Etikett: Skrivande

Publicerat den

Semester slut… på sätt och vis.

Nu är semestern slut. Eller åtminstone känns det så. Jag har ju typ förhoppningsvis evig semester. Men kärleken ska börja jobba igen, så det känns ändå lite som att semestern är slut, för den här gången. Nu dröjer det till oktober innan det är dags igen.
Den här semestern har varit lite annorlunda kan man väl säga.
Det började med barnbarnen på besök här till midsommar. Besök på Fotevikens vikingamarknad, som vi dock gjorde på fel dag. Nästan inga aktiviteter alls. En härlig Ja-Må-Vi-Leva-tur med kära vänner till Rügen. Ett besök hos andra kära vänner i deras sommarstuga i Nättraby i Blekinge. Ett intressant och spännande besök i Nittorp.  Besök här av andra kära vänner.
I övrigt lagom avslappnade dagar med en del sedvanligt datorpyssel, en hel del läsande och för min del en introducerad morgonrutin – en uppfriskande cykeltur.
Ja, så var det ju också under den här semestern jag fick klart besked vad röntgenbilderna visade, vilket ledde till beslutet om att säga upp mig!

Publicerat den

SISTA semesterdagen!

Denna dag är min sista semesterdag! Den firas med ett trevligt kalas till kvällen. Å andra sidan kan man klart undra om det är något att fira, att det är sista semesterdagen! Ja! Det är det faktiskt, för det här är inte enbart den sista semesterdagen! Det är den sista semesterdagen någonsin!
Aldrig mer behöver jag köra hemifrån en tid innan klockan blir två på natten, medan min kärlek sover gott i sängen.
Aldrig mer ska jag sätta mig i en kall bil på natten (främst vinterhalvåret) och köra upp till Tanka för lastning.
Aldrig mer ska jag distribuera tidningar, brev eller paket i någon låda med för trångt inkast. Inga andra lådor heller för den delen.
Aldrig mer ska jag köra hem medan solen långsamt stiger upp, och möta alla stressade människor som är på väg till sina jobb. Medan jag är lugn och trygg i förvissningen att jag snart ska krypa ner i sängen och sova. Ja, just den aspekten är ju i och för sig rätt trevlig.
Aldrig mer ska jag behöva arbeta natt till lördag, och med det sabotera allt meningsfullt umgänge tillsammans med min kärlek.
Aldrig mer ska jag tvingas avbryta mitt skrivande, just som inspirationen infunnit sig och jag har kommit igång på allvar, för att jag måste köra till mitt nattliga arbete. Va fan… jag kan skriva hela natten om jag vill.
Men kanske allt det jag KAN göra framöver, betyder allra mest!
Jag kan spendera min tid hur jag vill. Jag kan skriva när helst idéerna finns. Jag kan skapa bilder när inspirationen infinner sig. Jag kan ta en cykeltur på morgonen bara för att bruka allvar med att röra på kroppen.
Jag kan äta frukost med min kärlek på den tiden på dygnet då det är normalt att äta frukost. Jag kan sitta i en bekväm stol i trädgården och lyssna på porlandet i dammen och läsa en bok, utan att behöva fundera över om jag kanske borde sova en timme extra för att klara natten.
Men… viktigast av allt… jag kan leva ett fullkomligt normalt liv med en dygnsrytm som stämmer med min älskade kärlek. Istället för att krama henne och önska god natt, kan jag krypa ner intill henne och somna gott i hennes närhet – varje natt.

 

Publicerat den

Fredags resumé

Artrosen i nacken blev för mycket igen! Att ständigt behöva käka Citodon, som jag dock inte får ta senare än kl. 18 på kvällen, känns inte bra. Med tanke på den restriktionen hinner de dessutom sluta verka lagom tills det är dags att bege sig till jobbet. Att köra bil och samtidigt behöva använda båda armarna ganska flitigt under cirka fyra timmar, när man samtidigt inte kan vrida på huvudet åt ena eller andra hållet utan att det gör ordentligt ont, är rent ut sagt skitjobbigt.
Nu behövs mer ingående undersökning. Behöver underlag för att kunna ta beslut om lämplig fortsättning.
Dagen bjöd för övrigt på ett visst mått av frustration, för att inte säga ett ganska stort mått, när jag kunde konstatera att jag faktiskt borde ha kostat på en kvalificerad reparation av min gamla Akai GX635 D rullbandspelare, istället för att som jag gjorde lämna den till en ”vän till en vän” för bedömning om möjligheten till reparation. Där det sedan bara blivit tyst, och jag har själv inte riktigt tänkt på det, eftersom jag under de gångna åren inte haft direkt användning för den bandspelaren. Och jag har ju haft min Revox. Hade kunnat sälja Akai bandspelaren idag för kanske över 10 000! Känner dock viss tillfredsställelse i att kunna konstatera att jag torde kunna sälja återstoden av min hifianläggning för drygt tio tusen svenska kronor!
Mer frustration i form av ett negativt besked från förlaget om utgivningen av antologin i ämnet Loser. Ser ni ironin i detta!?
Skönt dock så här i slutet av denna dag att kunna konstatera att stillheten i min bekväma skrivbordsstol med praktisk nackkudde som stöd emellanåt än så länge känns rätt ok.