Passa på!
Malmö Pride 2022 – Vårt deltagande!
Förberedelser inför Pride och en del annat
Dagen inleddes med besök på Vårdcentralen, och en tredje positiv injektion.
I övrigt förflöt dagen i lite splittrat tillstånd. Fick liksom inte gjort något särskilt betydelsefullt. Lite som igår kväll, då resultatet av kvällen mynnade ut i enbart ett inlägg apropå gårdagens händelse, och sen faktiskt inte mer.
Var ute och försökte klippa gräset under eftermiddagen, vilket är ett jävligt styvt arbete. Självförvållat, jag vet! Men gräsklippning tillhör inte de högst prioriterade sysslorna i det här hushållet.
Plockade även fram min gamla skabbiga säckakärra, och slipade av den flagande oranga färgen på den, och gick sedan lös med svart sprayfärg på den. Mest så att den ska se något så när presentabel ut när vi med den till hjälp ska frakta böcker och tälttyngder in till Folkets Park inför Pride på fredag.
Kvällen i övrigt handlade till stor del om att förbereda inför Pride-veckan, och samtidigt kanske glädjas åt att vi faktiskt, äntligen, för första gången kommer att delta aktivt i arrangemanget.
Vi kommer att sälja Vi badade i Skärsjön, första delen i sviten ”Det hände vid Skärsjön”. Men även de tre hittills utgivna delarna i serien Legender från Thiramaar, och dessutom har vi även novellantologin ”Över en regnbågsfika” med oss.
Det börjar onekligen bli spännande nu!
När jag nu var ute i trädgården för att fotografera säckakärran, kunde jag samtidigt notera en helt fantastisk utveckling på de plantor vi satt i trädgården. Ett antal lönnar som växt till sig och dessutom en gran som blivit rejält mycket större än vi någonsin trott var möjligt.
En stillsam kväll på altanen
En stillsam kväll på altanen
Denna varma dag närmar sig slutet. Medan Snezana invigt vår egna studio, har jag hållit mig utom hörhåll och suttit på altanen och arbetat vidare med korrekturarbete. De förvarnade kraftiga regnskurarna uteblev, och vinden mojnade framåt kvällen. Medan fåglarna nu sakta börjat tona ner sången för denna ljuva midsommardag, njuter vi för fullt av dofterna från vildkaprifolen i vår trädgård, medan Mogwai håller vakt.
Vår studio
Snezana kom med en briljant idé igår – inget ovanligt i sig. Det är rätt vanligt att hon gör det. Men den här gången innebar det febril verksamhet i arbetsrummet. Flytta en bokhylla fem centimeter! Inte gjort i en handvändning. Måste först tömmas på alla böcker och diverse annat tungt. När det väl var gjort hade vi en garderob att flytta.
Idag inköp av några hyllplan, ett litet bord, matta och lite andra textilier.
Under eftermiddagen lite inredningsarbete.
Och resultatet – Vår egen ljudstudio!
S&A Lindskog – Författarparet
3076 följare på våra gemensamma konton på Instagram!✨
Många är nya och det kräver lite nya rader om oss.
VI – Snezana och Andie Lindskog –gemensamt författarnamn
S&A Lindskog
Vi är 127 år tillsammans, massor med erfarenhet samlad i en ryggsäck – Förhoppningsvis!
VAD VI GÖR OM DAGARNA –
skriver ihop sedan 10 år tillbaka
redigerar våra och andra författares texter
Gillar att fotografera och leka i Photoshop och skapar alla våra reklambilder själva, gör filmklipp, omslag till böcker mm.
LITE ANNAT KUL OM OSS –
Vi bor på landet med Golden retrievern Scrollan och katten Mogwai som ibland visar drag av en Maincoon och ibland av en Norskskogskatt, en bestämd ras som sätter oss på prov ofta.
Vi är positiva och extroverta och dåliga på matte.
Andie gillar öl, Snezana dricker martini
Snezana är ganska oorganiserad, allt hon behöver måste finnas inom räckhåll på skrivbordet, från pincetter, handkräm, nagelfilar, mobilen mm. Är den borta brukar den bli kvarglömd på toaletten. Spisfläkten är utbytt och när Snezana glömmer att få igång den vid matlagningen hittar hon på nya sätt att förklara varför den ”strejkar”.
– Andie gillar ordning och reda och att passa tider. Det tekniska ska fungera och att olika program försöker bestämma var filer ska sparas är mycket frustrerande. Andie har skrivit dagbok i mer än 50 år. I ord räknat och omsatt i bokform minst lika mycket som 7 volymer av Sagan om ringen. Alltså mer än 3 miljoner ord. Att föra statistik är superkul tycker Andie.
VAD VI HAR SKRIVIT –
Snezana: ”Av gudarna märkta”
Och några erotiska noveller
Andie Lindskog under namnet Per Lindskog:
Humoristisk fantasy – Serien heter ”Legender från Thiramaar, hittills är tre böcker utgivna.
Eilaths hopp
Gudarnas spira
Regntider
Aktuella tillsammans med en HBTQ – feelgood trilogi som utspelar sig mellan åren 1926 – 1966 Del 1- ”Vi badade i Skärsjön”
Första delen av Skärsjön och första och enda delen av memoarer … och en del annat.
Första dagen denna veckan var vi nästan uppe och väckte tuppen. Anledningen var att vi skulle Sturup på morgonen! Då skulle man kunna tro att vi äntligen var på väg på en utlandsresa. Men icke! Vi skulle hämta en hyrbil hos Hertz, innan vi därefter fortsatte till Motorcity i Svedala. Ärendet var att lämna bilen för service, byte av vindruta efter ytterligare ett förargligt stenskott, reparation av krockskada och dessutom besiktning av både bil och släp! Ett suveränt kundmottagande, och väldigt lätt att förstå varför vi varmt rekommenderar denna bilfirma! Och så fick man för några dagar dessutom prova på att köra en Peugeot SUV med automatlåda. Annars har veckan föga förvånande handlat mest om skrivande. Dock kanske lite mer än vanligt. Första delen i vårt gemensamma projekt – Vi badade i Skärsjön – kom från tryckeriet. Boken vi ska presentera på Malmö Pride den 6 juli. Inom samma genre kan jag också glädjande och lite lättad konstatera att råmanus och även min första korrekturläsning av mina memoarer blivit klara den här veckan.
När vi nu förväntas få lite varmare och soligare väder den kommande veckan, kunde vi redan på fredagen avnjuta grillmat på altanen, innan vi återgick till fortsatt skrivande under kvällen.
Korrektur klart första omgången!
Korrekturläsning första omgången klart!
Saxat ur näst sista kapitlet;
Ibland har jag funderat över vitsen med att gräva i min historia, när det ändå inte finns något positivt att hitta. Kunde kanske vara bättre att låta det gamla vara bortglömt. Men så enkelt är det inte. Någonstans inom mig har jag alltid undrat över varför jag aldrig fått någon uppskattning eller uppmuntran, fram för allt från mina föräldrar. Aldrig någon kärlek. Aldrig några kramar. Varför jag aldrig fick söka den yrkesinriktning jag verkligen ville ha.
Det blev 50 891 ord! Så här långt! Kan bli mer – eller mindre!
Det växer!
Nästan direkt när jag konstaterade att ”råmanuset” till mina memoarer var klart, satte jag igång med korrekturarbetet. Har så här långt hunnit fram till kapitel 22, och redan nu har boken vuxit. Har tillfört ytterligare ett kapitel, plus en del andra avsnitt. Den har växt med 2 842 ord, och sidantal omräknat i bokform hamnar på cirka 282 sidor. Och det är ju inte klart än. Har ungefär halva manuset kvar att gå igenom.
Det roliga med att göra korrekturarbete är ju att man oftast kommer på nya och betydligt bättre formuleringar, mer färgrikt berättande samtidigt som man förhoppningsvis också hittar och kan stryka sådant som inte alls är bra. Hur som helst återstår helt säkert ett par vändor till innan det här kan betraktas som en färdig bok. Men jag har rätt kul trots allt under resans gång. Åtminstone emellanåt.
Memoarer på gott och på ont
När jag på allvar började skriva mina memoarer någonstans runt 2012, var det kanske mest för att jag kände behov av att försöka räta ut ett antal frågetecken kring fram för allt min barndom och uppväxt. Kanske att på så vis få några svar på varför saker och ting blivit som det blivit. Kanske jag hade vissa aningar om vad jag skulle få fram. Men jag hade nog ändå inte räknat med att det skulle bli så mycket varseblivande som det faktiskt blivit. Och jag kan inte påstå att det är direkt upplyftande. Det har gett en hel del insikter jag önskar jag hade haft medan mina föräldrar levde, så att jag haft möjlighet att konfrontera dem. Men det har också gett en hel del uppvaknande kring min uppväxt, pubertet och allt vad som skedde där. Detaljer jag skulle önskat att jag varit betydligt mer varse redan då, eller åtminstone i början av nittiotalet när jag hade samtal med psykolog.
En uppväxt som präglades av föräldrar som ständigt övertygade mig om att jag inte kunde räkna med att komma någon vart, för det ansågs att jag inte hade förutsättningar för det. En situation som ironiskt nog samtidigt gjorde mig stark på ett märkligt vis, så att jag ganska effektivt stod emot alla motgångar. Ändå ser jag nu ett tydligt mönster, hur jag faktiskt i olika långa perioder inte alls var så stark. Även hur jag faktiskt vid några tillfällen mer eller mindre har brutit samman också. Men jag har ändå lyckats hantera det. Jag har brutit ihop och gått vidare. Tyvärr, kan jag nog tycka idag! För frågan är vad som egentligen hade skett om jag på allvar hade brutit ihop då! Hade frågetecknen kring min person kunnat få hjälp att rätas ut redan då? Hade allt kunnat lösas redan då, istället för att all min verklighet ska komma ikapp mig nu när jag är en bit in i livets andra halvlek?! Tunga frågor, som aldrig får svar. Men på något vis känns det ändå välgörande att successivt komma till insikt om allt som gick fel under min barndom och uppväxt. Om inget annat stärker det mig i mitt fortsatta liv och bekräftar att de val jag gör och gjort nu i den här delen av mitt liv faktiskt är helt rätt.
Andie Lindskog 