Det har dykt upp en ny tagg på Instagram – #nonanowrimo – som något slags, tja … proteströrelse mot Na-No-Wri-Mo. Alltså National Novel Writing Month. Ja, det finns ju ”rörelser” både för och emot det mesta idag. Det är säkert så att det finns de som känner sig förpliktigade, eller nåt, att slaviskt följa detta arrangemang varje november månad. Jag vet att det finns de som ser det som tillfället att skriva ett sen tidigare planerat manus. Själv ser jag det mest som en högst personlig utmaning, att få lite extra fart på mitt skrivande, som annars alltid är allerstädes närvarande. Men under Na-No-Wri-Mo pressar jag mig själv lite extra. För att det är kul. För att jag älskar att skriva. För att jag är en statistiknörd. Men i praktiken ändrar den här månaden ingenting för mig. Bara att jag har ett diagram på en webbsida som visar det jag redan vet – jag har skrivit X antal ord idag. Men samtidigt har jag en liten extra puff i ryggen att verkligen bruka allvar med mitt skrivande. Så ja, jag deltar i Na-No-Wri-Mo, men helt på mina egna villkor. Så får även trista november lite guldkant.
Från idag och hela november är det Na-No-Wri-Mo som gäller (National Novel Writing Month). Tidigare har jag haft 50 000 ord som mål för hela den månaden. Men i år är det lite blygsammare. Jag har satt upp att jag ska skriva 30 000 ord. Jag har i första hand redigeringsarbete av Ashas sten, och mer än hälften är redan skrivet, så det blir kanske inte så värst mycket nytt jag skriver i det fallet. Dessutom har jag några dagars ytterligare arbete med Kalla mig Anna, och i det fallet är det slutredigering, så det handlar om än mindre text. Denna första dag har uteslutande handlat om Anna. Mest läsning, och några mindre justeringar här och var. Lite blandade detaljer som justerats, som bland annat handlar om begravning, Annas förberedelser inför lördagskväll, god mat, träning och svekfullhet. Det är ju en feelgood.
Ägnade denna första söndagskväll på fel sida om sommartiden åt genomgång av Kalla mig Anna. Förhoppningsvis också sista genomgången innan det roliga arbetet med att skapa inlaga och förbereda för tryck börjar. Lustigt hur den här romanen allt mer vuxit och kommit att få stor personlig betydelse. Men så är den ju en blandning av fiction och verklighet. Min verklighet. Parallellt med korrekturarbetet nu, försöker jag samtidigt tänka igenom vilka detaljer i berättelsen som jag vill poängtera lite extra. Har en tanke om att i slutet av boken lägga in en text som berättar lite om bakgrunden till den här berättelsen, men även lite fakta om de platser i Malmö som beskrivs i berättelsen och som faktiskt har funnits, eller finns, i verkligheten. Eller som de olika maträtterna som beskrivs från olika trivsamma stunder för romanens huvudkaraktärer, vilka är hämtade ur min egen erfarenhet. Tonfiskris, tonfisksallad eller kinagryta. ”Specialiteter” som följt med i livet och utvecklats efter hand. Det är ju så, att även om långt ifrån allt är sanningsenligt, så bygger ändå bokens huvudkaraktär till stor del på min egen person. Därmed är jag ständigt berörd av berättelsen.
Grå fredag, sett till vädret, och ännu en tur till Malmö och fina Elisabetkliniken trots att jag var där för bara två dar sen. En återbudstid jag valde att hoppa på. Behandling nummer fyrtiosju! En liten detalj de berättade för mig där, som gjorde mig extra stolt och glad … Min självbiografi Idag kan det kvitta ligger sen några månader i deras väntrum. En av deras kunder satt kvar i en timme efter behandling och läste min bok, och skulle dessutom komma en timme tidigare nästa behandlingstillfälle för att kunna läsa vidare.
Det blev även en tur till Sjöbo på eftermiddagen lite oplanerat, då vi också passade på att fika på Möllans Café. Jag har redan fått tillbaka mitt manus till Kalla mig Anna, så det är ju rätt självklart vad resten av denna kväll ska ägnas åt. Siktet är inställt på boken ska komma ut lagom till bokmässan i Lund. Och för att lite grann fira detta, tillagade jag vår gamla sjuttiotalsklassiker tonfiskris till middag idag och bjöd min fina kärlek på. (för de som inte vet – tonfiskris var något av en lördagsklassiker för mig och mina närmaste kompisar på sjuttiotalet, och jag har även använt receptet i Kalla mig Anna)
För en stund – kanske några dagar – är jag tillbaka i Thiramaar. Vilket alltså betyder att jag har återupptagit genomgången av Ashas sten. Om än kanske tillfälligt, eftersom det handlar om några dagar, innan jag får tillbaka manus till Kalla mig Anna. Så som saker och ting ser ut, är det bara så, att när det sker behöver jag faktiskt återgå till det manuset. Varför?! Helt enkelt eftersom det finns en chans att faktiskt få den klar och skickad till tryck, och rentav få en färdig bok lagom till bokmässan i Lund de 25 november!
Jag hann! Korrekturarbetet av ”Kalla mig Anna” blev klart idag! Så här var dagen; Har varit ännu en tur till Slottstaden i Malmö, för min fyrtiosjätte behandling på Elisabetkliniken. Dock inte lika plågsamt denna gång som senast, då behandlingen den gången koncentrerades till överläppen. Idag kunde jag till och med, åtminstone stundvis, segla bort i planerande tankar för kommande skrivande. Efter kvällsmaten idag parkerade vi i soffan och såg första avsnittet av serien 1923, som ju är en fortsättning på den storslagna 1883, som vi såg för drygt ett och ett halvt år sen. Efter en timmes fiktiv vistelse i året 1923 i Amerika, förflyttade jag mig till sjuttiotalets Malmö, och slutredigeringen, för den här gången, av Kalla mig Anna. Och jag blev klar! Redan på fredag hamnar jag åter i Malmö, fast då i nutid, då jag har hoppat på en återbudstid hos Elisabetkliniken! Och i morgon kväll har jag för avsikt att återvända till Thiramaar, och år 1496 efter Hivers!
Fortsätter korrekturarbetet med Kalla mig Anna, och har en liten förhoppning att kunna vara klar de närmaste dagarna. Kämpar för att kanske kunna bli klar och rentav kunna ge ut den boken innan jul! Samtidigt har jag två andra korrekturarbeten som jag skulle vilja få klara helst innan månadsskiftet nu oktober-november. Men det kan nog bli svårt. Ambitionen är annars att jag under november månad helt ska ägna mig åt Ashas sten, och även några av mina Thiramaar-noveller, som ett deltagande i Na-No-Wri-Mo. Återstår och se om det här ens är möjligt. Och imorgon ska jag till Malmö igen!
Genom alla år jag ägnat mig åt skrivande, har det förvisso hänt lite då och då att jag fått till texter som varit berörande i olika omfattning. Exempelvis hade jag faktiskt någon scen både i Eilaths hopp och Gudarnas spira som berörde mig. Men jag har nog aldrig upplevt den känslomässigt så starka reaktion utifrån egna skrivna texter som jag gjort idag. Jag har lagt till ett kapitel i Kalla mig Anna, efter lite tips från en testläsare, som har fått rubriken Hello, how are you? Det handlar helt och hållet om ett telefonsamtal mellan några av romanens huvudkaraktärer. Faktum är att jag grät medan jag skrev! Jag hade också svårt att läsa upp vad jag skrivit för Snezana, utan att rösten grötades ihop för fullt. Genom många år av skrivande har jag upplevt det fenomenet några gånger – att man skrattat hjärtligt eller som nu blivit tårögd och till och med gråtit, av det man själv skrivit. Tror på fullt allvar att det betyder att man nog har lyckats rätt bra i sitt skrivande då.
Min kväll med Anna (alltså korrekturarbetet av romanen Kalla mig Anna) handlade bland annat om att förtydliga några egna matexperiment från förr. Det handlar om tonfiskris, som jag förvisso inte själv kan ta äran för direkt, då det var kompisen Pelle som tillagade detta på lördagskvällarna, ibland innan vi tog bussen till stan för att gå på bio, eller nåt. Eller min kinagryta, som växte upp ur en snodd idé från några kompisar som valt att bjuda på en mix av ungefär de ingredienser som normalt ingår i vårrullar, fast utan rullen men med ris. Den rätten har jag sedan valt att utveckla till i mitt eget tycke nästan fulländning. Det är en rätt som kan varieras nästan hur som helst. Men min egen personliga favorit är den som innehåller köttfärs, kyckling och bacon, champinjoner, bambuskott, purjolök, vitlök och absolut även cashewnötter. Kan även med fördel piffas till med ananas. Dessutom krydda med förslagsvis curry, lite citronpeppar och någon annan krydda man tycker kan passa. Lite ketchup, vatten och soya! Allt rörs ihop i en wokpanna. Klart! Serveras självklart med ris!
Efter att vi båda, Snezana & Andie Lindskog, deltagit i flera olika novellantologier, kände vi att vi nu var mogna att skapa vår egen. Så det blev Gåvan, som har officiell utgivningsdag måndagen den 16 oktober 2023. På sätt och vis är den nog lite annorlunda, då den rör sig lite fritt över flera olika genréer. Det är historiskt, fantasy, feelgood, romance och erotik i en alldeles lagom och tilltalande mix. Boken omfattar sju noveller, av fem olika författare. Eftersom vi är ett litet och relativt nytt förlag, har vi valt att som vår första egna publicerade novellsamling enbart ge ut den som e-bok. Officiellt ute i bokhandeln den 16 oktober – men finns faktiskt redan tillgänglig på sina håll.
NATHALIE FALK jobbar som författare och skribent. Hennes passion för att skriva och läsa väcktes redan i barndomen. Idag återfinns flickans kärlek till sagor, romantik, skräck och magi i kvinnans texter och noveller. Hennes texter beskrivs som spännande och fantasirika med flera unika twister som skakar om läsaren gång på gång. Just nu är hon aktiv med sin debutroman som kommer att bli den första i en serie på fyra romaner. Utöver romanprojektet skriver hon även kortare noveller av olika genrer med karaktärer och omgivningar som ofta speglar hennes intresse för historia, mystik och romans. Nathalie inspireras gärna av 1800-talsförfattare som till exempel Poe, Brontë, Dickens och Austen.
GÅVAN När Caileen och Annie möts för första gången på Castle Duncairn sommaren 1772 känns det för Caileen som om marken hade börjat röra sig under henne. En orolig sommar förflyter och Caileen känner både lättnad och saknad när Annie reser iväg. Hon kunde aldrig tänka sig att deras nästa möte föralltid skulle ändra hennes syn på sig själv, på framtiden och på kärleken.
JENNY HANSSON är författare, skrivcoach och lektör. Hennes debutroman Mytomanen på Madeira, första delen i serien Trubbel i paradiset, utkom 2022. Hon skriver oftast romantisk feelgood med en humoristisk underton, men skapar då och då berättelser med övernaturliga inslag, gärna i historisk miljö. Hon är bosatt i Vänersborg tillsammans med sin make och en sjuårig son.
ELDFLUGAN Berättelsen om slottsvakten Roar som vet att alla häxor är onda, men när han träffar en dödsdömd häxa inlåst i slottets källare börjar han vackla i sin tro.
PLIKTEN FRAMFÖR ALLT Herrgårdsfröken Ellinor ska gifta sig med den odräglige, nyrike Valter. Men hur långt är hon beredd att gå för plikten när inte hjärtat är med?
KRISTINA SUOMELA-BJÖRKLUND är författare, förläggare och diplomerad manusutvecklande lektör. Hon har skrivit och gett ut en del böcker både på eget förlag och traditionellt förlag. Sedan 2002 bor hon med sin familj i Schweiz utanför Zürich vid den vackra Zürichsjön. För det mesta skriver hon inom genren fantasy, skräck, feelgood och romance, men har även gett sig på erotik (under pseudonym). Förutom eget skrivande brinner hon för att hjälpa andra författare med deras manus.
TIDSVALET Det gamla, stora träskåpet på mormor och morfars slott lockar på henne. När hon rör vid ytan flimrar bilder av en man förbi. Hon och mannen i en säng, heta kärleksnätter från en annan tid. Vem är mannen och varför bär hon kläder från 1700-talet? Och varför känns det som att det är där hon hör hemma?
PHILIP STENSTRÖM (född 1987) är en författare från Stenkumla, Gotland. Han medverkar i flera novellantologier både på svenska och engelska. Hans skrivande präglas ofta av natur och landsbygd mot bakgrund av sin uppväxt på en lantgård. Följ gärna honom på Instagram: @stenstromphilip
ORMKVINNAN När Karl kommer ut på Smissgården känner han genast vårens högtid sjuda av feberaktig verksamhet. Djuren är pilska, brunstiga och ivriga, precis som jorden, att få tillfredsställa sina naturliga behov. Jorden, upptinad av värmen och mjuk av dagg, ligger redo och hungrig för kommande säsong. I samband med vårsådden finner Karl oväntat en gåtfull sten på åkerbruket. På stenen uppenbarar sig en inristad kvinna med ormar som snart visar sig tillhöra en större arkeologisk fyndplats. Upptäckten blir början på en rad gåtfulla händelser som drabbar gården och ska förändra Smissgårdens öde för all framtid.
S&A LINDSKOG
SNEZANA LINDSKOG är författare och skriver precis som hennes co-writer Andie Lindskog i blandade genrer. Hon debuterade med fantasyromanen ”Av gudarna märkta”. Novellformen tilltalar henne och det har blivit en hel del noveller skrivna den senaste tiden. Bland utgivningarna finns förutom erotiska noveller även två barnböcker. ANDIE LINDSKOG är författare och har skrivit nästan hela sitt liv. Humoristisk fantasy är huvudgenren, och debutromanen var Eilaths hopp, som är första delen i serien Legender från Thiramaar. Andie har även skrivit feelgood i samarbete med co-writern och livskamraten Snezana Lindskog. Därutöver har hen även gett ut sin självbiografi Idag kan det kvitta. Samt ett flertal noveller.
GÅVORNA Alma och Elvira är barndomsvänner och har gett varandra vänskapsgåvor sedan de började umgås. Men när de möts sommaren innan Alma ska gifta sig verkar allt vara annorlunda. Vad blev det av deras långa vänskap? Kommer den kunna fortsätta vara lika djup efter sommaren eller blir de som främlingar framöver?
I STORM OCH LUST Är berättelsen om Siri som är förälskad i husbonden. Siri har med sig ett matpaket till husbonden Gustav. Han är flera år äldre än henne men hon är betagen och önskar endast en sak trots det otillåtna. Hon hoppas på att Gustav ser på henne med åtrå i blicken. När stormen tar vid finner de skydd i ett övergivet skjul och delar en het kärleksstund. Men Siri är bara en piga och husbonden en markägare, vågar hon hoppas på mer än den stund intim närhet hon just har fått med Gustav?
Andie Lindskog 