Härmed göres veterligt att jag föddes …

Härmed göres veterligt att jag föddes lördagen den 7 juli kl. 23.23 1956. Så står det i den lilla minnesbok som finns bevarad, i vilken de för andra gången nyblivna föräldrarna hade möjlighet att göra noteringar om det nyfödda barnets utveckling.
Det var soligt och vackert väder, vilket i och för sig känns lite konstigt när klockan är en dryg halvtimme från midnatt.
Vikten noterades till 3 280 gram vilket såvitt jag förstår var lite i underkant. Längden på 51 centimeter var dock normal.
På de följande sidorna i det här häftet kunde sedan de stolta föräldrar dokumentera olika milstolpar under mina första år i livet. Första gången jag skrattade, började äta själv, började ta i föremål och så vidare.
Jag började klä på mig själv när jag var fem år, och fick min första tand den 9 januari 1957. Något mer finns inte nertecknat på denna sida. På nästkommande sida under lustiga namn jag gav andra i min omgivning står det att jag kallade min syster för Kaj.
Sidan därpå berättar att vi flyttade från Rönnbackegatan 21 till Framhällagatan 12 den 1 november när jag var knappt fyra månader gammal.
Men anteckningarna tar slut efter första födelsedagen, som dock egentligen handlar om den andra födelsedagen. Illustrerade med en spegelvänd bild av mig öppnande presenter i vår trädgård, omgiven av mormor, moster och morbror, kusin, syster ”Kaj” och två av mormors systrar.
På sidan 10 följer sedan två tabeller där det skulle vara möjligt att dokumentera min tillväxt. En tabell för viktökning, och en för längd, faktiskt ända fram till femtonårsdagen. Båda tabellerna är tomma.
Sen följer sidor om saker jag tyckte var roligt, lekar jag tyckte särskilt mycket om, visor man brukade sjunga för mig och vilka sagor jag helst ville höra. Lustiga frågor jag ställde och vad jag ville bli när jag blev stor kunde också noteras. Det fanns utrymme för min första teckning och redogörelse för hur min första skoldag var och även lite mer om hur det fungerade i skolan.
Så här långt är sidorna alltså helt tomma!
På sidan 15 har mor dock låtit pennan arbeta en stund, när hon noterat mina barnsjukdomar. Eller barnsjukdom kanske, för det är bara mässlingen som står omnämnd vilken jag hade våren 1962, och den varade bara några dagar.
Större intresse att dokumentera min uppväxt fanns alltså inte. Kanske den här boken helt enkelt bara föll i glömska. Kanske mor tänkt sig att istället skriva i sin dagbok? Det gjorde hon emellertid inte. Kanske det finns helt andra orsaker, men utifrån vad jag minns från de tidigaste åren jag nu faktiskt kan minnas, och även utifrån uppgifter i hennes dagbok plus allt annat sammantaget, så känns faktiskt den här boken mest som en ytterligare bekräftelse på bakgrunden till mors ansträngningar noterade med stenografi i hennes dagbok den 7 oktober 1955 – släppt satsen.

Julsageträff – nr 10 för vår del

Denna kväll har vi varit på – för vår del – den tionde julsageträffen, vilken i år avhölls i Folkhemmet i Östra Hoby. Förra året gick det ju inte att träffas på grund av coronan, så den träffen genomfördes via Zoom. Men i år fungerade det med riktig träff. Dock i en lokal där vi kunde hålla hyfsat avstånd.
Det här är en trevlig tradition, inte minst eftersom man sporras till att skriva något nytt, eftersom just en nyskriven julsaga är huvudsyftet med de här träffarna.
Vi har ju också en del av våra julsagor som senare också kunnat ”återanvändas” i andra sammanhang, då vi skrivit om dem och ”återanvänt”. Exempelvis har sagan ”Bara en mistel” som vi skrev 2015 omarbetats en del, och kommer för min del i novellantologin ”Minnenas musik” som ges ut av Miramir förlag till våren 2022.

(Bilderna kunde varit bättre, men ljusförhållandena var lite besvärliga för den kameran jag hade med mig denna kväll.)

Julerbjudande!

De tre böckerna i serien Legender från Thiramaar bjuder på humoristisk fantasy. Läs, skratta och dras med i de charmiga karaktärernas äventyr. Starka kvinnor, kluriga trollkarlar och ett småfolk med säregen humor.
Perfekt som julklapp!
Köp dem signerade av mig, till förmånligt julpris.

  • Eilaths hopp: 150 kr
  • Gudarnas spira: 150 kr
  • Regntider: 150 kr
  • Alla tre böckerna: 400 kr
    Alla priser inklusive frakt!
    Beställ antingen genom PM till mig, eller via e-post till BelvidaBell@outlook.com
    Betalning via Swish när jag har mottagit din beställning.
    Varmt välkomna!
    För leverans före jul, beställ senast den 17 december.
    Erbjudandet gäller fram till julafton 2021.

Hösten har anlänt med stormsteg … typ

Tiden går, ofta alldeles för fort, även om den i sanningens namn faktiskt går exakt lika fort eller långsamt hela tiden. Men det känns onekligen som om den rusar fram, och man sitter här lite förvirrat och undrar var fan tiden egentligen blev av. Som vanligt är ju förklaringen till den upplevda rusande tiden just att tillvaron är full av aktiviteter. Stor del av dessa aktiviteter handlar självklart om skrivandet. Det är ju så det oftast ser ut nu för tiden. Inom det området har jag uppdaterat informationen kring min person på bokhandelns sidor. Den som fanns var en taskig kvarleva från det misslyckade samarbetet vi tidigare haft med ett mindre förlag, och det här får anses som ytterligare nödvändig korrigering av alla klantiga felaktigheter som gjordes då.
Vidare kring vår skrivande tillvaro kan i korthet konstateras att kärleken fått ytterligare en erotiknovell antagen. Musikantologin som jag deltar i tillsammans med 28 andra författare är så smått på gång. Vårt deltagande vid såväl bokmässa på Lunds bibliotek i november som julbokmarknad på gamla Victoria i Malmö är klart. Den gångna fredagen hade jag full frihet i Facebook-gruppen Fantasykammaren för ett eget författarporträtt. Men, viktigast av allt, efter veckor med diverse strul blev det under den gångna fredagen äntligen klart – min tredje humoristiska fantasyroman ”Regntider” är lämnad till tryckeri! Därmed bör den förutsatt att allt fungerar som det ska, kunna finnas tillgänglig i bokhandeln inom den närmaste framtiden.
Även om skrivandet upptar det mesta av vår tid, har det ju skett en del annat också. Bland annat har bildskapandet medfört en del positivt. Årets upplaga av Närkampen, den årliga fototävlingen vår fotoklubb kör i samarbete med Ystads och Österlens fotoklubbar har avgjorts och vi kunde lite stolt sträcka på oss som den segrande klubben. Till den segern har min kärlek starkt bidragit med två bilder, en på andra plats och en på fjortonde. Medan jag bidragit med en tredjeplacering.
För övrigt under de här senaste veckorna har mitt namnval successivt alltmer sjunkit in, smidigt och lätt och förvånansvärt snabbt blivit en självklarhet.
På det personliga planet har saker och ting löpt på i stort sett så som jag önskat.
De här veckorna avrundades med ett besök på Ikea för inköp av ny säng, och det var faktiskt med viss förvåning vi konstaterade att alla skruvar och diverse tillbehör stämde till antalet. Inget saknades och inget blev över. Men trots det var det inte helt problemfritt. Ribbottnarna vi fått var ämnade för barnsäng. Trots noggrann kontroll av artikelnummer i plocklagret. Men det hjälper inte när säljaren skrivit fel artikelnummer. Så det blev en extra tur till Malmö och Ikea under måndagen. Vi passade på att inta kvällsmaten hos ChopChop, så det blev asiatisk mat två dagar i följd. Men det gör ju ingenting.

Inlageslit

Nu har jag spenderat åtskilliga timmar de senaste dagarna åt att försöka ladda upp förlagan till min senaste bok – Regntider – hos BoD (Book on Demand). Resultat? Noll, förutom att jag nästan börjar känna mig som ett frustrerat lallande vrak sittande i en hörna, vaggande av och an, väntande på att allt elände ska lägga sig. Eller nåt!

Jag har följt deras instruktioner till punkt och pricka. Jag har, om jag själv får säga det, skickligt ”översatt” deras uråldriga instruktioner (som berör Word 2007) till vår Word 365-version och gjort allt som förväntas vilket bland annat handlar om att man ska bädda in aktuellt typsnitt i filen. När detta görs kan i princip vilket typsnitt som helst användas, även om det inte är standard i alla datorer. Ändå! Jag får felmeddelande hela tiden, som säger att jag måste bädda in saknat typsnitt – Times New Roman! Jag skriver upprepade frågor till BoD om hur jag ska lösa detta, då jag använt Bookman Old Style! De svarar att det typsnittet nog inte är standard, och det är därför det efterfrågas att man ska bädda in! Men, hallå!! För det första är så vitt jag vet Bookman Old Style ett standardtypsnitt, vilket åtminstone funnits med i alla Office-versioner jag haft sen 1997! För det andra heter det ju i deras egen information att om typsnittet bäddas in, kan i princip vilket typsnitt som helst användas. För det tredje är det ju Times New Roman de efterfrågar, som inte är använt i dokumentet.

I mitt stilla sinne funderar jag över hur förlaget som gett ut mina två tidigare böcker klarade av att ladda upp inlagorna hos BoD! Men förklaringen ligger antagligen i att hon, precis som BoD tycks göra, sitter fast med urgamla versioner av Word! Själv börjar jag spana efter andra tryckare.

Inlaga kan göra en vansinnig!

Håller på för fullt med att försöka skapa inlagan till min tredje bok Regntider. Har gjort allt klart, valt typsnitt Bookman Old Style, ett lagom snyggt typsnitt som mig veterligen funnits som standardtypsnitt i Windows-datorer sen 1997. Minst! Sparar som PDF och laddar sen upp filen till BoD, helt enligt instruktionerna. Och får besked att det saknas inbäddat typsnitt – Times New Roman! Jag skriver till BoD och ber om hjälp. De förklarar lite översittaraktigt att det är så att Bookman Old Style ”förmodligen inte är något standardstypsnitt” och därför måste man bädda in det i dokumentet! Men trots att jag gjort det godtas ändå inte min fil för att den saknar inbäddat Times New Roman – som jag INTE ens använt!

Dessutom – kort och gott så är det så här – om jag använder ett typsnitt som inte är standard i alla datorer, kan jag välja i Word att ”bädda in typsnittet”! Därefter kan vem som helst öppna och läsa mitt dokument, med MITT typsnitt, i vilken enhet som helst. Men att det hos boktryckarfirman efterlyses ett inbäddat typsnitt som inte ens är använt i filen, är fullständigt ologiskt. Och deras förklaringar är heller inte särskilt logiska!

Nya tag

De senaste två veckorna har lite burdust tagit oss från sensommar med kvällsvistelser på altanen till en nästan lite krispig luft som obönhörligen antyder att hösten står för dörren. Tror jag ska låsa dörren. Fast hösten kan ju ändå ha sina ljusa stunder med alla vackra färger och så. Så jag lämnar väl dörren lite på glänt, och står beredd i hallen att låsa den innan den där bittra vintern hinner fram.

Kyliga dagar inspirerar onekligen att elda i spisen och få trivas i den sprakande värmen. Passar samtidigt på att ”bränna en del broar” lite som en symbolisk handling, då jag definitivt tröttnat på att ständigt bli ifrågasatt och ignorerad.

Så har jag med stor tillfredsställelse kunnat tillföra en styrka i skrivandet av mina memoarer, genom att faktiskt ha fått ett skriftligt godkännande från en välkänd engelsk musikartist, med bland annat ett starkt engagemang i Live Aid, att det är ok att citera hans låtar i min text! Fler artister ska tillfrågas!

I vårt hem, som vi i dagarna kunnat fira tioårsjubileum i, har vi äntligen kunnat slutgiltigt byta ut det fula hemmabygget som kallats köksfläkt, mot en ny modern dito i borstat stål.
Helgen avrundades med en väldigt trevlig kväll i sällskap med några av våra käraste, och nyaste, vänner.

Till slut, efter en länge efterlängtad bekräftelse kan jag nu med statens godkännande underteckna denna text som Andie Lindskog.

Skillnader

I arbetet med mina memoarer dyker det ständigt upp smärtsamma insikter. Desto djupare jag dyker i min bakgrund, ju mer plågsamma sanningar kommer fram. Enda egentliga styrkan är att jag numera har allt det stöd jag behöver för att kunna säga ”fuck it all” när det handlar om mitt felaktigt hanterade förflutna. Efter en från början usel inledning var det kanske heller inte så konstigt att jag aldrig riktigt lyckades hitta rätt. Jag tilläts ju aldrig satsa så som jag önskade. Att min önskan var helt fel i vuxenvärldens ögon, blev gång på gång tydligt åskådliggjort, då de omkring mig som aktivt valde den linje det ansågs att jag också borde välja, kunde åtnjuta all tänkbar uppmuntran och uppmärksamhet. Medan jag fick sitta ensam på en stol och reparera trasiga kablar. Eller nåt. Jag togs aldrig på allvar. Det är lätt att vara bitter när man tänker tillbaka på all orättvis behandling, men med tanke på hur saker och ting utvecklats de senaste snart tjugo åren, sen oket lyftes, är det numera väldigt lätt att säga fuck it all!

Litteraturrundan i Karup 2021

I helgen (4-5 september) har det varit litteraturrundan 2021, bland annat i ”Vita huset” i Karup. Flera intressanta författare har presenterat, berättat och läst valda delar ur sina böcker.
Vi hann tyvärr inte stanna så länge, men fick i alla falla lyssnat till Stina Larsson, Ulf Persson, Karin Eberhardt-Grönvall och Barbara Fellgiebel.
Nästa år ska vi vara bättre förberedda så vi kan ta del av hela arrangemanget. Förhoppningsvis kanske vi även själva kan delta, då vi nu även gått med som medlemmar i Litteraturrundan.