Veckan då Regntider blev klar

En vecka som inletts med en ommöblering av vårt arbetsrum kanske kan borga för mer kreativitet! Och kanske det varit så. Fick färdigställt ett uppdrag som fotoklubben fått i att delta som jury i en fototävling åt Sjöbo trädgårdsförening! Apropå fotoklubben så har det varit en del förberedande arbete inför det stundande årsmötet, som på grund av Coronan kommer att bli en digital prövning. Fick revisorernas redogörelse att tillfoga årsmöteshandlingarna, och det kändes åtminstone som en bekräftelse på att vår två-personers-styrelse gjort ett bra jobb.
Veckans viktigaste händelse var dock att Regntider äntligen blev klar, och att jag kunnat skicka den till min första testläsare. Vilket innebär att jag i högsta grad lever i spännande tider.
Föga förvånande har veckan i övrigt också handlat om vårt författarskap. Jag har kastat mig från Regntider som är del 3 till del 4, som för närvarande bär arbetsnamnet Robia. Men det har även handlat om korrekturarbete av ett par olika erotiknoveller. I sammanhanget har vi diskuterat hit och dit kring frågan om man i sådana sammanhang ska skriva under pseudonym. Nää …vi har erotiska scener i våra fantasyromaner som av en del anses ”vågade”. Minns en förläggare som tyckte ”too much”, men som i slutänden trots allt vek sig. Två mot en… Där smyger vi inte bakom några konstruerade namn, så varför skulle vi göra det nu? Sex är ju i allmänhet en normalt förekommande företeelse i kärleksrelationer … så varför hyckla?
Veckan avrundas med lite förberedelser inför den kommande veckans händelser, och i övrigt fullt skrivande på bok nummer fyra! Vad den nu ska heta! Arbetsnamnet så här långt har varit Robia, eftersom en av huvudkaraktärerna är just hon. Andra tänkbara titlar kan vara Efter regnet eller Soltider. Handlingen utspelar sig ju ungefär ett månvarv efter händelserna som behandlas i Regntider.

Efter Regntider

Några minuter in på den här dagen fullbordade jag det senaste korrekturarbetet med Regntider, på dagen exakt tretton månader efter att jag skrev de första raderna i denna bok. Med andra ord – det som ska vara tredje delen i serien Legender från Thiramaar är äntligen klar. Eller nåt! Nästa steg nu är att den ska iväg till testläsare. Därefter återstår att se hur mycket mer arbete jag har att göra. Och det ska bli verkligt spännande att få ta del av testläsarnas synpunkter.
Enligt min preliminärberäkning hamnar sidantalet på cirka 427.
Personligen känner jag att den här boken väl lever upp till samma nivå av humor som Eilaths hopp. Tror jag vågar påstå att de som gillat Eilaths hopp inte kommer att bli besvikna.

En närmare titt

Här är ett första utkast till omslag till Regntider, bok tre i serien Legender från Thiramaar. Nu blir det till att jobba på de olika detaljerna, och det här omslaget blir ett samarbete mellan oss båda. Närmast för min del är att skapa en lite udda talträngd fågel – en kracaastisk taltrast – som är trollkarlslärlingen Robias följeslagare.

Skrivande vecka med givande slut

Efter att föregående helg ha skickat iväg en bearbetad novell till en aktuell novelltävling, har veckan i övrigt föga förvånande mest handlat om skrivande. Precis som vanligt nu för tiden. I första hand gäller nu att få klart Regntider, så att jag äntligen kan skicka iväg till första testläsaren. Apropå Regntider har vi haft en del konstruktiva samtal kring det tänkta omslaget till den kommande boken.
Men även om veckan, och för övrigt den mesta annan tid också, mest handlar om författande numer, så har det ändå handlat lite om bilder också. Vi har skickat in våra bidrag till årets upplaga av RIFO!
Och veckan då Trump äntligen fått den slutgiltiga sparken i röven, kan vi också fira med ännu en skaplig inkomst till förlaget och en spännande kallelse till ett intressant möte.

Omslagstankar

Av någon anledning handlar våra samtal vid fika- eller matbordet väldigt ofta om skrivande. Eller andra frågor som på ett eller annat vis är relaterade till skrivandet. En hel del kreativitet har flödat vid dessa samtal, och många goda idéer har kommit till. Senaste var en diskussiom om omslaget till Regntider, min tredje del i serien Legender från Thiramaar. Jag har skapat en enkel variant som förslag till den, som jag har offentliggjort tidigare. Nu diskuterade vi lite hit och dit och kom fram till att det kanske på sätt och vis är lite för dystert. Den idé vi fastnade för nu är baserad på det inledande kapitlet i boken, som börjar hos kaldiniernas andliga övermagiker Ambarand! Say no more … Snezana gjorde en första skiss!

Från småskum och dryg till hjälpsam och sympatisk (Hur allt började, 5)

I den ursprungliga versionen av Eilaths hopp var K.F. eller Adric som han egentligen heter, och Alan Byhl två lite halvskumma tvivelaktiga figurer. Fram för allt K.F. (alltså Kaross-Fabrikörn) framställdes som en rik och ganska dryg figur. Det blev aldrig skrivet, men diskussionerna kompisen och jag hade handlade om att de båda vid något tillfälle framåt i boken skulle ta huvudpersonen Eilath till fånga. Exakt vad som sen skulle ske kom vi aldrig fram till. Det som blev skrivet medan vi fortfarande samarbetade med det manuset, var avsnittet när de närmar sig Matruriens huvudstad Maddoc. De samtalar om sina respektive verksamheter, men mycket mer än så händer inte. I den färdiga boken finns det avsnittet kvar, men har förändrats en del. I övrigt har ingen av de ursprungliga idéerna kring dessa båda karaktärer använts.
Alan är i boken en något disträ figur, mycket på grund av hans illa omtyckta kemikaliefabrik som förpestar luften i Maddoc, där han under många år inandats diverse tvivelaktiga kemiska substanser.
Adric har fått en betydligt trevligare roll som ödmjuk och sympatisk och förvisso rik man, som kommer att spela en väldigt stor roll för bokens huvudkaraktär.
Kort och gott har både Adric och Alan fått betydligt trevligare roller, än vad som var tänkt från början.