På plats i god tid som vanligt, så det blev utrymme för en kort promenad. Eller, det kunde blivit lite längre, om det inte hade blåst så förbaskat kallt. Kan hoppas på lite behagligare väder nästa gång. Fast det på kartan ser ut lite som att jag gått på vatten. Men det var ändå roligt att återse ytterligare ett område jag tillbringat många arbetstimmar på i mitt liv. Skeppsbron där bland annat tobaksaffären jag på den tiden frekventerade ganska ofta. Stormgatan där Postens paketexpedition låg på 70-talet, liksom det fik vi brukade handla bullar till frukosten på Skånska Cementgjuteriets vaktmästeri. Kolgahuset och Öresundshuset varifrån jag idag från översta våningen kunde beskåda min gamla arbetsplats på Utställningsgatan, Plast & Papper, som numer är en parkeringsplats. Kunde också förundrat notera att den enkla lunchrestaurangen på Hans Michelsens gata fortfarande finns kvar. Där man ofta åt lunch med Rikskuponger på åttiotalet.
Var ännu en tur till Malmö och Slottsstaden igår. Sen snart två år tillbaka har det blivit en hel del turer dit, och än återstår några till. På grund av planerna för ”superbussen” som ska gå mellan Limhamn och Segevång, genomför man bland annat stora ombyggnationer på Regementsgatan. Den gatan som tillhört mitt hemområde i drygt åtta år under sjuttiotalet och början av åttiotalet, har nog aldrig varit så tom på biltrafik som nu. Genomfart mot Erikslust är avstängd, och gatan ser på vissa ställen nästan ut som en krigszon med flera stora containrar och gatstenar i högar. Eftersom jag inte är helt insatt i hur trafiksituationen med bussar och så ser ut idag, kan jag heller inte bedöma hur bra eller dåligt det här. Har ju läst en hel del kritiska kommentarer om det. Men nog känns det hela lite väl överdrivet att bygga om så mycket för att anpassa för superbussar. Vore det inte trots allt billigare att bara sätta in fler normala bussar?
Tänk om trafiksituationen förändras efter några år, så att den där superbussen kanske aldrig har full beläggning, om den nu kommer att ha det nu. Då har man genomfört stora, väldigt stora, och kostbara ombyggnationer kanske helt i onödan.
Denna åtminstone vädermässigt väldigt grå dag, var det åter dags för en tur till Malmö. Den femtiotredje i sitt slag, noga räknat. Vinterväglaget råder ju fortfarande, med snömodd och en del hårdpackad snö som blivit till is. Men detta var egentligen inte några större bekymmer. Var nästan värre med diset. Allt, precis allt var grått. Kunde dock dra nytta av mina gula glasögon, som faktiskt verkligen är användbara i sådant väder. Kvällen blev desto mer färgglad. Och de sista timmarna innan dagen ska avrundas, ägnas fortsatt i sällskap med dödsgudinnan, Cornizendo, Belvida Bell och kaldinierna Robia och Neibi.
Efter en natt med bara lite drygt tre timmars sömn, av någon anledning, var det dags att stiga upp enligt väckarklockans krav halv sju! Dusch, enkel frukost med kaffe och en knäckemacka, och så småningom en tur till Malmö. Igen! Den femtioandra i detta ärendet. Dags igen för ännu en behandling hos de vänliga tjejerna på Elisabetkliniken.
Idag passade jag även på att ta en vända i det uppfräschade köpcentret Kronprinsen. Smakfull interiör, men kanske inte så många affärer. Än! Efter min tidiga och enkla frukost, var jag väldigt hungrig. Fanns några olika fikaställen på Kronprinsen, men efter uträttat ärende på bolaget, valde jag ändå att fika på favoritstället St. Jakobs på Regementsgatan. Förutom god fika, gillar jag deras rustika och enkla miljö. Lite som – vi ska ha ett fik och behöver lite möbler – va fan, vi tar lite gammalt begagnat. Perfekt! Skapar en trivsam ombonad miljö. Och gott kaffe har de också!
Så var vi på vår tredje julbokmarknad på gamla Victoria på Södra Förstadsgatan i Malmö. Som biograf var det en gång i tiden den största och främsta premiärbiografen, för att under mitten av fyrtiotalet ändras till revyteater, och från mitten av femtiotalet återgick byggnaden till biograf, fram till den 31 mars 1974. Därefter har det blivit en kombinerad teater, konsertscen och kvalitetsbiograf.
Det är onekligen en lite speciell känsla att stå i lokaler och sälja böcker, där man i sin ungdom sett ett antal filmer. Med närmare trettiotalet förlag på plats i den relativt lilla gamla biografsalongen blir det ganska trångt. Ändå är det en av de trevligaste bokmarknaderna på hela året. Försäljningsmässigt kunde man kanske önska lite bättre resultat. Förunderligt många besökare tycks bara ”flyta förbi” utan något egentligt engagemang. Men man syns, man träffar trevliga människor, och trots allt säljer vi ganska bra.
Just denna julbokmarknad måste betecknas som en framgång för novellantologierna, kanske då det säkert är ett bra julklappstips. Efter denna marknad är exempelvis antologin ”Lyckliga tider” slutsåld från vårt lager. Likaså ”Över en fika kan allting hända” och ”En yngre man” återstår bara ett fåtal exemplar!
Utöver försäljningen fick jag också tillfälle att berätta om min senaste bok ”Kalla mig Anna”, som utspelar sig i sjuttiotalets Malmö, och dessutom till stor del specifikt i just kvarteren kring Victoria. Rena tillfälligheter, men ändå. Ingen ska tro att bokbranschen är en lukrativ verksamhet. Att åka runt på marknader och mässor medför en hel del kostnader, och därför får man hela tiden vara vaken. Så idag fick vi en promenad på cirka tre kilometer med fullastad säckakärra, från Malmö Opera till Victoria (och tillbaka) värd en parkeringskostnad för nästan åtta timmar á knappt 21 kronor! Att jämföra med förra året då jag parkerade vid Davidshallsstorg i sex och en halv timme vilket kostade 149 kronor! Så – det är både hälsosamt och ekonomiskt att promenera!
Det blev nästan en heldag i Malmö. Först ärende till Wästchark för att handla sremska till jul. Därefter vidare till Slottsstaden, och eftersom jag varit en aning för generös i min tidsplanering hade jag gott om tid. Så det blev kaffe med scones inklusive hela ”kitet” (vilket innebär varm scones, ost, philadelphiaost, jordgubbsmarmelad) hos St. Jakob, innan jag sedan besökte Elisabetkliniken för min femtioförsta behandling. Efter detta fortsatte jag direkt till Triangeln, där jag parkerade på Waynes Coffée på våning två med min laptop. Fick faktiskt skrivit ett avsnitt till Ashas sten om en karaktär jag döpt till Marek som har turen att hamna hos medicinkvinnan Ogda, som faktiskt fortfarande lever. (ett ”skämt” som de som läst mina tidigare böcker förstår). På utsatt tid klockan sjutton samlades några fotoentusiaster för en trevlig fotopromenad i ett julpyntat Malmö. Vi följde en väl invand tur längs Södra Förstadsgatan, Södertull, Gustav Adolfs torg, Lilla torg, Stortorget med den där tjockisen som fortfarande misspryder torget (jag syftar naturligtvis på statyn av Karl X Gustav) och sedan Centralstationen där vi fikade. Sedan återvändande promenad längs ungefär samma rutt, med undantag av att vi också tog en liten sväng ner mot Skeppsbron och sedan upp förbi Malmö Live.
Var en tur till Hudkliniken i dag för ännu en behandling. Börjar se slutet nu. Kanske en eller två behandlingar kvar! Sen var det fika på Creperiet på Triangeln tillsammans med några gamla vänner som gällde. Trevligt att träffas igen. Sker ju inte allt för ofta, och det här handlar om några av de vänner jag känt allra längst. Typ fyrtiofyra år om jag räknat rätt.
Nu är boken här! Kalla mig Anna finns äntligen i lager! På nåt sätt borde man kanske vara van vid det här laget. Det här är ju faktiskt min femte egna roman som jag nu kan hålla i mina händer. Men det går inte att komma ifrån. Känslan är den samma varje gång! Nu sitter jag här igen – min roman, i det här fallet med en omfattning på 57 147 ord, och jag känner precis samma stolthet nu som jag gjort tidigare. Att det sen dessutom faktiskt bara tagit mig cirka sju månader att färdigställa den här berättelsen, är också lite speciellt. Men många och långa kvällar, varav åtskilliga i sommarvärme på altanen, med flitigt skrivande och en hel massa research ger resultat. Den här boken är nog dessutom den med allra mest research jag nånsin skrivit. Kort beskrivet är boken på sätt och vis en parallell berättelse till mina memoarer Idag kan det kvitta. Den här boken bygger till viss del på mitt eget liv, även om det mesta i den är ren fiction, eller kanske en vision om hur mitt liv hade kunnat bli! Nu finns den i varje fall ute i handeln, och min förhoppning är att den ska kunna bli samma stöd och hjälp för transpersoner och anhöriga till transpersoner, som jag vet att Idag kan det kvitta har blivit.
Nu går det att förboka ett signerat ex. av ”Kalla mig Anna”. Preliminärt releasedatum 25 november 2023. 🌈 Info; Om en transperson på 70-talet och hennes strävan efter att få bli den hon innerst inne önskar. Det här är berättelsen om Anna, som lyckas samla styrkan och modet att gå emot vuxenvärldens missriktade ambitioner och om rätten att forma sitt eget liv. Den utspelar sig i första hand i sjuttiotalets Malmö, men även i Marockos huvudstad Casablanca. 📚Pris: 130 Skr inkl. porto. (du måste ha svensk postadress) ✍Skicka e-post med ditt namn och adress till BelvidaBell@outlook.com Senast 18 november 2023.
Den här eftermiddagen har jag ägnat mest åt att försöka bringa ordning på månader och årtal i Kalla mig Anna. Fanns vissa årtal som inte riktigt fungerade rent praktiskt. Med tanke på väder vid olika årstider, såväl i Malmö som i Casablanca, behövde jag göra vissa justeringar för att det skulle stämma. I sammanhanget har jag en detalj kring datumet då en viss Pink Floyd-platta kom ut Sverige, som styr mina tidsangivelser. Detaljer som måste stämma. Till detta behövde jag ha lite närmare koll på medeltemperaturen i Casablanca, och en del annat. Dessutom hade jag två kapitel som behövde byta plats med varann. När allt detta var klart, var jag redo att fortsätta dagens korrekturarbete. Behöver helst vara klar i morgon eller senast på måndag! Känn ingen press!
Andie Lindskog 