Askungen – ur en lite annorlunda synvinkel / Ljugarbänken

Hemuppgift från kursdag 3 i Kreativt Skrivande

”Titta!” sa Orvar och pekade. ”Där kommer ju hon.”
”Vem!?” sa Tage och kisade åt det hållet Orvar pekade.
”Hon… va heter hon… du vet…”
”Nää?”
”Hon… änkekärringen…”
”Fru Agnes?”
”Ja just det. Ska nu hon också till skomakaren?”
De var båda fortfarande lite uppjagade där de satt på sin bänk och ljög gamla minnen för varandra. Bara för en liten stund sedan hade ju självaste prinsen kommit ut från skomakarens butik. Och så nu änkekärringen.
De såg hur fru Agnes försvann in i butiken, bara för att några ögonblick senare komma ut igen. Hon såg sig omkring och passerade de båda gubbarna med beslutsamma steg på väg mot sin droska som väntade på henne längre ned på gatan.
Tage klistrade på sig sitt vänligaste leende.
”God dag fru Agnes.”
”Hmpf. Vad då god dag!?” svarade fru Agnes buttert.
”Vackert väder idag.” framhärdade Orvar.
Fru Agnes snörpte på munnen och fortsatte.
”Surkärring.” muttrade Tage medan det vänliga leendet hastigt rann av honom.
”Gubbar!” mumlade fru Agnes fast ingen hörde det.
”Titta nu!” avbröt Orvar och pekade åter mot skomakeriet. Tage såg upp och hann just uppfatta flickebarnet Askungen som försvann in i den lilla butiken.
De båda gubbarna suckade tungt och såg på varandra.
”Det var ju ett jävla rännande där då!” sa Orvar.

Kapitel 8 klart + nytt manus

I lördags blev kapitel 8 klart, och jag kunde påbörja det nionde kapitlet. Har lagt till ett helt nytt avsnitt där, men i övrigt har jag faktiskt inte kommit så värst långt. Men det beror inte på att jag legat på latsidan. Har nämligen kommit igång med ett annat manus också, som dock är av en totalt annorlunda karaktär och den är dessutom ett projekt jag kommer att arbeta med lite vid sidan av framöver.

Kapitel 7 klart – tror jag!

Har äntligen kommit igenom kapitel 7 också. Det gick lite trögt. Fanns en hel del där som behövde ändras och även en del avsnitt som jag strukit helt. Speciellt sista delen av det kapitlet var lite svårt att få till, men med god hjälp av min kärlek och ett glas inspiration gick det vägen till slut i alla fall. Ska  dock kolla igenom en gång till lite senare när det liksom har sjunkit in, och så får vi se om det ska vara bra så eller om det ska göras något mer. Och nu kastar jag mig över kapitel 8.

Kapitel 6 klart

Har just fått klart kapitel 6 – äntligen! Har ändrat, lagt till och förändrat en hel del. Har konstaterat att det finns en del delar i det befintliga manuset som egentligen mest är utfyllnad. Ingen meningen med att ha något slags mål att uppnå ett visst antal sidor. Hellre en lite kortare story som kan engagera läsaren, snarare än en lång fyllig berättelse som kanske i längden bara blir trist.
Nu påbörjar jag kapitel 7 och redan i inledningen där finns ett avsnitt som jag bara plockar bort.

Fortsatt skrivande

Arbetet fortskrider med omskrivning av mitt bokmanus. Har dock tillfälligt stannat upp i slutet av kapitel 5, då nya idéer kommit upp när det gäller bokens inledning. Så nu håller jag på att ändra på den, helt enkelt för att anpassa till en händelse i slutet av kapitel 5 som jag just kommit på. Mycket jobb ger mer jobb! Men det är samtidigt väldigt roligt, och väldigt kreativt!

Askungen – ur en lite annorlunda synvinkel

I kursen Kreativt skrivande, som jag går andra terminen i nu under våren, får vi lite olika uppgifter. Senaste var lite olika versioner på Askungen. Här är en av mina!

Det var en ovanligt arbetssam dag för skomakaren.
Han hade knappt hunnit öppna för dagen förrän självaste prinsen kom instörtande med en märklig damsko av glas. Prinsen ville veta om den möjligen var såld i hans lilla butik, och i så fall till vem. Skomakaren svarade hövligt att de tyvärr inte sålde den typen av skor där, men inflikade samtidigt lite insmickrande att den var väldigt vacker. Han kommenterade också att en sko i glas torde vara ganska svår att tillverka, och dessutom måste det vara en person som var väldigt nätt på foten för att använda sådana. Prinsen hade då lite kort förklarat sitt intresse för ägarinnan till denna sko. Det hade varit stor bal på slottet kvällen innan till vilken alla giftasvuxna kvinnor blivit inbjudna med målsättningen att bland dem hitta den som prinsen kunde gifta sig med. Det fanns många vackra kvinnor bland gästerna, men bara en som verkligen tilltalade prinsen. Hon var det mest fulländade i kvinnlig skönhet han någonsin sett. Men när de befann sig mitt i dansens virvlar och klockan slog tolv, hade hon plötsligt brådstörtat lämnat balen och i farten tappat den här skon. Och nu var han olycklig, för han hade ju aldrig fått reda på vem hon var. Nu fick han lämna skomakeriet med oförrättat ärende.
Skomakaren hade just återgått till sitt arbete, när den lilla klockan vid dörren pinglade till och gjorde honom uppmärksam på att ny kund kommit in i butiken. Han såg bort mot dörren. Åh nej, tänkte han, när han såg att det var änkekärringen. Han reste sig från sin arbetsplats, och klistrade på sig sin artigaste min.
”Se god dag fru Agnes.” sa han lismande. ”Vad kan jag stå till tjänst med?”
”Jag vill bara ha reda på en sak.” sa fru Agnes med sin vanliga vassa ton.
Det var egentligen inget ovanligt att hon vill ha reda på saker och ting. Det var nästan en förutsättning för att hon skulle kunna ägna sig åt det hon brukade. Nämligen att köra skvaller om de flesta i byn.
”Jaha?” sa skomakaren och inväntade hennes fråga.
”Har prinsen varit här?” ville hon veta.
Snubblande nära höll han på att svara ja på hennes fråga, men hejdade sig när tanken att det har väl för bövelen inte hon med att göra, infann sig i hans hjärna.
”Nä fru Agnes. Verkligen inte.” blev hans artiga svar istället.
Änkekärringen Agnes snörpte på munnen och lämnade därmed butiken och skomakaren kunde återuppta sitt arbete. Men inte heller den här gången kom han särskilt långt innan klockan vid dörren åter pinglade. Men den här gången var det flickebarnet Askungen. Skomakaren funderade över det märkliga i att först få besök av självaste prinsen, och därefter änkekärringen Agnes som ju var styvmor till Askungen. Och nu var självaste Askungen i hans butik. Den stackars flickan hade det inte lätt i konkurrens med styvmoderns egna döttrar Cecilia och Klara. Hon fick ta hand om allt hushållsarbete i änkehuset, medan de båda systrarna roade sig med att byta kläder och beundra sina egna spegelbilder. Och skomakaren tänkte tanken att han faktiskt sålt många skor till de båda flickorna, men aldrig till lilla Askungen. Nu stod hon där och trampade lite oroligt när skomakaren frågade med sin absolut vänligaste röst vad han kunde göra för henne.
”Jo.” började hon lite blygt. ”Jag bara undrar…”
”Ja?” sa skomakaren lite nyfiket över vad hon kunde tänkas undra över.
”Har prinsen varit här?”

Omarbetningen fortskrider

Mitt arbete med att omarbeta min bok ”Gudaspiran” fortskrider, och jag har just gjort klart kapitel 4.I bokform handlar det nu om närmare 50 sidor.  Nu ska jag börja på kapitel 5. Hinner väl i alla fall en bit på det kapitlet, innan jag måste iväg till jobbet.

Kapitel 2 klart

Så var även kapitel 2 klart! Och det tog betydligt kortare tid än kap 1. Knappt tio timmar jämfört med drygt trettio.

Och nu ska jag kasta mig över kapitel 3.

Gudaspiran – kapitel 1 är klart!

Har arbetat ganska flitigt de senaste dagarna, och tack vare det kan jag nu notera att omarbetningen av kapitel 1 i min bok är klar! Måhända får jag göra ytterligare några tillägg eller så framöver, men för närvarande betraktar jag det i alla fall som klart. Och jag har genast kastat mig över kapitel 2 nu.
Eftersom den här omarbetningen har varit planerad i flera år men aldrig riktigt blivit av, då jag bara har känt att den måste ändras men jag har haft total avsaknad av ideér, så känns det alldeles extra bra nu att den äntligen är klar!

Legender från Thiarien

Det var tidig gryning just i den stunden då allting tycks stå stilla i andlös förväntan inför en ny orörd dag. Tystnaden var kompakt. I norr bortom trädtopparna kunde Thargulklippan nätt och jämnt skymtas i det svaga begynnande dagsljuset. Den uppgående solen var fortfarande skymd bakom det mäktiga Tharberget i öster. En och annan fågel började stämma upp inför dagens muntra kvittrande, och några var redan i full färd med att anskaffa mer mat till de krävande ungarna i boet. Luften var fortfarande fuktig men kändes frisk och sval som den ofta gör tidiga vårmorgnar.

Så blev den omarbetade inledningen på kapitel 1 på min fantasybok ”Gudaspiran” innan helvetet brakar loss på allvar.
Har under söndagen äntligen kommit igång och fått klart första etappen av arbetet med att ändra det inledande kapitlet till boken. Med viss inspiration från den skrivarkurs och framförallt väldigt mycket inspiration från min kärlek flyter det på bra nu.