Resumé för måndagen

Denna dag inleddes med frustrationen över att inkopplingen av vårt avlopp och vatten blir uppskjutet ytterligare tid. På grund av… tja, bristande kommunikation eller bristande planering eller vad vet jag! Jag vet bara att det är frustrerande. Vi har fina grannar som låtit oss använda deras toalett hela tiden sen den här historien inleddes i augusti förra året. Men nu när det våras på allvar vill de självklart allt mer vistas i sitt sommarhus. De har sagt att vi gärna får utnyttja toaletten i alla fall, men det känns ändå fel. Det känns som att man inkräktar på deras område. Med våra sena nattvanor är det ju kanske också ett problem.
Dagen fortsatte med ytterligare frustration med ännu ett förlag som inte vill ha mitt manus! Ja, jag vet… man måste vara uthållig!
Fortsatt frustration kan jag också känna när det undgörs lite över huvudet kring de som väljer att flytta ifrån Sverige, men som sen av olika skäl kanske återvänder igen. Ungefär som att om man en gång lämnar landet, är man inte välkommen tillbaka! Fan… det måste bero lite på omständigheterna. Känner mig onekligen träffad av detta. Jag har betalat skatt i Sverige i hela mitt liv. Skulle jag då förlora alla rättigheter i det här landet om jag under X antal år valde att bosatta mig i ett annat EU-land!?
Frustration kanske är att ta i, men det är någonstans lite den känslan jag också känner för all tid jag lagt ner i mitt liv åt ideellt arbete! Vet inte om det egentligen är någon vidare bra idé.
Frustrerande är det också att man numera tydligen inte kan göra någonting utan att det ska göra ont i både nacke, skuldran och emellanåt också huvudet! Frustration var ordet! Men tisdagen kommer nog att bli en fin dag!

Måste nog snart bestämma mig!

Kan konstatera att varje form av kroppsansträngning numera innebär känning i nacken! Gårdagens arbete innebar mer ansträngning i form av en bilaga som skulle delas ut till samtliga hushåll. Resultatet lät inte vänta på sig. Under förmiddagens sömn vaknade jag flera gånger av att jag hade ont i nacken. Ordentligt ont! Valde att stanna hemma igen!
Idag har vi hämtat hem några plantor vi fått av en granne, vilka vi planterat vid dammen. Åter igen ett givet resultat. Ont i nacken under kvällen.
Det är givetvis inte hållbart i längden att vara sjukskriven i tid och otid. Jag vill heller inte riskera att tillbringa pensionen som ett passivt kolli som inte kan ägna mig åt några aktiviteter utan att det gör ont! Jag är helt enkelt inte typen som klarar av att sitta overksam.
Så det känns som att jag obönhörligen närmar mig läget när jag måste ta beslut om min framtid. Jag har ju förhoppningen att finnas kvar i ytterligare många år efter pensionen!

Startproblem – som vanligt!

Så har det varit söndag, vilket betyder att ”min bil” på jobbet har stått obrukad ett dygn igen! Så batteriet var stendött – som vanligt!
Man skulle ju faktiskt tro, och rentav tagit för givet, att ansvariga såg till att åtgärda det här problemet. Vet inte var det brister, om det är så att mitt samtal med nattkontoret stannar där utan åtgärd. Eller om det är verkstan som inte agerar. Men oavsett hur det är med den saken kan jag bara konstatera att om vi som kör distributionen på natten hade jobbat lika ineffektivt, hade vi kunnat tapetsera hemma med alla varningar! Eller ja, man hade ju vid det här laget varit historia hos den arbetsgivaren.
Det här är inget nytt! Den här bilen var ny när jag kom tillbaka efter min första tumoperation i februari 2017. Då hade den stått stilla i cirka en vecka, och batteriet var helt slut! Sen upprepas detta mer eller mindre varje måndag när bilen stått stilla på söndagen! Som jag skrivit tidigare handlar det om den så kallade gasreferensen som arbetar även när bilen inte används. Den fyller ingen vettig funktion, eftersom den inte fungerar alls så som det varit tänkt. Den innebär enbart problem och frustration!

Återgång på försök, med väntat startproblem

Efter fjorton dagars sjukskrivning var det dags att återgå på försök till jobbet igen idag. Precis som väntat började det med startproblem!
”Min” jobbebil har stått obrukad det senaste dygnet, och numer tycks det vara regel att det direkt resulterar i startproblem. Det är samma sak varje måndag då bilen inte används på söndagarna. Antingen går den igång med ett nödrop och så får jag låta motorn vara igång medan jag lastar. Eller så startar den inte alls.
Den här natten var inget undantag! Bilen var stendöd!
Vad det handlar om är den elektroniska övervakningen (som jag kallar den) eller ”gasreferensen” som är monterad i våra bilar och som är tänkt att hålla koll på vår körning så att man inte pressar för hårt! Problemet är att den inte fungerar! Den piper i tid och otid vid helt omotiverade tillfällen. Spelar ingen roll hur försiktigt och återhållsamt man kör!
Och för detta ska man istället dras med ständigt återkommande startproblem, därför att den här utrustningen arbetar även när bilen inte används, och skickar gps-information till kontoret!
Hur var återgången i övrigt då för min del? Tja, den känns! Artrosen i nacken är uppenbart här för att stanna, och frågan är väl snarare hur långt man kan nå med smärtlindringen!

Hyfsat kreativ dag!

Inledde den här dagen med en mejlkontakt med en journalist som ska skriva om min kärlek apropå hennes sida ”Din Boktrailer”.
Fick äntligen ordnat kontakt med en certifierad kontrollansvarig för avloppsinkopplingen. Bristfällig information har gjort att man inte riktigt visst hur exakt man ska agera i frågan. Men nu ser det ut att vara på rätt väg.
Sen tänkte jag om igen apropå mitt manus till Eilaths hopp. Har skickat till ytterligare ett förlag, så nu är det åter dags att hålla tummarna!
Så fick jag ett mejl med erbjudande om att delta i en fotoutställning online. Jepp! Varför inte!?

Lite ratade dörrar!

Har valt bild till fotoklubbens månadstävling på tisdagsmötet (2 april) där temat är DÖRR.
Det här är de bilder jag INTE valde. En blandning av dörrar från Prag, Budapest och den ljuvliga trädgården Jardin de Alfabia på Mallorca.

Detta bildspel kräver JavaScript.