantasyroman på cirka 338 sidor.

Gudaspiran omslag

Svårt med synopsis

En liten detalj återstår innan boken kan skickas till ett förlag! Att skriva synopsis!
Borde inte vara så svårt, eller…!?
Jo, det är det faktiskt! På cirka två sidor ska jag någorlunda kortfattat beskriva höjdpunkterna i boken och huvudpersonerna på ett sätt som förhoppningsvis ska väcka läsarens intresse. Men hur lyfter man fram höjdpunkter ur en bok på 27 kapitel där det händer saker i varje kapitel?
Vi får väl se.

Skrivandet fortsätter

Sedan Gudaspiran blivit klar har vi tagit tag i egentligen två andra projekt också. Dels ett manus som är Snezanas där jag hjälper till med korrekturläsning och några mindre justeringar. Det är en utmaning och helt klart en ära att få bli inblandad i någon annans projekt. Frågan är om jag egentligen kan bidra med så värst mycket. Så här långt är det en fullkomligt lysande berättelse.
Det andra är ett påbörjat manus som jag haft liggande i väntan på att Gudaspiran skulle bli klart. Det här är också en fantasy men av det mer humoristiska slaget. Med hennes hjälp har vi dock stuvat om innehållet så att bokens inledning blir lite mer händelserik. Den ursprungliga versionen dröjde faktiskt ända till sidan 9 innan det hände något konkret. Man lär sig hela tiden!