Etikett: Memoarer

Publicerat den

In och ut i garderoben, gamla hemtrakter, grillmöte och Blekingetur … så att säga.

Kunde med några enkla förändringar och inköp av några lämpliga tillbehör, inreda vår egen ljudstudio i den del av garderoben i arbetsrummet som återstår efter badrumsrenoveringen.
I början av den här veckan blev jag klar med mitt korrekturarbete av mina memoarer, och kunde lämna över till Snezana. Redan mot slutet av veckan fick jag tillbaka dem, och har inlett min andra genomgång. Samtidigt har jag också blivit färdig med mitt korrekturarbete av den tredje delen av serien Det hände vid Skärsjön.
Har varit på ett tillfälligt besök i mina gamla hemtrakter (1973-1980) i ett för mig personligt och viktigt ärende. Något som kommer att upprepas ett flertal gånger framöver. Har även fått klartecken att den behandling jag inlett under hösten, kan fortsättas med oförändrad omfattning.
Veckan avrundades med vårt numera traditionella grillmöte med fotoklubben, vilket den här gången hölls vid Vombsjön.
Sedan avrundades veckan med en tur till Blekinge, och ett besök hos kära vänner som vi inte träffat sen i november förra året.
På hemvägen kunde vi inte motstå frestelsen att stanna vid Rönås byakrog för dagens middag. Det var ju där vi åt, första dagen vi träffades för elva år sedan!

Publicerat den

Tomhet

Efter tio års skrivande i varierande omfattning, är jag alltså i princip klar nu med memoarerna. Även om det förvisso återstår någon vända till att korrekturläsa, så är boken i det närmaste klar. Därmed infinner sig den där känslan igen, av tomhet! I tio år har jag levt med att rota runt i mitt förflutna. Många smärtsamma och ofta bortglömda insikter har kommit upp till ytan. Ändå känner jag att hela mitt arbete med min egen lite annorlunda historia faktiskt haft en läkande effekt. Osäker och villrådig satte jag mig vid datorn och skrev de första orden, och tio år senare kom jag ut på andra sidan – bildlikt och bokstavligt talat!

Publicerat den

Korrektur klart!

Fyrtioåtta kapitel, 53 629 ord. Det är omfattningen på berättelsen om mitt liv! Så som det ser ut nu, när jag just avslutat korrekturarbetet och är nästan redo att lämna över manuset för granskning. Har några mindre detaljer att se över bara, innan jag kan gå vidare. Jag är förvisso partisk, och för mig är det en väldigt viktig berättelse. Men samtidigt känner jag att det faktiskt är en ganska stark berättelse dessutom. Den blev onekligen också starkare än jag kanske från början föreställde mig när jag påbörjade arbetet för tio år sen.

Det kan tänkas att det finns de som menar att jag har fel i mycket jag berättar i den här boken. Det har jag inte. Det är så här jag upplevt saker och ting. Det här är helt och hållet en berättelse om mitt liv och hur jag upplevt och uppfattat saker och ting i min tillvaro.

Publicerat den

Första delen av Skärsjön och första och enda delen av memoarer … och en del annat.

Första dagen denna veckan var vi nästan uppe och väckte tuppen. Anledningen var att vi skulle Sturup på morgonen! Då skulle man kunna tro att vi äntligen var på väg på en utlandsresa. Men icke! Vi skulle hämta en hyrbil hos Hertz, innan vi därefter fortsatte till Motorcity i Svedala. Ärendet var att lämna bilen för service, byte av vindruta efter ytterligare ett förargligt stenskott, reparation av krockskada och dessutom besiktning av både bil och släp! Ett suveränt kundmottagande, och väldigt lätt att förstå varför vi varmt rekommenderar denna bilfirma! Och så fick man för några dagar dessutom prova på att köra en Peugeot SUV med automatlåda. Annars har veckan föga förvånande handlat mest om skrivande. Dock kanske lite mer än vanligt. Första delen i vårt gemensamma projekt – Vi badade i Skärsjön – kom från tryckeriet. Boken vi ska presentera på Malmö Pride den 6 juli. Inom samma genre kan jag också glädjande och lite lättad konstatera att råmanus och även min första korrekturläsning av mina memoarer blivit klara den här veckan.

När vi nu förväntas få lite varmare och soligare väder den kommande veckan, kunde vi redan på fredagen avnjuta grillmat på altanen, innan vi återgick till fortsatt skrivande under kvällen.  

Publicerat den

Korrektur klart första omgången!

Korrekturläsning första omgången klart!
Saxat ur näst sista kapitlet;
Ibland har jag funderat över vitsen med att gräva i min historia, när det ändå inte finns något positivt att hitta. Kunde kanske vara bättre att låta det gamla vara bortglömt. Men så enkelt är det inte. Någonstans inom mig har jag alltid undrat över varför jag aldrig fått någon uppskattning eller uppmuntran, fram för allt från mina föräldrar. Aldrig någon kärlek. Aldrig några kramar. Varför jag aldrig fick söka den yrkesinriktning jag verkligen ville ha.

Det blev 50 891 ord! Så här långt! Kan bli mer – eller mindre!

Publicerat den

Det växer!

Nästan direkt när jag konstaterade att ”råmanuset” till mina memoarer var klart, satte jag igång med korrekturarbetet. Har så här långt hunnit fram till kapitel 22, och redan nu har boken vuxit. Har tillfört ytterligare ett kapitel, plus en del andra avsnitt. Den har växt med 2 842 ord, och sidantal omräknat i bokform hamnar på cirka 282 sidor. Och det är ju inte klart än. Har ungefär halva manuset kvar att gå igenom.

Det roliga med att göra korrekturarbete är ju att man oftast kommer på nya och betydligt bättre formuleringar, mer färgrikt berättande samtidigt som man förhoppningsvis också hittar och kan stryka sådant som inte alls är bra. Hur som helst återstår helt säkert ett par vändor till innan det här kan betraktas som en färdig bok. Men jag har rätt kul trots allt under resans gång. Åtminstone emellanåt.

Publicerat den

The End – eller nåt!

Äntligen! Efter drygt tio år, och för närvarande 46 777 ord – nu är mina memoarer klara! Eller rättare sagt ”råmanuset”. Men å andra sidan har flertalet kapitel skrivits, skrivits om, strukits, lagts till åtskilliga omgångar. Så frågan är hur mycket mer redigeringsarbete det kan finnas kvar att göra. Vis av erfarenhet vet jag ju att man alltid hittar nya saker att korrigera när man läser igenom. Å andra sidan är det ju inte mycket att göra åt själva ”handlingen”. Den är ju som den är. Men måhända kan man frisera lite på hur den berättas. Kanske jag kommer på fler detaljer, fler händelser, fler minnen som jag vill ha med.

Återstår att se, nu när jag ska börja läsa hela manuset från början – igen! Så här långt motsvarar manuset cirka 265 sidor i bokform.

Publicerat den

Boktryck, klippning, memoarer och lite annat

Den här veckan inleddes med något så ovanligt som ett besök hos Krattan. Alltså vår duktiga frisörska för första gången på två år och nio månader. Men till alla er som nu börjar mumla att det ”var väl på tiden att du blev klippt”, kan jag bara säga – sorry! Det enda jag gjort är att jag fått klippt topparna.
Husets varmvattenberedare valde till slut att ge upp, och tvingade oss installera en ny. En rätt dyrbar affär, men förhoppningsvis ska den här hålla resten av vår tid i huset. Och vi kan tryggt ha fler SPA/Planerings-bad framöver.
Den här veckan har jag äntligen åter igen kunnat delta i Blodomloppet. Två år sen sist.
Vårt gemensamma projekt, feelgood/HBTQ-romanen Vi badade i Skärsjön som är första delen av tre böcker, har vi äntligen kunnat lämnat till tryckeri. Och spännande planering och förberedelser pågår för ett deltagande i Malmö Pride!
Veckan avrundades med ett digitalt deltagande för min del i egenskap av delegat för Sjöbo Fotoklubb i Riksförbundet Svensk Fotografis årsstämma.
Så har vi beslutat att fortsättningsvis ge Mogwai full frihet att gå ut närhelst han vill under dag- och kvällstid. Hans två månader långa frånvaro från bygden, har gjort att han blivit rastlös och väldigt krävande, och vi känner att det här nog är en förutsättning för att det ska kunna fungera friktionsfritt även fortsättningsvis.
Och vår julstjärna bara fortsätter att växa!
För övrigt har hela veckan kretsat en hel del kring memoarerna, och mycket av det arbetet har kunnat skötas i solens värme på altanen. Nån nytta ska man väl ha av att vara pensionär!

Publicerat den

Memoarer på gott och på ont

När jag på allvar började skriva mina memoarer någonstans runt 2012, var det kanske mest för att jag kände behov av att försöka räta ut ett antal frågetecken kring fram för allt min barndom och uppväxt. Kanske att på så vis få några svar på varför saker och ting blivit som det blivit. Kanske jag hade vissa aningar om vad jag skulle få fram. Men jag hade nog ändå inte räknat med att det skulle bli så mycket varseblivande som det faktiskt blivit. Och jag kan inte påstå att det är direkt upplyftande. Det har gett en hel del insikter jag önskar jag hade haft medan mina föräldrar levde, så att jag haft möjlighet att konfrontera dem. Men det har också gett en hel del uppvaknande kring min uppväxt, pubertet och allt vad som skedde där. Detaljer jag skulle önskat att jag varit betydligt mer varse redan då, eller åtminstone i början av nittiotalet när jag hade samtal med psykolog.

En uppväxt som präglades av föräldrar som ständigt övertygade mig om att jag inte kunde räkna med att komma någon vart, för det ansågs att jag inte hade förutsättningar för det. En situation som ironiskt nog samtidigt gjorde mig stark på ett märkligt vis, så att jag ganska effektivt stod emot alla motgångar. Ändå ser jag nu ett tydligt mönster, hur jag faktiskt i olika långa perioder inte alls var så stark. Även hur jag faktiskt vid några tillfällen mer eller mindre har brutit samman också. Men jag har ändå lyckats hantera det. Jag har brutit ihop och gått vidare. Tyvärr, kan jag nog tycka idag! För frågan är vad som egentligen hade skett om jag på allvar hade brutit ihop då! Hade frågetecknen kring min person kunnat få hjälp att rätas ut redan då? Hade allt kunnat lösas redan då, istället för att all min verklighet ska komma ikapp mig nu när jag är en bit in i livets andra halvlek?! Tunga frågor, som aldrig får svar. Men på något vis känns det ändå välgörande att successivt komma till insikt om allt som gick fel under min barndom och uppväxt. Om inget annat stärker det mig i mitt fortsatta liv och bekräftar att de val jag gör och gjort nu i den här delen av mitt liv faktiskt är helt rätt.

Publicerat den

Börjar se slutet, faktiskt

Under kvällen kunde jag färdigställa kapitel 37 i mina memoarer. Ett kapitel jag gett rubriken ”Kartläggning slutförd”. Därmed är berättelsen faktiskt till stora delar klara. Därmed inte sagt att memoarerna är färdigskrivna. Det fattas en del avsnitt lite här och var som ska tillföras. Det finns också mer att berätta kring nutiden. Sen ska jag läsa om från början, och det kommer helt säkert att innebära en hel del korrigeringar och tillägg, och kanske vissa strykningar också ur texten. Men man kan kanske ändå säga att med några avsnitts undantag är råmanuset till mina memoarer faktiskt klara!