Redigering av Regntider

BIld av Bruno /Germany från Pixabay

Nu har jag fått mitt manus Regntider tillbaka från båda mina fantastiska testläsare (Malin & Victoria).
Därmed har jag åter ett spännande arbete framför mig, att gå igenom alla kommentarer och synpunkter. Har dessutom från båda fått värdefulla användbara tips som jag ska ta till mig och försöka göra bästa möjliga av.
Samtidigt kan jag inte undgå att sträcka rejält på mig av omåttlig stolthet över deras berömmande kommentarer.
Jag konstaterar dessutom att den här boken antagligen kommer att växa med ytterligare ett antal sidor efter genomgången av Malins och Victorias gedigna arbete!

Ett axplock av synpunkter;

”Det känns att humorn kommer naturligt för dig. Det blir aldrig framtvingat eller krystat. Bara underbart spontant och ibland så vansinnigt dråpligt att jag vill gömma ansiktet bakom skämskudden.”

Miljöbeskrivningarna är magiska, precis som i tidigare delar. Jag kan tydligt se varje scen framför mig, känna doften av blöt skog, höra regnet smattra mot de uppspända skinnen … och jag är konstant hungrig, tack vare alla beskrivningar av utsökta maträtter som får det att bokstavligen vattnas i munnen. Du beskriver målande och jag ser allt som en film i huvudet.”

Dina dialoger är sådär lagom fyllda med ironi när det passar och lättar upp stämningen. Dina dialoger är precis som de ska vara i en bok, inte onödiga och för ständigt handlingen framåt, jag som läsare får lära känna karaktärerna betydligt bättre genom dem.”

Det enda jag saknat i de två tidigare böckerna var att få lära känna kaldinierna lite bättre, och OM jag fick göra det denna gång! Så nöjd och tacksam över det.”

Bollplankande med mig själv

Idag gjorde jag en djupdykning i den tänkta handlingen i bok fyra! Har hittills skrivit nio kapitel, och jag vågar nog påstå att de så här långt har samma humornivå som både Eilaths hopp och Regntider. Men till stor del har jag mest flödesskrivit de olika avsnitten. Från början hade jag en någorlunda klar bild att jag gärna ville ha med Robia, den kaldiniska trollkarlslärlingen som först dök upp i ”trean”. Självklart vill jag även ha med Elana. Hennes starka karaktär har nästan blivit ett slags signum för mina böcker, som jag gärna vill bevara. Så dessa båda blir helt klart huvudkaraktärer. Samtidigt känns det intressant att även kunna introducera de mörkhyade människorna från grannlandet Irrydien. De har nämnts mest som förklaring till den här världens måttenhet venima, som knyter an till de ovanligt långa, och vackra, irrydiska kvinnorna. Kvinna på irrydiska heter just venima. Men bok nummer fyra börjar dock i Glömskans trädgård hos dödsgudinnan Asha. Åtminstone så som det ser ut så här långt.

Omåttligt stolt!

Jag är väldigt stolt och glad att få vara först ut att få mina böcker omnämnda i Lindas & Malins nystartade podcast om fantastik.
Tror också att det här kan bli en både intressant och välbehövlig podcast!

I väntan på Regntider

Testläsning väcker minnen!

Nu när jag i dagarna skickat mitt manus till Regntider till Malin Olsson för testläsning, väcker det samtidigt lite minnen. Både Eilaths hopp och Gudarnas spira var ju iväg hos testläsare. Det är ett bra sätt att få input, och särskilt Malin bistod med flera bra tankar kring Gudarnas spira, som kom till användning såväl i den boken som nu min senaste Regntider. Men det här med att anlita testläsare är egentligen inget nytt för mig. Redan på åttiotalet lämnade jag bort ett manus för testläsning. Jag hade då under ganska lång tid arbetat med en bok som var en tänkt framtidsvision kallad Den eviga vintern. Jag var ung och oerfaren, men redan då hade jag burit skrivarpassionen inom mig i åratal. Nu skrev jag äntligen på en bok, men den stora frågan var – skulle någon utomstående kunna uppskatta den? Skulle andra kunna ”se” handlingen framför sig, på samma vis som jag själv gjorde? Skulle andra kunna förstå vad jag berättade? Testläsare i den bemärkelsen man känner idag, var för mig ett okänt begrepp då. Dock fick jag en möjlighet från lite oväntat håll. Under en tid arbetade jag på vaktmästeri på en stor byggfirma i Malmö, och som ”bud på stan” fick jag då och då i uppdrag av min dåvarande chef att på min runda även lite inkognito besöka en person som tidigare varit anställd på samma vaktmästeri som jag själv, och avleverera lite kontorsmaterial. En tämligen oskyldig vana som längre fram då jag själv fick ansvar för kontorsförrådet, blev till en överenskommelse mellan honom och mig. Personen ifråga var författaren Sixten Nyström som då bodde i Caroli City i Malmö som glatt gick med på att testläsa mitt manus i utbyte mot lite kontorsmaterial.
Han tog sig an uppgiften med stor entusiasm, och jag minns fortfarande tydligt den kvällen.
Runt 20-tiden denna måndagskväll ringde han.
”Hej, det är Sixten. Nu har jag äntligen fått lite lugnt omkring mig, och jag ska börja läsa ditt manus. Jag tar en whisky, och återkommer.”
Oj, tänkte jag, spännande.
En kvart senare ringde han igen.
”Nu har jag läst första sidorna, det flyter bra. Ska fylla på whisky. Vi hörs igen.”
Jag ringde direkt till min far, och bad honom att ringa och väcka mig den kommande dagen, för det här skulle nog bli en sen kväll. Och det blev det. Sixten ringde säkert sju-åtta gånger under kvällens lopp. Men det var värdefull hjälp jag fick, som helt klart inspirerade mig till fortsatt skrivande. Många lördagar tillbringade jag i mitt ”burspråkskök” med en flaska Aurora och min gamla Underwood skrivmaskin, där min framtidsvision sakta men säkert växte fram.
Dessvärre fanns det lite för mycket annat som hände runt omkring i mitt liv då, och min bok blev aldrig färdig. Lite drygt ett år senare avled Sixten, och det blev lite som att min inspirationsinjektion tog slut.
Det dröjde ganska många år efter det innan jag kom igång på allvar igen med mitt skrivande.

Hos testläsare

”Regntider” genomgår första testläsningen just nu, hos Malin V Olsson.
Säger som Terry Pratchett – må vi leva i spännande tider.



Efter Regntider

Några minuter in på den här dagen fullbordade jag det senaste korrekturarbetet med Regntider, på dagen exakt tretton månader efter att jag skrev de första raderna i denna bok. Med andra ord – det som ska vara tredje delen i serien Legender från Thiramaar är äntligen klar. Eller nåt! Nästa steg nu är att den ska iväg till testläsare. Därefter återstår att se hur mycket mer arbete jag har att göra. Och det ska bli verkligt spännande att få ta del av testläsarnas synpunkter.
Enligt min preliminärberäkning hamnar sidantalet på cirka 427.
Personligen känner jag att den här boken väl lever upp till samma nivå av humor som Eilaths hopp. Tror jag vågar påstå att de som gillat Eilaths hopp inte kommer att bli besvikna.

En närmare titt

Här är ett första utkast till omslag till Regntider, bok tre i serien Legender från Thiramaar. Nu blir det till att jobba på de olika detaljerna, och det här omslaget blir ett samarbete mellan oss båda. Närmast för min del är att skapa en lite udda talträngd fågel – en kracaastisk taltrast – som är trollkarlslärlingen Robias följeslagare.

Skrivande vecka med givande slut

Efter att föregående helg ha skickat iväg en bearbetad novell till en aktuell novelltävling, har veckan i övrigt föga förvånande mest handlat om skrivande. Precis som vanligt nu för tiden. I första hand gäller nu att få klart Regntider, så att jag äntligen kan skicka iväg till första testläsaren. Apropå Regntider har vi haft en del konstruktiva samtal kring det tänkta omslaget till den kommande boken.
Men även om veckan, och för övrigt den mesta annan tid också, mest handlar om författande numer, så har det ändå handlat lite om bilder också. Vi har skickat in våra bidrag till årets upplaga av RIFO!
Och veckan då Trump äntligen fått den slutgiltiga sparken i röven, kan vi också fira med ännu en skaplig inkomst till förlaget och en spännande kallelse till ett intressant möte.

Lagerpåfyllning

Signerat ex. av Eilaths hopp – pris 140kr inkl. porto
Beställ här!