Femtio års medvetenhet

Det var en ganska stillsam lördagskväll, som snart skulle glida över till söndag. Vi hade ägnat eftermiddan och en del av kvällen åt att röja i källaren, med syftet att bereda plats i vår lilla enrummares garderob. På kvällen sorterade vi och hängde in kläder. Sambon hade en hel del egendesignade kläder, och allt skulle sorteras noga i färgordning. Vi sysslade med det här hela lördagskvällen, och när tiden runnit över i natt mot söndag, höll hon fram en svart knälång kjol i sammetsliknande tyg.

      ”Vill du prova?”

      Det kändes märkligt, men samtidigt på något vis ganska naturligt, då vi fram till nyligen i kompisgänget i stor utsträckning anammat glamrockens glittriga attribut i klädstil, bijouterier och sminkning i bästa Bowie-stil. Och visst var jag frestad.

Efter det avstannade vårt sorteringsarbete, och kvällen blev istället en fest i provande av kvinnliga kläder, medan sambon fotograferade. Hon insisterade på att det skulle vara fullständigt. Kjol, blus, nylonstrumpor högklackade skor. Och självklart en välgjord sminkning också.

      Det var en spännande och oskyldig lek, men jag förstod det nog inte då – men inom mig hade någonting väckts upp som inte gick att stoppa. Även om det tagit decennier att till fullo komma underfund med och acceptera och förstå, så var den händelsen det som på riktigt fick mig att inse vem jag egentligen var.

Det är femtio år sen idag!

Vägen har varit krokig och besvärlig, men nu är jag äntligen hemma!

Föredrag – Idag kan det kvitta

Idag var vi inbjudna till Boklunden i Torna Hällestad för att hålla ett föredrag för Hemvård & hälsa inom Lunds kommun. En mycket trevlig och inspirerande erfarenhet.

Det handlar om likabehandling- och mångfaldsarbete inom Vård & Omsorg. Förståelse kring religion, härkomst, kön, sexualitet, familjebildning och nära relationer. För att bygga på med mer kunskap inom detta, söker man efter någon som kan berätta utifrån ett personligt perspektiv! Det är där vi kom in, och specifikt naturligtvis när det handlar om kön och sexualitet.

Jag hoppas och är ganska övertygad om att vi lyckades förmedla den kunskapen idag.

Det här är dessutom något vi gärna gör fler gånger. Det är så oerhört givande och känns väldigt positivt att få vara med och öka förståelsen inför vad det innebär att vara en transperson. Känns alldeles extra viktigt också idag när det finns så många ondsinta och ignoranta krafter mot detta.

Och ett varmt tack till Karin, som tog det första steget till detta!

Litteraturrundan i Skurup – Dag Två

Dag två i Litteraturrundan i Skurup, och försäljningsmässigt är detta faktiskt vår hittills bästa litteraturrunda. Sen finns ju alltid också allt det där positiva med alla spännande och trevliga kontakter man knyter. Alla fina och trevliga människor man får tillfälle att tala med, dela erfarenheter med och bara inspireras och entusiasmeras av. Till och med Selma Lagerlöv köpte barnböcker av oss!

Ekonomi, deklaration, Löftet, föredrag och tågresa …

Även denna tisdag blev en hyfsat flitig dag.

Väckt för tidigt av förmodat kärlekskranka katter som smyger omkring runt huset, vilket gör Mogwai fullkomligt tokig. Av åldern är han kanske lite begränsad men samtidigt klok nog att också förstå det. Så ofta nöjer han sig med att sitta och glo ut genom den transparanta kattluckan och morra högljutt. Minst tre gånger under natten har vi väckts av det.
Det mesta av förmiddagen handlade annars främst om ekonomi. Betalt de få räkningarna vi faktiskt har nu för tiden, inklusive en marknadsavgift. Därmed känns det på allvar att vi snart ska igång med årets marknader.

Deklarationen lyckades vi också fullborda, inklusive den för Belvida Bell. Bara att hålla tummarna nu att allt stämmer, och så ser vi fram emot början av april.

Eftermiddagen och kvällen ägnades åt att göra klart korrekturen av de sista novellerna till vår kommande antologi Löftet.

Så har jag fått en spännande inbjudan till att hålla ett föredrag! Och i morgon är det dags, igen, att beställa tågbiljetter. Andra gången gillt?

Effektivt …

Vissa dagar känns det mesta trögt och ineffektivt. Igår var lite en sådan dag. Lite seg korrekturläsning och ett mindre tag med Kalla mig Chris. Mycket mer blev det inte.

Den här måndagen var helt annorlunda. Den inleddes med ett meddelande med värmande ord apropå min självbiografiska bok ”Idag kan det kvitta”. Sen har hela dagen varit betydligt mer produktiv än gårdagen. Har arbetat undan korrektur av flera noveller till vår kommande novellantologi ”Löftet”, korrigerat ljudfiler som blivit fel vid uppladdning av en uppdaterad version av ”Gudarnas spira” och samtidigt även laddat upp ännu en ljudboksnovell vi fått nöjet att publicera.

Lite hemsidesarbete på uppdrag har jag också hunnit med.
Har även deltagit i ett årsmöte via zoom.

Senare delen av kvällen kom dock arbetsenergin av sig lite, när jag råkade radera ett antal musikalbum från mitt arkiv på DropBox. Som väl är finns de ju på min dator … men det är ganska tidskrävande att ladda tillbaka filerna i molnet.

Välj fakta – inte kränkande förtal!

Sociala medier överflödas fullt begripligt nu av allt vansinne som sker där – in the land of the free and the home of the brave – och det är stundvis svårt att värja sig. Har ändå bestämt att jag ska försöka begränsa mig till att ta del av nyheter via mina tidningar Sydsvenskan och Ystads Allehanda, och möjligen en och annan nyhetssändning på radion. Men sen är det ju det här som når mig inte bara genom dessa kanaler, utan även flera andra, som handlar om det rena helvete som transpersoner i USA nu utsätts för. Ren förföljelse, och det gamla inskränkta och djupt kränkande snacket om sexuella avarter och pedofili! Jag blir vansinnig varje gång jag hör detta resonemang, som enbart handlar om att demonisera transpersoner. Personer som egentligen enbart vill leva sina liv i lugn och ro, som de människor de är.
Först och främst – att vara transsexuell har ingenting med sex att göra! Det handlar helt och hållet om att uppleva sig själv egentligen tillhöra det andra könet. För min del kan det enkelt sammanfattas av en väns kommentar när hon fick kännedom om min diagnos – Du tänker som en kvinna! Det är i princip vad det handlar om!
Sen när vi kommer till snacket om pedofili, så är det en sällsynt usel och oerhört inskränkt grov förolämpning, som enbart handlar om den anklagande sidans (oftast vita män i ålder 30 – 60 år) totala brist på vett och normalt förstånd!
Alla som känner mig förstår nog att min enda kärlek är riktad mot min älskade fru!
Men genom mitt liv har jag, i olika sammanhang, lärt känna väldigt många transpersoner, men även många lesbiska tjejer och gay killar. Och jag vågar dyrt och heligt intyga att ingen av dem är ens i närheten av pedofili!
Detta hat och hets mot transsexuella, som lyckligtvis så här långt inte är fullt så omfattande här i Sverige, är fullkomligt obegripligt. Vad är det exakt hos oss som skapar detta hat?! Vem tar någon som helst skada av att vi är de vi är?!
För egen del är jag exakt samma person, som jag alltid varit, och den enda skillnaden nu sen jag dragit undan de där förbannade gardinerna jag smugit bakom i hela mitt liv, är att jag är lite gladare och positivare.