Har ägnat fortsatt tid under dagen åt inspelning av min självbiografiska berättelse Idag kan det kvitta. Det tar sig. Återstår tio kapitel att läsa in. Sen ska det mixas, och kanske den är klar att publicera den kommande veckan. Med andra ord har jag suttit i garderoben nästan hela dagen.
Under september månad förra året läste jag in ett antal kapitel av min självbiografi Idag kan det kvitta. Men jag stötte på en del problem, bland annat då jag upptäckte textfel i manuset, som behövde korrigeras.
När jag senare dessutom provlyssnade de kapitel jag hade läst in, noterade jag flera brister, och beslutade därför att hela inspelningen skulle tas om. För att få lite ordning på det atbetet, har ja reserverat hela den här veckan för det arbetet. Kunde efter en del justeringar i studion påbörja arbetet idag, och har så här mot kvällens slut nio ljudfiler inlästa och färdigredigerade.
Den här söndagen har lunkat lite försiktigt, och jag kanske har varit något omtumlad efter att ha hamnat på förstasidan i bästa lokaltidningen, när jag dessutom fick veta att det var redaktionschefen som bestämt att det var dagens bästa reportage. Och visst har det haft effekt – några nya vänner har dykt upp på sociala medier, och någon ytterligare bok har faktiskt sålt. Ganska många träffar på min hemsida. Och flera trevliga människor har hört av sig med uppmuntrande tillrop.
Har gjort lite tekniska förberedelser i studion, där planen är att jag ska tillbringa större delen av den kommande veckan. Kanske blir det utrymme även för lite mer målande. (to be continued …)
Inledde veckan med besök av reporter och fotograf från bästa lokaltidningen Ystads Allehanda. Under samtalen som fördes då, kom också idén fram till vad uppföljaren till Kalla mig Anna ska heta – Kalla mig Chris! För övrigt medan vi försökt smälta att världens största demokrati håller på att förvandlas till något helt annat under styret av en clown och hans stenrike heilande kompis, har vi ägnat mesta tiden åt det vi är bäst på – att skriva och att skapa konst. Glädjande att vi fått positivt besked om medverkan vid den för vår del troligen största marknaden hittills den kommande sommaren. Och inför vårens, sommarens och höstens marknader har vi också fått levererat en ursnygg dekoration för dessa event.
För övrigt har jag haft ett besök hos tandläkaren som innebar att jag blev trådlös … efter att de avlägsnat stygnen efter operationen. Vi har varit hos duktiga Camilla på Krattan och blivit klippta. Och så har jag fått tid bokad för konsultation i Linköping.
Veckan avrundades med resultatet från söndagens trevliga fikamöte – en härlig artikel i Ystads Allehanda!
Den här söndagen inleddes med trevliga gäster till förmiddagsfikat, som förhoppningsvis ska leda till lite extra uppmärksamhet för vårt förlag. Sen har jag färdigställt bildvisningen jag ska ha vid vårt nästa medlemsmöte i fotoklubben. Hoppas på många deltagande medlemmar.
Efter kvällsmaten satt vi kvar i uterummet och lyssnade vidare på vår pågående ljudbok (Sorgfågel sjunger av Emma Olofsson) samtidigt som vi ägnade oss åt fortsatt målande. För egen del behövs nog mer övning, men det sägs ju ge färdighet …
Idag har det gått precis tjugo år sedan mor somnade in, efter en längre tids sjukdom. Onsdag den 15 december kl. 14.15 tog hon sitt sista andetag.
Tjugo långa år! Det har hänt oerhört mycket under de här åren. Väldigt mycket i mitt liv, som hon antagligen aldrig hade kunnat förlika sig med. Jag har gift mig med en invandrarkvinna! Alltså en sådan hon aldrig ville acceptera i sin familj! Jag har äntligen – förvisso först som pensionär – satsat på den yrkesinriktning både hon och far motsatte sig i sina fåfänga och egoistiska strävanden att få sitt barn att gå den väg de tyckte. Tvärt emot vad de trodde var möjligt, har jag hittills skrivit och publicerat sex egna romaner plus fyra i samarbete med Snezana. Förutom då alla novellerna vi skrivit, och allt övrigt vi har publicerat i vårt förlag såväl eget material som av andra författare.
Jag har valt att gå vidare i processen med att få bli den person jag egentligen alltid velat vara, men aldrig tidigare vågat, och i samband med det också strukit samtliga de namnen de valde för mig.
Hur som helst …
Ibland önskar jag att det hade funnits tillfälle att sitta ner och prata med mor. Att öppet och uppriktigt fått berätta hur underbart mitt liv blivit som gift med mitt livs kärlek. Att få berätta om mitt skrivande och mina utgivna böcker, och hur det är att få arbeta med det skrivna ordet i olika former. Eller få visa upp vad jag åstadkommit i mitt fotograferande och bildskapande.
Inte minst att få berätta om barnet hon gav liv till den där dagen i juli 1956, som snart inte ens juridiskt kommer att vara den där gossen hon egentligen inte ville ha.
Veckan inleddes med X antal timmars supportsamtal med Microsoft, för att en gång för alla få löst problemen med Outlook! Som dessutom ledde fram till att vi nu avslutar Panda Antivirus! Onödig kostnad.
Annars har det varit en stillsam vecka, om man med stillsam syftar på det faktum att vi knappast lämnat hemmet, förutom några kyliga men sköna promenader i området. En enda gången har bilen varit igång – för handel i Sjöbo. Om det sen kan anses stillsamt här hemma, med ett antal E-böcker att publicera, en hel del bokföring och fakturering, och givetvis skrivande, är ju klart en annan fråga. Och att ljudboken av Gudarnas spira nu publicerats, nästan samtidigt med den sjunde novellen om Thiramaar – En värdig efterträdare.
Plus det faktum att vi konstaterat att jag måste göra om hela inläsningen av Idag kan det kvitta!
För övrigt har jag arbetat vidare med uppföljaren till Kalla mig Anna. Och så kan jag med tillfredsställelse notera att alla nödvändiga handlingar nu skickats till RR.
Andie Lindskog 