Har tre noveller och en roman som ska korrläsas. Plus fortsatt skrivande på Kalla mig Anna och sen väntar även Ashas sten. Men just nu tycks ingenting fungera. Idéerna vill liksom inte infinna sig. Eller ron. Den granskande läsningen som krävs för att kunna göra ett bra korrekturarbete tycks liksom heller inte finnas. När det gäller Kalla mig Anna har jag väl i och för sig tidslinjen hyfsat klart för mig, men jag får inte till något vettigt. Känner mig splittrad helt enkelt. Sen väntar ljudboksproduktion av mina memoarer.
Man kan tänka sig att det här med att stå (eller sitta) och försöka sälja böcker i tio timmar tre dagar i streck kan bli väldigt drygt. Just av den anledningen hade jag min laptop med mig, och tänkte använda all ”dötid” åt att skriva. Men det har inte blivit skrivet särskilt mycket. Vi har sålt böcker, bokmärken och talat för vårt skrivande och knutit intressanta kontakter. Mött spännande människor och bara trivts i den färgglada positiva stämningen i stolthetens hus. Så mycket glädje och positiv anda!
Nu är det dags att börja planera för Malmö Pride 2024.
Efter dessa färgglada dagar var det perfekt att avsluta med mexikansk födelsedagsmiddag på Los Arcos snett över gatan vid Triangelen.
Efter en lite för varm dag blev kvällen desto ljuvligare. Med fåglarnas sång, och Mogwai som sitter och vakar över SIN trädgård, sitter vi själva och skriver. Och mellan varven leker jag lite med AI-bilder, med varierande resultat. En del bilder blir faktiskt riktigt bra, andra inte. Annars har dagen mest ägnats åt att uppdatera tidigare utgivna e-böcker, som visat sig behöva vissa justeringar. Var ju faktiskt en aning svalare inomhus.
Det blev en rätt stillsam midsommar, med vår numera obligatoriska matjestårta … eller nåt. Den här gången var det mer laxtårta. Ibland har det varit mer räktårta! Men strunt samma … det är väldans gott vilket som, och klart överlägset allt vad sill och potatis heter. Det tar vi andra dagar istället. Annars har veckan som gått till stor del handlat om böcker och skrivande. Hmm … det var väl kanske inget ovanligt i det här huset. Inledningsvis deltog vi under söndagen på Hälso- & Shamanmässan i Sjöbo och sålde böcker. Det gick sådär. Samma dag firade vi båda att jag haft privilegiet av att få ha min fina kärlek i tolv år! Ja, hon har ju självklart haft mig i samma omfattning, men hur stort priviligie det varit för henne vore ju kanske lite väl egotrippat av mig att uttala mig om. Men jag hoppas och tror att det ligger på samma nivå. Enligt tämligen säker källa förhåller det sig glädjande nog faktiskt så. Apropå privilegium så har Sveriges mest kostbara socialbidragstagare varit på besök i Skåne den här veckan, och folk har stått på gator och torg och viftat med flaggor. Jag kan tänka en lång rad olika områden i vår välfärd som kunde haft större nytta av de pengarna det spektaklet kostar skattebetalarna. Ja, jag vet … det kallas apanage i de här sammanhangen. Jaja … man får glädjas åt sina egna små milstolpar. Som idag denna midsommarafton, då jag noterar att det gått precis två år sen jag fick ett positivt slutbesked hos läkare på vuxenpsyk, vilket faktiskt innebar en stor förändring i mitt liv. Och nu går vi, som en del Dysterkvistar gärna vill påpeka, åter mot mörkare tider igen.
Ännu en tur till Malmö, och gamla bekanta kvarter. Nu finns mina memoarer i väntrummet hos Elisabetkliniken. Kan vara ett bra sätt att synas lite extra. Var bara tvungen också att handla med mig bullar hem från St Jakobs stenugnsbageri. Eftersom jag vid det laget enbart ätit en enkel knäckemacka som frukost redan vid sextiden, var jag ganska hungrig. Så det fick bli en fika under överinseende av giriga fiskmåsar och kråkor, vid ett bord vid Regementsgatan. Efter detta några ärenden till Jägersro center, Hornbach och sedan Jem & Fix och Willys i Skurup på vägen hem. Kunde konstatera att det egentligen var fel dag både i trafiken och i affärer. Folk i rörelse överallt – förvirrade och egotrippade människor som förflyttar sig – i bil eller gående eller vad som helst – utan minsta hänsyn eller tanke på sin omgivning. Principen jag ska fram tycks vara det enda som gäller för många så här dan före midsommar. Tur att åtminstone jag är vaken – eller nåt – så man kunde komma levande hem till kärleken och tryggheten.
En stillsam njutningsfull kväll på altanen i sällskap med kärleken, katten och laptoppen. Försöker skriva vidare på min roman ”Kalla mig Anna”, som jag hyser en svag förhoppning om att snart kunna bli klar, med åtminstone den här vändan. Behöver förmodligen korras ett par varv till. Några noveller i serien ”Det händer i Thiramaar” ligger också och väntar på slutarbete, för att kunna publiceras. Sen är tanken att snart även kunna komma igång med ljudboksproduktion av ”Idag kan det kvitta”. Ska först bara fixa några ytterligare justeringar i studion. Skönt att kunna chilla på altanen!
Stor del av vår tid de senaste veckorna har gått till att röja och sortera i verkstan. Det har lett fram till en väl fungerande hobbyverkstad och dessutom väl förberett för nästa helgs loppis! Inte minst – betydligt bättre utrymme och borta är också det där eviga problemet att hitta prylar man letar efter. Bland loppisprylarna finns bland annat pärmar. Pärmar som jag bland annat har använt till min dagbok. Numera har jag ju den enbart i datorn, så allt papper kan gå till återvinningen. Blev en rätt försvarlig hög med papper när jag staplade åren 2006 till 2016.
När det gäller skrivandet har jag faktiskt satt Anna på paus, lite för att det ibland är en fördel att låta texter ligga ett tag, innan man åter tar tag i dem med kanske lite nya fräscha tankegångar. Istället har jag satsat på lite noveller, och specifikt Fiskefejden som ingår i mina berättelser om Thiramaar. Alltså min humoristiska fantasyserie. Två leveranser från tryckeri har vi fått i dagarna. Påfyllning av lagret när det gäller Av gudarna märkta, och dessutom provtryck av en kunds självbiografiska bok, som vi haft nöjet att vara delaktiga i. Två turer till Malmö har också hunnits med den här veckan.
Och så har Mogwai fortsatt koll på grannskapet, och tycks tydligt ha fastställt för grannskapets övriga katter vem som basar här. Dock finns det en katt, troligen hona, han uppenbart tycks tolerera. Vet inte om det handlar om medlidande eller vad. Hon ser rätt sliten ut, dock inte mager, men hon har nog inte något riktigt hem. På senare tid har hon blivit allt modigare, och idag kom hon till och med in via vår öppna altandörr. För övrigt har jag äntligen kommit igång med att cykla igen. Tog en lite lagom tur bort genom Sövde och tillbaka igen, och även en mindre avstickare på småstigar vid sjön. En lagom tur på 7,7 km. Kan ju vara klokt att börja lite försiktigt.