Askungen – ur en lite annorlunda synvinkel

I kursen Kreativt skrivande, som jag går andra terminen i nu under våren, får vi lite olika uppgifter. Senaste var lite olika versioner på Askungen. Här är en av mina!

Det var en ovanligt arbetssam dag för skomakaren.
Han hade knappt hunnit öppna för dagen förrän självaste prinsen kom instörtande med en märklig damsko av glas. Prinsen ville veta om den möjligen var såld i hans lilla butik, och i så fall till vem. Skomakaren svarade hövligt att de tyvärr inte sålde den typen av skor där, men inflikade samtidigt lite insmickrande att den var väldigt vacker. Han kommenterade också att en sko i glas torde vara ganska svår att tillverka, och dessutom måste det vara en person som var väldigt nätt på foten för att använda sådana. Prinsen hade då lite kort förklarat sitt intresse för ägarinnan till denna sko. Det hade varit stor bal på slottet kvällen innan till vilken alla giftasvuxna kvinnor blivit inbjudna med målsättningen att bland dem hitta den som prinsen kunde gifta sig med. Det fanns många vackra kvinnor bland gästerna, men bara en som verkligen tilltalade prinsen. Hon var det mest fulländade i kvinnlig skönhet han någonsin sett. Men när de befann sig mitt i dansens virvlar och klockan slog tolv, hade hon plötsligt brådstörtat lämnat balen och i farten tappat den här skon. Och nu var han olycklig, för han hade ju aldrig fått reda på vem hon var. Nu fick han lämna skomakeriet med oförrättat ärende.
Skomakaren hade just återgått till sitt arbete, när den lilla klockan vid dörren pinglade till och gjorde honom uppmärksam på att ny kund kommit in i butiken. Han såg bort mot dörren. Åh nej, tänkte han, när han såg att det var änkekärringen. Han reste sig från sin arbetsplats, och klistrade på sig sin artigaste min.
”Se god dag fru Agnes.” sa han lismande. ”Vad kan jag stå till tjänst med?”
”Jag vill bara ha reda på en sak.” sa fru Agnes med sin vanliga vassa ton.
Det var egentligen inget ovanligt att hon vill ha reda på saker och ting. Det var nästan en förutsättning för att hon skulle kunna ägna sig åt det hon brukade. Nämligen att köra skvaller om de flesta i byn.
”Jaha?” sa skomakaren och inväntade hennes fråga.
”Har prinsen varit här?” ville hon veta.
Snubblande nära höll han på att svara ja på hennes fråga, men hejdade sig när tanken att det har väl för bövelen inte hon med att göra, infann sig i hans hjärna.
”Nä fru Agnes. Verkligen inte.” blev hans artiga svar istället.
Änkekärringen Agnes snörpte på munnen och lämnade därmed butiken och skomakaren kunde återuppta sitt arbete. Men inte heller den här gången kom han särskilt långt innan klockan vid dörren åter pinglade. Men den här gången var det flickebarnet Askungen. Skomakaren funderade över det märkliga i att först få besök av självaste prinsen, och därefter änkekärringen Agnes som ju var styvmor till Askungen. Och nu var självaste Askungen i hans butik. Den stackars flickan hade det inte lätt i konkurrens med styvmoderns egna döttrar Cecilia och Klara. Hon fick ta hand om allt hushållsarbete i änkehuset, medan de båda systrarna roade sig med att byta kläder och beundra sina egna spegelbilder. Och skomakaren tänkte tanken att han faktiskt sålt många skor till de båda flickorna, men aldrig till lilla Askungen. Nu stod hon där och trampade lite oroligt när skomakaren frågade med sin absolut vänligaste röst vad han kunde göra för henne.
”Jo.” började hon lite blygt. ”Jag bara undrar…”
”Ja?” sa skomakaren lite nyfiket över vad hon kunde tänkas undra över.
”Har prinsen varit här?”

Omarbetningen fortskrider

Mitt arbete med att omarbeta min bok ”Gudaspiran” fortskrider, och jag har just gjort klart kapitel 4.I bokform handlar det nu om närmare 50 sidor.  Nu ska jag börja på kapitel 5. Hinner väl i alla fall en bit på det kapitlet, innan jag måste iväg till jobbet.

Kapitel 2 klart

Så var även kapitel 2 klart! Och det tog betydligt kortare tid än kap 1. Knappt tio timmar jämfört med drygt trettio.

Och nu ska jag kasta mig över kapitel 3.

Gudaspiran – kapitel 1 är klart!

Har arbetat ganska flitigt de senaste dagarna, och tack vare det kan jag nu notera att omarbetningen av kapitel 1 i min bok är klar! Måhända får jag göra ytterligare några tillägg eller så framöver, men för närvarande betraktar jag det i alla fall som klart. Och jag har genast kastat mig över kapitel 2 nu.
Eftersom den här omarbetningen har varit planerad i flera år men aldrig riktigt blivit av, då jag bara har känt att den måste ändras men jag har haft total avsaknad av ideér, så känns det alldeles extra bra nu att den äntligen är klar!

Legender från Thiarien

Det var tidig gryning just i den stunden då allting tycks stå stilla i andlös förväntan inför en ny orörd dag. Tystnaden var kompakt. I norr bortom trädtopparna kunde Thargulklippan nätt och jämnt skymtas i det svaga begynnande dagsljuset. Den uppgående solen var fortfarande skymd bakom det mäktiga Tharberget i öster. En och annan fågel började stämma upp inför dagens muntra kvittrande, och några var redan i full färd med att anskaffa mer mat till de krävande ungarna i boet. Luften var fortfarande fuktig men kändes frisk och sval som den ofta gör tidiga vårmorgnar.

Så blev den omarbetade inledningen på kapitel 1 på min fantasybok ”Gudaspiran” innan helvetet brakar loss på allvar.
Har under söndagen äntligen kommit igång och fått klart första etappen av arbetet med att ändra det inledande kapitlet till boken. Med viss inspiration från den skrivarkurs och framförallt väldigt mycket inspiration från min kärlek flyter det på bra nu.

Skrivande!

Har äntligen kommit igång igen med mitt skrivande!
Har ägnat nattimmarna åt att gå igenom och påbörja bearbetning av ett befintligt manus som omfattar drygt 300 sidor i bokform. Det har legat i flera år, och det stora problemet har egentligen varit inledningen som inte var bra. Resten är mest mindre justeringar, men samtidigt handlar det också om att skriva in det i datorn igen, eftersom det gick förlorat på sommaren 2000 då jag råkade ut för en hårddiskkrasch samtidigt som jag hade varit slarvig med att göra backup. Lyckligtvis hade jag ett exemplar på papper!