Spånar …

Huvudsyssla denna afton, på självaste fredagen den trettonde, är att jag spånar! Märkligt uttryck egentligen. Enligt SAOL betyder det att ”tänka eller samtala på ett fritt och improviserat sätt”.  Oavsett så är det ett märkligt uttryck. Men det är ungefär vad jag gör. Har ett antal lösa idéer som jag försöker knyta ihop för att förhoppningsvis på allvar kunna komma igång med det som ska bli den fjärde romanen kring legender från Thiramaar. Första kapitlet är skrivet, så det är väl bara att kasta sig ut i fantasins virvlar och släppa loss. Det ska handla om trollkarlar, givetvis. Häxor, som de nog främst kallades av män som inte riktigt kunde hantera att det oftast rörde sig om särskilt kunniga kvinnor, ska det också handla om. Några ”bekanta” från de tre tidigare böckerna kommer också att dyka upp. Kanske lite välgörande funderingar kring varför gudarna finns och vems påfund de egentligen är, ska nog också finnas med. Lite underförstått en känga åt det här med religioner kanske.

Karaktärer

Med hjälp av Artbreeder, Photoshop och ett hyfsat mått av fantasi har jag skapat bilder av några av mina karaktärer i mina böcker – Eilaths hopp, Gudarnas spira och Regntider – och faktiskt fått till dem ganska nära så som jag i min skapande fantasi faktiskt föreställer mig dem. Hittills har jag skapat Elana, Ogda (som fortfarande lever) och trollkarlen Cornizendo.
Elana är ”byggd” på två olika karaktärer, och där jag fick till ett ansikte med de mörkt blå ögonen som stämde väl överens med hur jag ser henne. Hennes röda hårfärg fick jag komplettera i Photoshop, liksom den där nerfallande luggen hon dras med. Medicinkvinnan Ogda, kom också till i en blandning av olika karaktärer, men resultatet stämmer väldigt bra med hur jag ser henne. Hon är ju ingen ungdom, men hon lever fortfarande, och är helt säkert väldigt pigg för sin ålder.
Senaste tillskottet är trollkarlen Cornizendo. Så länge jag skrivit fantasy har jag i stor utsträckning använt mig av kända skådespelare för att skapa mig en bild i mitt huvud av hur personerna ser ut. Jag har alltid tänkt mig Cornizendo som en äldre och skäggigare variant av Sean Connery (typ som han var i Medicine man). Så därför valde jag också att bygga hans karaktär på en bild av just Sean Connery från nämnda film. Kombinerat med en yngre långhårig förmåga fick jag fram ganska exakt så som jag tänker mig Cornizendo. Artbreeder kombinerat med Photoshop är ett spännande sätt att skapa illusionistiska bilder av karaktärer så som man vill ha dem.

En underbar recension

https://www.instagram.com/p/CFjb0jbJKZw/?utm_source=ig_web_button_share_sheet

Skickat böcker

Har skickat lite böcker idag. Alltid lika roligt när någon vill läsa mina böcker.

Gudarnas spira – del 2 i fantasytrilogin Legender från Thiramaar

Signerat ex. kan beställas via e-post
– BelvidaBell@outlook.com

Gudarnas spira är här!

Idag kom leveransen med mina böcker!
Gudarnas spira – del 2 i trilogin ”Legender från Thiramaar” finns nu till försäljning för alla som vill ha ett signerat exemplar.

Arbetet med Regntider

Praktiskt taget varje kväll arbetar jag med Regntider. Det vill säga del tre i trilogin ”Legender från Thiramaar”. Det är lite av en berg-och-dal-bana. Vissa delar är sega och besvärliga att få till. Andra flyter på hur galant som helst. Men det handlar nog ganska mycket om mina personliga känslor för de olika karaktärerna. I den här delen förekommer både Elana (från ”Eilaths hopp”) och trollkarlen Cornizendo. Dessa båda är karaktärer som är roliga att skriva om, så där flyter det på ganska bra. Sen har jag även Kintara och Andor (som är huvudkaraktärer i ”Gudarnas spira”) vilka också egentligen är personer jag gillar. Men just i Regntider har jag svårt att få till något riktigt bra. Här kommer att krävas flera genomgångar av texten, innan jag är nöjd.
Men kort och gott, känner jag mig ganska nöjd med denna tredje del. Känns som att humorn och andan från ”Eilaths hopp” lever vidare i den här delen!
Nu när ”Gudarnas spira” kommer ut vilken dag som helst, känns det alldeles extra roligt att kunna konstatera att även denna, del tre – ”Regntider” – faktiskt bör kunna komma ut inom en snar framtid.
Och som författare vill jag absolut fullfölja mitt löfte som jag avgav i samband med utgivningen av del ett ”Eilaths hopp” – det vill säga att det var del ett i en trilogi.
Har annars fått veta från vissa förlag att man visst kan ge ut en bok som en del ett i en trilogi, men sen måste man inte fullfölja den trilogin! Något jag absolut inte ställer upp på.
När jag ger ut en bok med förklaringen att den är del ett i en trilogi, är det för mig en självklarhet att det SKA komma både en del två och en del tre. Allt annat vore att lura läsaren!

Sidospår som vävs in (Hur allt började, 4)

Inledningsvis var idéerna ganska tydliga när det gäller Eilaths hopp. Inledningen och upptakten till det som skulle bli hela bokens grundstory beskrevs från första början i ganska långa utdragna redogörelser, och det tog egentligen ganska lång tid innan man kom fram till någon konkret ”action”. Avsnittet som boken idag börjar med om den fasadklättrande inbrottstjuven Timo, kom tidigare flera kapitel in i boken. Efter flera långa diskussioner med kärleken, med inslag av resonemanget ”kill your darlings” och så vidare, blev dock förändringen att Timo fick inleda berättelsen och flera av de ursprungliga avsnitten togs bort helt.
Det fanns från allra första början ett uttalat tänkt avslut på den här berättelsen, men när jag till slut fick ta över styret över manus helt själv, kände jag att jag ville försöka få till ett lite mer oväntat slut, och samtidigt kanske också lite mer tänkvärt. Och absolut inte något klassiskt ”fantasyslut”.
Men ändå hade jag inte helt klart för mig exakt hur hela storyn skulle avlöpa. Någon tydlig synopsis fanns inte. Jag bara skrev, strök, skrev nytt, klippte och klistrade. Med jämna mellanrum medan jag skrev, tröttnade jag, och bara kände en stark önskan om att skriva något som avvek från berättelsen om Elana. Så kom exempelvis avsnitten om Alan Byhl till. Jag började spåna om hur den stackars medelålders kemikaliefabrikörn blev utsatt för det ena mordförsöket efter det andra. Helt utan att ha någon som helst tanke på att det skulle kunna användas. Jag kände bara för att avvika från den fasta linjen en stund. Men efterhand upptäckte jag att lille Alan faktiskt kunde användas i den befintliga berättelsen. Flera andra sådana sidoberättelser kom senare att visa sig passa bra in i den befintliga romanen, så det var bara att väva vidare.

Överlevt

Så har vi tagit oss igenom ytterligare en coronavecka, med livet i behåll.
Veckan har präglats av ganska mycket bokläsning. Läste klart två olika böcker – ”När berget röt” av Yvonne Waern och ”Bortsprungen” av Britt Collins) – i helgen. Under veckan läste jag även Ester Roxbergs bok ”Min pappa Ann-Christine”. Samtliga tre böcker har fått recensioner på min bokblogg.
Under veckan fick jag nöjet att få agera enmansjury åt Ystads Fotoklubb i deras coronaaktivitet ”Veckans bild”. En aktivitet som jag tyckte var en god idé för våra fotoklubbar, nu när pandemin sätter käppar i hjulen för vår vanliga aktivitet. Så jag frågade om även vår klubb, Sjöbo fotoklubb, fick vara med. Och det fick vi, så från denna veckan deltar även vi.
Mitt i veckan drev avsaknaden av inspiration oss till att ta en filmkväll. Filmvalet var inspirerat av det faktum att skrivandet av del tre i min fantasytrilogi ”Regntider” innehåller tidsresor. Så vi såg samtliga de gamla filmerna ”Tillbaka till framtiden”.
Coronan begränsar ju en hel del, och bland annat har jag inte kunnat bli klippt på ett tag. Jag kan visst stå ut med långt hår, men problemet är att mitt hår har en tendens att bli spretigt och okontrollerat framför allt kring öronen. Det är superirriterande! Lösningen kom av att min älskade kärlek åtog sig att klippa, trots minimal erfarenhet av sådan aktivitet. Själv resonerade jag att det spelar mindre roll hur det ser ut. Det växer ju ut igen. Och det blev över förväntan riktigt bra!
Lördagskvällen ägnades åt att spela in webbradio och en så kallad ”coronaspecial” som ska publiceras på Ariton förlags hemsida.
För övrigt har veckan totalt sett ändå främst, precis som vanligt, handlat om skrivande. Dels arbetet med del tre i min fantasytrilogi. Men även en del slutarbete med del två, där jag fått oväntad hjälp med manusutveckling.