Skriver på mina memoarer! Så bäva månde de som vet med sig att de burit sig illa åt mot mig genom årens lopp…
Vet inte vad det blir av det i slutänden, men det kan ju om inget annat var ett sätt att bearbeta händelser och företeelser som kanske inte blev vad man tänkt. Sen kan det högst personligt vara lite spännande att bara göra det nu när jag snart närmar mig 40års-jubileet för mitt dagboksskrivande.
Årtal är oklart, men platsen såg åtminstone ut som mitt föräldrahem. Skulle parkera min bil på infarten. För att kunna göra det var jag tvungen att köra ut två andra bilar som stod parkerade där. Först ut med den ena, som dock är osäkert vad det var för märke. Dock troligen en ganska gammal bil.
Sedan den andra – en gammal risig Volvo 745:a. Körde runt den i en vändzon, vilket i sig är lite märkligt om det nu var vid mitt föräldrahem. Det har aldrig funnits någon vändzon där.
Nåväl, den där stora röda lampan som fanns på äldre Volvobilar som med ett irriterande blinkande påminde om att man glömt spänna fast bilbältet fungerade i varje fall. Men som om det inte var nog med det satte även en om möjligt än mer irriterande signal igång att ljuda. En påfrestande ganska hög signal som tutade upprepat och enerverande! Jag försökte dock ignorera det. Skulle ju bara parkera bilen på gatan.
Stängde motorn och klev ur bilen. Signalen fortsatte! Kunde ju inte handla om bilbältet nu. Hade jag glömt ljuset? Nej, det var släckt! Beep – beep – beep…! Ah, helljuset var till. Konstigt, ljuset var ju släckt. Signalen pep oavbrutet vidare! Backväxeln låg i. Och!? Borde väl inte ha någon betydelse? Fast man vet ju aldrig. Elektroniken på en gammal Volvo kan nog spöka ordentligt. Jordfel måhända. Lade växeln i friläge och slog igen dörren så det skramlade i hela bilen. Signalen fortsatte! Började se mig omkring med en desperat blick. Finns det en slägga till hands? Ska slå sönder biljäv…! En telefon ringer! Va!? Ringer det? Öh… vänta… jag kommer…
Nä, jag hann inte innan de lade på. Skitsamma. Det var förmodligen någon säljare.
Men… det irriterande pipandet hörs fortfarande… och jag står inte längre vid en gammal risig Volvo 745:a redo att slå den i små rostiga plåtbitar. Jag står med telefonen i handen i mitt hem och stirrar med tom blick på min envist pipande väckarklocka!
I samarbete med min kreativa och idérika fru har jag nu skrivit ett helt nytt avsnitt till kapitel 1, där det nu bättre och tydligare förklaras varför fienden är just en fiende.
Och detta i sin tur har gjort att boken inleds med ordentlig dramatik. Förhoppningsvis ett bra sätt att locka potentiella läsare att vilja fortsätta läsa.
Har väl egentligen inte haft så mycket tid att ägna mig åt skrivande den senaste tiden, men samtidigt har jag också haft lite stillestånd på grund av lite olika funderingar kring bokens handling.
Inte minst den förträffliga serien ”Games of Thrones” har väckt en del funderingar och fått mig att inse att det faktiskt saknas en del viktiga detaljer i mitt manus, för att bära storyn på ett trovärdigt sätt.
Det i sin tur har medfört en hel del funderingar hit och dit på hur man ska lägga upp det, och idag äntligen kom jag igång med skrivandet. Först handlar det om ett tillägg i kapitel 1.
Just nu står det faktiskt stilla med skrivandet. Är inne på kapitel 15 men känner att det behövs en del större förändringar i texten, och dessutom kunde berättelsen må bra av att utökas med ytterligare dramatik. Men kapitlet är av sådan karaktär att det också krävs en del research och en och annan ny idé.
Dessutom har jag för närvarande en hel del andra projekt på gång som tar tid och kraft, så det finns inte riktigt utrymme för skrivandet just nu.
Fast håller den här värmen i sig ytterligare, är det förstås bud på att parkera sig under parasollen på altanen med laptoppen i knät och bara skriva!
Har äntligen fått färdigt kapitel 14! De tenderar att bli längre och längre ju längre in i boken jag kommer. Detta är på drygt 26 sidor i bokform!
Men det har tagit tid!
Dels har jag haft ett avbrott medan jag arbetat med uppdatering av mina hemsidor. Dels har vi pysslat en hel del med en del stora planeringar inför flera betydelsefulla händelser och projekt under den stundande sommaren.
Arbetet med det här kapitlet har också inneburit en del ändringar i originalmanuset, så det krävs lite mer planering och tankeverksamhet. Det gäller ju att kunna hålla ihop storyn hela vägen!
Arbetar för närvarande med kapitel 14 och kan konstatera att det finns en del tveksamheter. Detaljer som faktiskt inte riktigt fungerar, och som inte stämmer med berättelsen i sin helhet. Vet inte om vi var trötta den dagen då vi jobbade med detta kapitlet. Suck!
Som en hemuppgift i vårterminens kurs ”Kreativt skrivande” skrev jag nedanstående, apropå att det den 15 april 2012 är 100 år sedan Titanic gick under.
Harriet Quimby var den första kvinnan som erhöll flygcertifikat i USA.
I ett Blériot-plan flög hon från Dover på mellan 300 och 600 meters höjd med sikte på Calais. Efter 59 minuters flygning nådde hon stranden vid Hardelot fyrtio kilometer från Calais, där de entusiastiska innevånarna tog emot henne. Trots felnavigeringen hade hon lyckats med föresatsen att bli den första kvinnliga flygaren över Engelska kanalen. Hennes bedrift fick dock inte den uppmärksamhet den förtjänade, då den överskuggades av rapporteringarna från Titanics förlisning dagen innan. Bara lite drygt två månader senare omkom hon endast 37 år gammal under en flyguppvisning i Massachusetts.
Det hittills längsta kapitlet är äntligen klart! Det har bitvis gått trögt, men så behövdes det också en hel del research. För det samma har jag bland annat lärt en del nytt om gamla tiders segelfartyg.
Dessutom har jag lagt till ett nytt avsnitt på 2½ sida som extra krydda i storyn.
Nu är även kapitel 12 färdigt! Även det blev lite större än tidigare kapitel. Faktiskt exakt lika stort som kapitel 11 – nästan 16 sidor!
Men nu när jag ska påbörja kapitel 13 måste jag först göra en del research när det gäller avstånd både på land och till havs, och så måste jag räkna ut hur fort man förflyttar sig en viss sträcka både till häst på land och med fartyg till havs. Finns en detalj i det gamla manuset som är helt tokigt som måste korrigeras!
Men skrivandet får bero ett tag nu, för närmast ska jag förbereda bilder och bildspel inför den kommande helgens konstrunda.
Andie Lindskog 