Drygt två års behandling

I juni 2022 besökte jag Elisabetkliniken på Regementsgatan i Malmö för min första epilering. Epilering innebär att en tunn engångsnål förs ner i hårsäcken och bränner vid hårroten. Inför varje besök smörjer man in med Emla-kräm som bedövar. Men det i sig är nästan en konst, som tar tid att lära, så särskilt de tidigaste besöken var rätt plågsamma. Det har blivit ganska många besök, med önskat resultat. På senare tid har jag dock upplevt att de oundvikliga svullnaderna efter varje behandling blivit fler och större, och dessutom tagit längre tid att gå tillbaka. Men det beror på att min hy genom hormonerna blivit mjukare! Alltså en bekräftelse på en önskad utveckling.

Men utöver de önskade effekterna av behandlingarna, har det också varit lite extra positivt att kunna återkomma på besök i mina gamla hemtrakter, och jag har nästan varje gång passat på att ta mig en promenad i kvarteren. Sen har jag ofta kombinerat det med en go fika på St Jakobs café. Det har även funnits tillfälle att träffa min kusin för en trevlig pratstund.

Jag har återstående besök kvar, men nu har jag bestämt mig för att ta en paus. Lite för att resten av det här året har vi fullt upp med diverse engagemang. Men också för att det känns som att det kan vara bra att låta mitt stackars ansikte vila ett tag. Återkommer till tjejerna på Elisabetkliniken i februari.

Slottstaden #67, Löfte och dagens meny i Restaurang Bosque de Tilos

En tur till Slottstaden igen – men nu dröjer det ett tag innan nästa besök. Skönt på ett sätt, men lite synd på samma gång. Fika på St Jakob innan återvändo hem.

Eftermiddagen har ägnats i första hand åt Belvida Bells novellantologi ”Löftet”, där det nu inleds en spännande tid med korrekturarbete. Även publicerat ännu en ljudbok – ”En vingklippt fågel”.
Och kvällen delikata middag i Restaurang Bosque de Tilos blev pasta med Karl Johan-svamp, ost och parmesan!

Malmötur med bokplanering

Idag har vi varit en runda i Malmö – igen! Det handlade om ett trevligt fikamöte på Espresso House vid Stortorget, i syfte att säkra vår ”närvaro” vid årets bokmässa i Göteborg, fast vi inte kan närvara personligen. Var även en sväng hos Hornbach och köpte hyllplan, för att kunna bygga ut vårt boklager.

Och fortfarande går det att avnjuta kvällsmaten på altanen, i sommarmånaden september.

September – och sommaren lever fortfarande!

Då har vi genomlevt första veckan i september. Månaden då många långt i förväg brukar börja ropa att nu är hösten här! Eftersom jag gillar sommaren, har jag alltid velat hålla fast lite vid den årstiden även in i september, och jag har alltid tyckt att den här månaden vädermässigt mest ligger närmare sommaren trots allt. De senaste två åren har den tesen onekligen bekräftats med all önskvärd tydlighet. Ja, bakgrunden med miljöaspekterna är ju sorglig. Men faktum kvarstår – det är fortfarande sommar. Så pass att jag helst bara vill sitta stilla på altanen och ägna mig åt måttligt fysiskt ansträngande sysslor. Så – jag skriver!

Ändå har den här veckan inneburit flera aktiviteter utanför hemmet.
Måndag morgon var det ett morgontidigt besök på Lasermottagningen i Malmö. Enligt uppgift kanske det nästsista, men jag är nog tveksam. Vi får väl se.

I veckan kunde jag också hämta mina nya glasögon. Eller ja, mitt nya glas! För det var egentligen bara ett glas som byttes. Men tro för all del inte att det blev särskit billigt för det. Priset jag fick betala gav mer en antydan om att jag skaffat helt nya glasögon!
Veckan har även handlat en del om vår lokala fotoklubb. Vi har fått kännedom om att den lokal vi utnyttjar, framöver kommer att säljas (vilket dock kan dröja både ett och två år) men vi vill vara lite i framkant. Så vi har varit och inspekterat vad kommunen har att erbjuda istället. Ser hoppfullt ut faktiskt. Mer med fotoklubben. Vi har även hunnit med att agera jury åt en fotoklubb i Uddevalla. Alltid lika spännande att få ta del av andra klubbars fotokonst.

Sen blev det ännu ett besök i Slottstaden under fredagen.

För övrigt har veckan handlat, föga förvånande, om olika skrivrelaterade projekt. Vi väntar på två böcker från tryckeri – vi arbetar med inlagor till tre böcker som ska iväg till tryckeri – och dessutom pågår full tankeverksamhet kring att skapa flera nya noveller om världsdelen Thiramaar.

Och helgen avrundade vi på altanen med en smaskig hemmagjord räkmacka! Inte bara det. Det blev även en film som vi såg i den ljumma sommarkvällen på altanen. Alltså … september … höst … Nää!

Till Malmö i ottan

Dags för ännu en tur till Malmö, den här gången körde jag hemifrån redan halv sju på morgonen. Brukar alltid se till att ha goda tidsmarginaler, och idag var jag tacksam för det. Långa nästan stillastående köer mellan Skurup och Sturup, och jag tappade närmare en halvtimme i tid. Skulle vara på Hudkliniken kl. 8.00, och de uppmanar alltid att man gärna ska komma tio minuter före utsatt tid. Det klarade jag precis på minuten! Hann inte ens sätta mig i väntrummet utan fick komma in direkt. Dagens behandling tog sådär fem minuter, och härefter behövs troligen bara ett besök till.

Intog en bonusfrukost på Coffeehouse tvärs över gatan, med en skrivstund.

En hyfsat aktiv augustivecka

En lite sådär lagom vecka, har snart passerat. Inledde med en snabb tur till Ystad på måndagen, och sedan en promenad i Frualid bland vissnande skräppeblad och fästingar. Sen har det varit synkontroll hos Sjöbo Optik, och frisering (jag kallar det inte klippning längre) hos duktiga Camilla på Krattan. Den dan fick det bli en smaskig räkmacka hos Mormors hörna inte vi körde vidare.

Sen var det dags igen för en runda till Slottstaden och Elisabetkliniken. Har faktiskt inte varit där sen slutet av juni. På detta ännu en trevlig fikastund med bästa kusinen på favoritstället St Jakob.

Fredagen blev det lite spontant en promenad med kantarellplockning i skogen utanför Blentarp, och självklart blev eftermiddagsfikan en smaskig kantarellmacka.

För övrigt har veckan som vanligt handlat om skrivande, med tonvikt på att skapa inlagor både för tryckta böcker och E-böcker.

Nu inväntar vi sommarens återkomst den kommande veckan, medan vädret för tillfället lite påminner om höst. Och på söndag blir det tårtkalas.

Mina memoarer – Andra upplagan!

Inför Malmö Pride har vi fyllt upp vårt eget lager, och med det har vi dragit ner rejält på lagerhållningen gentemot bokhandeln när det gäller min självbiografiska bok Idag kan det kvitta. Planen är att vi ska trycka nya böcker, och det blir en andra upplaga, då formatet kommer att ändras. Den kommer att tryckas i samma format som Kalla mig Anna, som är140  x 220, vilket samtidigt är logiskt. Den här boken bygger ju på en del av ett tidigare utkast till mina memoarer, då jag ett tag hade tanken att skriva den som en mix av verklighet och fiction. Det här innebär att jag nu behöver skapa ny inlaga till Idag kan det kvitta, och när jag nu ändå gör detta arbetet, håller jag även på och se över innehållet i boken. Finns en del berättelser som växt fram sen den här boken gavs ut i september 2022, som kanske kan vara av intresse att lägga till. Vi får se.

Midsommarfrukost – Fox-kolor och öl

För exakt 50 år sedan!

Ur ”Idag kan det kvitta” – Midsommar 1974

Det var en tillvaro med mycket festande, som nådde sin kulmen kring midsommar.
Olle, en av kompisarna i gänget hade problem hemma med en alkoholiserad far, och gjorde vad han kunde för att slippa vara hemma. Jag tyckte synd om honom, och under en tid lät jag honom bo hos mig. Kvällen innan midsommarafton besökte vi pizzerian på Lilla Torg som då var en av ett fåtal i stan. Efter pizzan begav vi oss sent på kvällen ner till Malmös ”Riviera”, Ribersborg eller Ribban som det kallas. Där satt vi halva natten och lyssnade till vågornas skvalpande, snackade skit och drack öl.
Fram på morgontimmarna hördes ett rejält brak.
”Va fan var det?!” utbrast vi båda nästan i mun på varandra.
Vi reste oss försiktigt och kikade över grästuvorna mot det hållet ljudet kommit.
”Nån jävel har gjort inbrott i kiosken”, sa Olle.
”Fan!” sa jag. ”Vad gör vi?”
”Sitter kvar här och väntar tills dom har försvunnit”, tyckte Olle.
”Ja, det är nog säkrast.”
Det var fullt dagsljus, och vi avvaktade kanske en halvtimme innan vi försiktigt började bege oss hemåt. När vi kom fram till kiosken besannades våra misstankar. En av glasrutorna var krossad, och cigaretthyllan var tömd. Olle gick försiktigt fram till det krossade glaset.
”Olle!” sa jag. ”Skit i det. Vi sticker.”
Han greppade en mindre plastspann och började springa, och jag hängde på.
Väl hemma hos mig fick jag se vad han tagit. En plastspann full med Fox-kolor i varierande smaker.
Lagom berusade stupade vi båda i säng och slocknade antagligen direkt. Ingen av oss ägnade en tanke åt att anmäla inbrottet.
När vi vaknade vid middagstid, konstaterade jag snabbt att vi hade glömt att handla något att äta till frukost.
Så vår midsommarfrukost blev istället Fox-kolor och öl.

Full rulle …

Dags för ännu en tur till Slottstaden. Faktiskt den sextioförsta … åtföljt av fika på St. Jakobs. Därefter en runda till Svågertorp och Biltema för att inhandla en styck motionscykel, plus några andra prylar. Tanken är att vi ska kunna cykla även när det är skitväder. Med andra ord … nu går det inte längre att skylla på det!
Sen bar det av raka vägen hemåt, med ärende in på Willys i Skurup och även att hämta paket hos Tempo i Blentarp. Eftersom jag hade ärende till Svågertorp, fick kvällsmaten idag nästan självklart bli asiatisk hämtmat från Chop-Chop! Montering av motionscykel under kvällen, och sen spenderades resten av denna dag i sällskap med Asha. Och ja, självklart också i sällskap med min kärlek.

Hårfint!

Det dryga halvår det tog mig att skriva romanen Kalla mig Anna kom den att få allt mer personlig betydelse. Kanske inget konstigt i sig, eftersom den är en blandning av fiction och verklighet. Min verklighet!
Det är så att även om långt ifrån allt är sanningsenligt, så bygger ändå bokens huvudkaraktär till stor del på min egen person. Delar av hennes upplevelser är hämtade ur mitt liv. Andra delar är tankar kring hur mitt liv hade kunnat bli, om jag kunnat eller vågat göra andra val än jag gjorde. Därmed är jag också starkt berörd av berättelsen. Långt mycket mer än jag egentligen själv hade räknat med.

Jag är förvisso stolt över det jag presterat i min humoristiska fantasyserie Legender från Thiramaar, med snart fyra utgivna böcker på vardera mer än 400 sidor. Det är hårfint, men frågan är om inte ändå Kalla mig Anna har blivit min absolut bästa roman.
(Kalla mig Anna kommer som E-bok under den kommande veckan)