Etikett: Memoarer

Publicerat den

HBTQ-roman, fantasynovell, planer inför Pride … spännande tider

Den här veckan som inleddes med den fjärde Covidsprutan, bjöd även på en god nyhet som i högsta grad berör alla EU-invånare. Frankrikes president Macron sitter kvar fem år till. Inte för att jag är särskilt insatt i fransk politik, men så mycket vet jag att EU, och säkert även Frankrike, hade inte mått bra av den högerpopulistiske Le Pen.
Veckan inleddes dessutom för min del med en del oroväckande synproblem. En hel kväll hade jag stora problem när jag satt vid datorn och skrev. All text blev dubbel. Ungefär som när man har en text i Photoshop med ett underliggande lager som flyttats lite för mycket under det befintliga. Kunde dagen därpå dock dra en lättnadens suck och konstatera att det troligen berodde på trötthet, kanske kombinerat med kvardröjande sviter av Covid!
Kan också konstatera att mitt nya namn allt mer börjar ”sjunka in” och etableras. Till och med så att böcker som registrerats i bokhandeln mer eller mindre hänger kvar på min person, oavsett namn. En liten kul detalj apropå namnet är dessutom att det är 28 personer i Sverige som heter Andie. Jämt fördelat med fjorton kvinnor och fjorton män.
Mitt arbete med memoarerna har flutit på bra, och jag börjar faktiskt så smått se en ende på det projektet. Apropå skrivande kunde vi mot slutet av veckan presentera omslaget till den första boken av tre i serien ”Det hände vid Skärsjön”. Vi har också kunnat delge flera mycket positiva omdömen om boken. Dessutom så som en renodlad HBTQ-berättelse finns det även planer inför Malmö Pride. Och som ett perfekt utropstecken för en bra vecka, kunde jag på söndagskvällen avslöja utgivandet av min första humoristiska fantasynovell i serien ”Det händer i Thiramaar”.

Publicerat den

Fortsatt framåt

Känner mig riktigt nöjd faktiskt. Memoarerna fortsätter löpa på riktigt bra. Har just avslutat kapitel 34 som blev hela dryga 2 000 ord långt. Det känns faktiskt som att jag fått med allt väsentligt jag hade tänkt mig till det kapitlet. Det handlar om nya vänner, helt nya upplevelser och helt nya insikter, och samtidigt en del besvikelser som följt när människor visat sig inte vara riktigt så som jag hade trott.

Nu går jag vidare, och kommer därmed in i en del som innebär en del kritik mot hur saker och ting fungerade under tidigt nittiotal. Kritik jag ofta framförde redan då, som ledde till att jag i vissa kretsar blev obekväm. Kritik och synpunkter som idag faktiskt blivit regel. Då var det tufft, men idag känner jag viss tillfredsställelse över att kunna konstatera att jag i mångt och mycket var före min tid. Trettio år före, faktiskt!

Publicerat den

Memoarerna löper vidare – med god fart

De senaste dagarna har jag faktiskt varit riktigt flitig med memoarerna. Rent statistiskt har jag skrivit nästan 4 400 ord. Det jag har avverkat de senaste dagarna handlar om andra halvan av åttiotalet och vägen in i vad man kanske skulle kunna kalla för ett varseblivande tillstånd. Eller nåt. Svårt att närmare förklara så här. Den som vill får väl läsa memoarerna när de är klara. Mina kapitel bär underrubriker och några av dem är faktiskt ganska välbeskrivande – Flower power och lila boots, Tillvaro i uppror, Livet på landet, Haveri, Boy or a girl och Frihet och klarhet – även om det kanske lösryckt ändå mest framstår som lite obegripligt. Eller kanske det kan fungera lite som en teaser! Hur som helst så tror jag att mina memoarer faktiskt kan bli ganska intressanta, trots allt, inte bara för mig själv. Och i slutänden finns den där känslan av tillit och förtroende, som hänger med i att leva i en relation där ingenting är hemligt.

Publicerat den

I media, musiknovell, god pizza och vaccin …

Den här veckans viktigaste händelse var ju helt klart att bästa lokaltidningen Ystads Allehanda skrev om våra böcker och vårt skrivande. Förutom att det alltid känns positivt att bli omnämnd i media, så är det kanske alldeles extra betydelsefullt nu när vi snart står i begrepp att ge ut första delen i vårt gemensamma projekt ”Det hände vid Skärsjön”. Vi har en hel del planering på gång kring den snart aktuella releasen, med sikte på Litteraturrundan, Café Borgstugan och Pride i Malmö. Bland annat.
Så kom också äntligen novellantologin ”Minnenas Musik” där jag medverkar med novellen ”Bara en mistel”. Veckan avrundades med besök på restaurang VED i Lund, och annorlunda och riktigt god pizza.
Så har jag fått min fjärde Covidspruta, och gör alltså fortsatt vad jag kan för att hålla influensan borta, eller åtminstone göra eventuella effekter mildare ifall jag skulle drabbas igen.
Vår lille Mogwai har tydligt hämtat sig, och håller dessutom på att bli en allt mer social katt. Har till och med självmant lagt sig i sängen hos oss. Något som aldrig hänt tidigare.
Söndagen så som det sägs ska vara vilodag – så det var full aktivitet vid skrivbordet. Bra vila med andra ord.

Publicerat den

Dörren

Arbetar energiskt vidare på mina memoarer, och har nu kommit fram till läget när det hela börjar bli lite spännande. Läget när min fina kärlek typ en vecka efter vi träffats första gången apropå det där med lik i garderoben lyckats öppna dörren på vid gavel. Uppriktigheten och den fullständiga ärligheten i vårt förhållande var ett faktum, och hon visade mig vägen ut.

Publicerat den

Kan det ursäktas?

Släppt satsen, skrev mor med stenografi i sin dagbok den 7 oktober 1955. En notering som ganska tydligt talar för att hon gjorde vad hon kunde för att slippa få mig. När den formuleringen stod klar för mig, blev det en smärtsam bekräftelse på den känsla jag burit med mig i hela mitt liv, om att inte vara önskad, aldrig uppskattad och aldrig någonsin älskad av min mor. Men nästan lika smärtsamt har det varit då en del i min omgivning tagit min mor i fullständigt försvar och menat att det kunde handla om förlossningsdepression, och att det ska vara varje kvinnas rätt att själv välja att bli gravid. Ja, självklart ska det vara så. Men det hjälper ju knappast mig. Den här boken handlar om mig och mitt liv, och det som känns som numera bevisat faktum att min mor verkligen inte ville ha mig. Ett faktum som påverkat hela mitt liv. När mors ansträngningar att försöka stoppa graviditeten försvaras, kör man samtidigt fullständigt över mig och det faktum att jag aldrig fått uppleva kärlek från min mor. Som att jag bara ska svälja och acceptera för det är kvinnans rätt att välja om hon vill bli gravid. Oavsett vad hon ville så fick hon mig den 7 juli 1956, och som förälder är det ändå hennes skyldighet att ta sitt ansvar. Om hon upplevde förlossningsdepression, kan den ju ändå knappast ha följt henne i fyrtioåtta år där efter. Far å sin sida gjorde kanske en del för att förbättra situationen, men aldrig någonsin tillräckligt. Hennes motvilja mot mig hängde med så länge hon levde.

Den här texten är i sin nuvarande form ett ”utkast” till ett av de avslutande kapitlen i mina memoarer. Det kan tänkas att det kommer att göras en del justeringar eller tillägg. Men andemeningen är klar.
Tidigare inlägg i detta ämne;
Jag blev till – trots allt!
Ett oönskat barn
Livslånga bevis

Publicerat den

Obalans

Fortsätter pusslandet i memoarerna. Har gjort upp en så kallad tidslinje som jag försöker följa för att bringa ordning i de olika avsnitten. Såväl de som redan är skrivna som de som än så länge enbart finns i tankarna. Men det är inte helt lätt att hålla ordning på avsnitt, tankar och skeenden, när världen utanför domineras av en maktgalen despot som vill återinföra förfluten tid i vår nutid, och tydligen är beredd att göra det oavsett pris! Om så det ska leda till världens undergång …

Publicerat den

Rörigt!

Har kommit en bit på vägen nu med mina memoarer, och genomgången av dem. Kan åter igen notera nackdelen med att inte ägna sig helhjärtat åt ett projekt i taget. Hittills har jag avverkat motsvarande cirka 45 sidor i bokform, och upptäcker nu ytterligare avsnitt längre fram i den tidigare texten, som handlar om samma sak som jag redan har bearbetat. Problemet är att åtminstone vissa av de här avsnitten är bättre än de jag gått igenom. Tror det snart börjar bli dags och plocka fram Post-It-blocket igen, så man kan få lite ordning i texten!

Publicerat den

Jobbar febrilt i orolig avvaktan …

Har jobbat på för fullt under eftermiddagen och kvällen med att försöka bringa ordning i den befintliga texten till mina memoarer. Det hela känns nästan som en kapplöpning mot en eventuell influensa, eller nåt, som tycks ligga på lur nånstans bak i näsan. Vill hinna så mycket som möjligt innan den bryter ut. Om den nu gör det. Känns att jag behöver vara ”på topp” när det gäller att försöka få ordning på den här texten. Avsnitt som skrivits vid olika tillfällen, och sen sammanfogats till en tänkt helhet. Som dock delvis blivit mer rörigt, och där vissa avsnitt till och med förekommer i två olika upplagor. Suck! Man ska verkligen koncentrera sig på ett projekt i taget.