På väg mot tryck

Novellversionen publicerades i mars det här året. Då hette den Vad ska jag kalla dig? och var då en något omarbetad novellversion av det som tidigare publicerats i samlingen Transvoices, där den kallades Förlorade år. Men sen var siktet inställt på att det skulle bli en roman av det. Sen det beslutet togs har jag levt med Anna i arbetsrummet, i värmen på vår altan hela vägen in mot slutet av september, och vid ett antal tillfällen på olika caféer i Malmö och även Sjöbo. Och nu är det klart. Berättelsen om Anna, som i vissa avseenden hänger ihop med min egen livshistoria, är klar. Och som det känns, blev det en ganska tajt berättelse. Faktiskt bättre än jag vågat hoppas. Efter en hel del research är jag äntligen i mål. Och nu är manuset uppladdat till tryck, och förhoppningsvis kan vi ha release för boken Kalla mig Anna i samband med Bokmässan i Lund den 25 november.

Kalla mig Anna – redo för tryck!

Idag blev jag klar med inlagan! Alltså – Kalla mig Anna är redo att gå till tryck! Fatta hur stort det är! Alltså – kanske man vid det här laget borde ha blivit lite van, och kanske mest lite lojt konstaterat … typ … jaha, så var alltså ännu ett manus klart att förvandlas till en bok. Har ju faktiskt varit där några gånger nu. Men ändå … det är alltid en speciell känsla när ens text som man under lång tid har kämpat med, våndats, funderat, diskuterat med kärleken, tvingats till plågsamma åtgärder typ kill your darlings, ägnat timmar åt research, eller bara skrivit så att tangentbordet nästan har blivit glödande, äntligen är att betrakta som färdigt. När man befinner sig i det där obönhörliga läget då man vet att när jag vaknar i morg0n är jag i ett vakuum. Det vakuum som uppstår när min fiktiva värld plötsligt är fullbordad och därmed samtidigt upphör att existera. Det är nu jag ska lära mig att leva, i det här fallet, utanför sjuttiotalets Malmö och samma tidsperiod  Casablanca. Det är nu jag ska återvända till nutiden och försöka leva som om allt är som vanligt. Men det är också nu jag påpassligt släpper Anna loss, och själv beger mig in i Thiramaar, och hänger mig åt den humoristiska fantasyvärlden istället.

Inlaga – alltid lika spännande

Så sitter man här igen … ett arbete jag kommit att uppskatta mer och mer.
Även om det innebär en del frustrerande och osäkra hanteringar, så är det ändå ett väldigt spännande arbete. Det är ju faktiskt ett av de sista stegen innan min bok blir verklighet. Inlagan skapas, med allt vad det innebär, och man är redo att ladda upp till tryckeriet.
På det följer arbetet med att registrera boken hos Bokinfo, och sen bara väntan …
Hoppas den levereras före den 25 november …!

Slutord, återseende och sprakande höstfärger

Har arbetat för fullt med slutförandet av manuset Kalla mig Anna. Romanen är klar, men jag ett ganska långt avsnitt med lite verklighetsbakgrund och slutord som jag också vill ha med. Sidantalet ser ut att hamna på runt 250 sidor i bokform.

Under eftermiddagen blev det ett länge emotsett återseende. Tiden går fort, men med åren rör vi oss kanske inte fullt lika fort själva. Så då får man försöka hålla in tiden lite och bara sitta ner och fika och samtala en stund. För övrigt konstaterar vi att vi numera tycks vara ”självförsörjande” även på bananplantor. En banan jag planterade om i slutet av augusti, hade redan blivit för stor och behövde ny kruka. Och just nu är vår trädgård en ovanligt färgstark palett, och Mogwai trivs i fokus.

Förhandsboka – Kalla mig Anna!

Nu går det att förboka ett signerat ex. av ”Kalla mig Anna”.
Preliminärt releasedatum 25 november 2023.
🌈
Info;
Om en transperson på 70-talet och hennes strävan efter att få bli den hon innerst inne önskar. Det här är berättelsen om Anna, som lyckas samla styrkan och modet att gå emot vuxenvärldens missriktade ambitioner och om rätten att forma sitt eget liv. Den utspelar sig i första hand i sjuttiotalets Malmö, men även i Marockos huvudstad Casablanca.
📚Pris: 130 Skr inkl. porto. (du måste ha svensk postadress)
✍Skicka e-post med ditt namn och adress till BelvidaBell@outlook.com
Senast 18 november 2023.

Årtal och kompletterande research

Den här eftermiddagen har jag ägnat mest åt att försöka bringa ordning på månader och årtal i Kalla mig Anna. Fanns vissa årtal som inte riktigt fungerade rent praktiskt. Med tanke på väder vid olika årstider, såväl i Malmö som i Casablanca, behövde jag göra vissa justeringar för att det skulle stämma. I sammanhanget har jag en detalj kring datumet då en viss Pink Floyd-platta kom ut Sverige, som styr mina tidsangivelser. Detaljer som måste stämma. Till detta behövde jag ha lite närmare koll på medeltemperaturen i Casablanca, och en del annat. Dessutom hade jag två kapitel som behövde byta plats med varann. När allt detta var klart, var jag redo att fortsätta dagens korrekturarbete. Behöver helst vara klar i morgon eller senast på måndag! Känn ingen press!

No NaNoWriMo … säger vissa

Det har dykt upp en ny tagg på Instagram – #nonanowrimo – som något slags, tja … proteströrelse mot Na-No-Wri-Mo. Alltså National Novel Writing Month. Ja, det finns ju ”rörelser” både för och emot det mesta idag. Det är säkert så att det finns de som känner sig förpliktigade, eller nåt, att slaviskt följa detta arrangemang varje november månad. Jag vet att det finns de som ser det som tillfället att skriva ett sen tidigare planerat manus. Själv ser jag det mest som en högst personlig utmaning, att få lite extra fart på mitt skrivande, som annars alltid är allerstädes närvarande. Men under Na-No-Wri-Mo pressar jag mig själv lite extra. För att det är kul. För att jag älskar att skriva. För att jag är en statistiknörd. Men i praktiken ändrar den här månaden ingenting för mig. Bara att jag har ett diagram på en webbsida som visar det jag redan vet – jag har skrivit X antal ord idag. Men samtidigt har jag en liten extra puff i ryggen att verkligen bruka allvar med mitt skrivande. Så ja, jag deltar i Na-No-Wri-Mo, men helt på mina egna villkor. Så får även trista november lite guldkant.

Dag Ett med Na-No-Wri-Mo

Från idag och hela november är det Na-No-Wri-Mo som gäller (National Novel Writing Month). Tidigare har jag haft 50 000 ord som mål för hela den månaden. Men i år är det lite blygsammare. Jag har satt upp att jag ska skriva 30 000 ord. Jag har i första hand redigeringsarbete av Ashas sten, och mer än hälften är redan skrivet, så det blir kanske inte så värst mycket nytt jag skriver i det fallet. Dessutom har jag några dagars ytterligare arbete med Kalla mig Anna, och i det fallet är det slutredigering, så det handlar om än mindre text. Denna första dag har uteslutande handlat om Anna. Mest läsning, och några mindre justeringar här och var. Lite blandade detaljer som justerats, som bland annat handlar om begravning, Annas förberedelser inför lördagskväll, god mat, träning och svekfullhet. Det är ju en feelgood.

Brottstycken ur min ungdom med en portion av fiction!

Ägnade denna första söndagskväll på fel sida om sommartiden åt genomgång av Kalla mig Anna. Förhoppningsvis också sista genomgången innan det roliga arbetet med att skapa inlaga och förbereda för tryck börjar. Lustigt hur den här romanen allt mer vuxit och kommit att få stor personlig betydelse. Men så är den ju en blandning av fiction och verklighet. Min verklighet. Parallellt med korrekturarbetet nu, försöker jag samtidigt tänka igenom vilka detaljer i berättelsen som jag vill poängtera lite extra. Har en tanke om att i slutet av boken lägga in en text som berättar lite om bakgrunden till den här berättelsen, men även lite fakta om de platser i Malmö som beskrivs i berättelsen och som faktiskt har funnits, eller finns, i verkligheten. Eller som de olika maträtterna som beskrivs från olika trivsamma stunder för romanens huvudkaraktärer, vilka är hämtade ur min egen erfarenhet. Tonfiskris, tonfisksallad eller kinagryta. ”Specialiteter” som följt med i livet och utvecklats efter hand. Det är ju så, att även om långt ifrån allt är sanningsenligt, så bygger ändå bokens huvudkaraktär till stor del på min egen person. Därmed är jag ständigt berörd av berättelsen.

An (ordinary) day in my life!

Grå fredag, sett till vädret, och ännu en tur till Malmö och fina Elisabetkliniken trots att jag var där för bara två dar sen. En återbudstid jag valde att hoppa på. Behandling nummer fyrtiosju! En liten detalj de berättade för mig där, som gjorde mig extra stolt och glad … Min självbiografi Idag kan det kvitta ligger sen några månader i deras väntrum. En av deras kunder satt kvar i en timme efter behandling och läste min bok, och skulle dessutom komma en timme tidigare nästa behandlingstillfälle för att kunna läsa vidare.

Det blev även en tur till Sjöbo på eftermiddagen lite oplanerat, då vi också passade på att fika på Möllans Café.
Jag har redan fått tillbaka mitt manus till Kalla mig Anna, så det är ju rätt självklart vad resten av denna kväll ska ägnas åt. Siktet är inställt på boken ska komma ut lagom till bokmässan i Lund. Och för att lite grann fira detta, tillagade jag vår gamla sjuttiotalsklassiker tonfiskris till middag idag och bjöd min fina kärlek på.
(för de som inte vet – tonfiskris var något av en lördagsklassiker för mig och mina närmaste kompisar på sjuttiotalet, och jag har även använt receptet i Kalla mig Anna)