Idag för tio år sedan gav vi oss iväg på en av våra bästa semesterturer. Med bil till sydeuropa. En tur där vi ursprungligen hade siktet inställt på nationalparken Plitvička jezera i Kroatien. Men det blev så mycket mer än så. Bland annat Bled, Postojnska Jama, Predjamski Grad, Vintgar och Slap Savica i Slovenien. Liksom även besök bland lippizanerhästarna. Och när vi tröttnade på regnandet valde vi spontant att köra den 1½ timme långa vägen till Venedig där det då var 27 grader varmt och solsken.
Hela den här semestern, som varade tio dagar, var präglad av spontanitet. All övernattning blev vad vi hittade. Rum på vissa ställen, campingstuga vid ett tillfälle, och en gång på hotell. En stor behållning var också den lite fascinerande upplevelsen att vi i princip körde ner och mötte våren. Första stoppet blev middag på en uteservering i Werfen-Imlau i Österrike, i 26 graders värme.
Kort sagt en härlig semestertripp jag gärna skulle kunna tänka mig att göra igen.
Vid den här tidpunkten för åtta år sedan hade vi bokstavligt talat kört våren till mötes. På väg mot Slovenien och senare även Kroatien, åt vi kvällsmat på en uteservering i Werfen-Imlau i Österrike, i tjugosex sköna plusgrader. Det var inledningen på en veckas bilsemester som även innefattade ett spontanbesök i Venedig. Fördelen med att köra bil och inte boka övernattning i förväg. Men det var då det. Nu håller vi oss mest hemma, främst på grund av Coronan. Men första vaccinet är dock avklarat för min del. Eller hur var det nu de sa? Man har väl blivit chippad, om man får tro de där intelligensbefriade konspirationsivrarna. Annars har den mesta tiden precis som vanligt mest handlat om skrivandet. Har genomfört i samarbete med en Instagram-vän en tävling kring min bokserie ”Legender från Thiramaar” där vi lottade ut en bok. Flera av tävlingsbidragen var så pass bra att vi faktiskt bestämde att dela ut tre prisböcker!’ Med förra sommarens sköna skrivarkvällar på altanen i minne, har vi under de senaste två veckorna köpt material och byggt ut vindskyddet ytterligare, röjt och fixat lite och dessutom skaffat lite trivsam belysning. Så nu hoppas vi bara på en lång och varm sommar. Första vackra dan i maj kunde vi inviga detta ”extra rum” fullt ut, med eftermiddagsfika, grillmiddag och en stunds skrivande i den kvardröjande värmen från eftermiddagssolen. En missad novelltävling ledde till att jag påbörjade ett nytt romanprojekt – ”Förlorade år” – som till vissa delar blir en självbiografisk berättelse. En del bildredigering har det också funnits utrymme för. Inte minst lite spännande lek i FaceApp som även gett inspiration till att satsa på lite rött i kamp mot de grå tinningarna. Med fotoklubbens årstävling i nära minne, blev resultatet från årets upplaga av RIFO också en ytterligare påminnelse om att fotografering inte längre är det som är mest intressant att syssla med för min del. För övrigt går arbetet vidare med slutredigeringen av Regntider, medan jag nog även har bestämt mig för att titeln på bok nummer fyra ska vara Ashas sten. Och striden går vidare mot förlaget som tror att våra utförda arbeten ska betraktas som ideellt arbete. När det gäller vårt skrivande har vi tagit ett beslut. Så gott som allt vi skriver hjälps vi åt att bearbeta, korrekturläsa och vi genomför i princip vad som närmast kan betraktas som en form av både redaktörs- och lektörsarbete. Vi hjälper varandra med idéer och uppslag och en mängd förslag på förbättringar i varandras skrivna texter. Så fortsättningsvis står vi båda som författare till varje producerad roman. Först ut är den delvis verklighetsbaserade romanen Vi badade i Skärsjön, som just nu cirkulerar bland testläsare.
Vårt ursprungliga huvudmål för den här resan var egentligen Kroatien och framförallt nationalparken Plitvička jezera. Efter hand dök det upp även andra platser som vi mer eller mindre skulle passera på vägen, som vi tyckte var intressanta. Fram för allt flera platser i Slovenien.
Tyvärr blev större delen av vårt vistelse i Kroatien ganska regnigt och grått. Vi fick dock sett nationalparken där vi gick i duggregn i cirka fyra timmar. När vi därefter tog oss ut till Adriatiska kusten som vi sedan följde från Senj norrut tillbaka till Slovenien via Rijeka var det regnväder av och till. På vägen gjorde vi en avstickare till Opatija för att få se lite av den främst för italienar, slovener och österrikare populära spa- och turistorten. Här åt vi en god måltid på en av de många restaurangerna, innan vi tog en promenad i regnet.
Efter Slovenien körde vi vidare till Kroatien och den nationalpark som var vårt huvudsakliga mål under den här resan. Här hade vi tänkt stanna två till tre dagar. Tog in på Camping Korana vid Plitvička Jezera. Dagen därpå steg vi upp till en gråmulen och regnig dag, och prognosen talade för fortsatt sådant väder de närmaste dagarna.
Trotsande det trista vädret besökte vi den fantastiska nationalparken och spenderade cirka fyra timmar där och gick drygt en mil!
Men efter det besöket ändrade vi våra resplaner och satte kurs mot kusten istället, och nästa dag fortsatte vi norrut längs den adriatiska kusten för att fram emot den kvällen åter hamna i Slovenien.
Andie Lindskog 