Har hört att det börjat kläckas i hägnet i Fulltofta, så det är väl bara en tidsfråga innan det sker också här i Karup.
Storkarna är heller inte särskilt pigga på att lämna redena när vi kommer för att mata och fylla på vatten. Motvilligt går de ut, men så snart vi drar igen grinden bakom oss på väg ut, återvänder de in.
Idag kunde vi notera årets första ägg i ett av storkarnas rede. Nu börjar det bli spännande.
Så har även jag besökt Pulken, Kristianstads vattenrike, och alla tranorna!
Fotografiskt får jag faktiskt lite känslan som Stig Grybe en gång förmedlade i sin monolog ”Fågelskådaren” – Man bara stirrar stint på dem… så är man färdig!
Jag menar, även om jag tar en lång rad bilder med sekvensfotografering så ser de i stort sett likadana ut.
Men strunt samma, nu har även jag upplevt platsen.
Första dagen med utfordring av storkarna genomförd.
Positivt också i sammanhanget är att man därmed också får en drygt sex kilometer lång cykeltur tre dar i veckan.
Från nästa vecka ska vi göra en insats som volontärer i Karups storkhägn, och hjälpa till med utfordringen av storkarna och deras kommande ungar. Blir spännande att få möjlighet att följa ungarnas utveckling på nära håll.
Vi närmar oss vintern igen, vare sig vi vill det eller ej, och med det följer den numera tydligen obligatoriska varningen om att vi kan vänta oss en ovanligt sträng vinter.
Inför vintern 2013-14 varnade man för att det skulle bli den värsta vintern i mannaminne. Det blev det inte! Den var tvärtom ovanligt mild. Likadant hette det inför 2014-15. Då sades det tidigt att hösten och vintern skulle bli väldigt lång och väldigt kall. Längre fram hette det att december skulle bli ovanligt milt men från januari skulle sibirisk kyla välla in över Sverige och det skulle hålla sig kvar ända fram till mars månad. Så blev det inte heller!
Nu är vi som sagt åter på väg mot vinter, och i vanlig ordning kan man läsa i tidningarna att vi kan vänta oss en iskall vinter med mycket snö!
Kanske det blir så, kanske inte! Den som lever får se. Men man kan ju fundera över om tidningarna inte har viktigare saker att skriva om än domedagsprofetior om en stundande vinter som ”nog” blir den värsta någonsin!
Bilden från December 2013
Planen för dagen var att få tillfälle att fotografera kungsfiskaren. Men visst kunde vi fotografera en del olika bevingade fiskare, men ingen kungsfiskare. Sen var tanken att på vägen hem stanna till hos Fridshills i Osbyholm och handla rökt kyckling. Men se det gick heller inte, för de hade minsann semesterstängt den här veckan! Då kunde vi åtminstone ta vägen genom Öveds skogar på hemvägen och kanske få någon bild på en eller annan vit hjort. Men de enda fyrbenta vi såg till var ett antal kor! Och så önskade jag att jag valt svalare byxor än jeans denna ”högsommardag” i september. Men trots allt var det ändå en trevlig utflykt!
Jag kan nog hävda att jag genom mitt liv – så här långt – har varit runt och sett väldigt många platser främst i Sverige, men även i andra länder. Men självklart återstår det massor med outforskad mark. Idag kunde jag dock lägga en plats till på listan över ”upplevda platser i Sverige” – Hallands Väderö.
Vi var ett gäng fotokompisar som ”chartrade” en liten båt i hamnen i Torekov och kunde åka ut till Hallands Väderö idag. Det blev lite ”kryssning” mellan skären för närbilder på sälarna, och sedan god medhavd salladsfika på ön, innan vi tog en promenad i den vackra naturen. Något vi gärna gör om, men nästa gång kanske vi ska ha lite mer tid på oss. Vädret bidrog också till att göra den här trippen perfekt!
Under lördagskvällen deltog vi i en s k grodsafari. En arrangerad utflykt till Fyledalen för att se och höra klockgrodan (Bombina bombina). Jo, vi hörde dem förvisso. De är å andra sidan ganska svåra att se, och måhända det finns större chans att se dem när man är ensam och kan sitta tyst och stilla och vänta. Det fungerar nog inte så bra när det finns många människor som pratar och barn som leker och stojar.
Men hur som helst var det en trevlig utflykt, och helt klart ett lite annorlunda lördagsnöje.
Andie Lindskog 