Äntligen!

Det har varit en lång resa! Allt började egentligen en snöig lördag i februari för tjugofem år sen! Det var då kompisen Göran och jag första gången började blanda ihop våra idéer till det som så småningom blev fantasyromanen Gudaspiran. I november det året betraktade vi romanen som färdig. Blev dock ganska snabbt varse att det där egentligen bara var början. Den har genomgått ett antal processer med korrekturarbete, omskrivningar och även samarbetsdiskussioner. Under resans gång föddes idén till Eilaths Hopp, romanen som redan från början var tänkt att bli en komisk fantasy.  Dessutom med något så ovanligt, åtminstone då, som inslag av HBTQ. Men även den romanen har genomgått en lång rad omarbetningar. Under långa tider har båda manusen legat orörda i datorn. Jag har gjort åtskilliga försök att återuppta arbetet, samtidigt som kompisens intresse att delta allt mer har svalnat. När jag till slut träffade min stora kärlek, idag för drygt åtta år sen, kom arbetet till slut äntligen igång på allvar. Men vid det laget hade tiden på sätt och vis sprungit iväg från Gudaspiran. Den kändes inte längre riktigt gångbar. Det har dock irriterat mig mycket, för jag tycker ändå själv att den idag är en väldigt tät och spännande historia. Därför är det med stor tillfredsställelse och massor med inspiration som jag efter idé från min kärlek nu ska omarbeta den romanen till en given del två i den trilogi som nu inleds med utgivningen av min första fantasyroman Eilaths hopp.
Det var därför också med stor tillfredsställelse jag idag för första gången kunde hålla ett prov-ex av min egen bok Eilaths Hopp i händerna. Bläddra igenom de drygt 400 sidorna, betrakta kartorna över de båda länderna Thiarien och Matrurien som allt är sprunget ur min fantasi. Dessutom vackert förpackat i Snezanas tjusiga omslag! Det är nu det känns på allvar att det är förbannat roligt att skriva!

Omdömen om Eilaths Hopp – del 1

Eftersom boken snart är klar för utgivning, måste jag passa på och dela med mig av lite omdömen!
Omdömen, Karin E G

Pusseldag

Har arbetat vidare med korrekturarbetet av Eilaths Hopp. Det går framåt!
Men till stor del har denna dagen handlat om pussel! Skulle försöka pussla ihop en lämplig dag för ett skrivmaraton. Inte helt lätt när man gärna vill försöka få tiden att passa, så att så många som möjligt kan delta. Sen har jag pusslat lite med att få ihop klubbens bokföring.
Dessutom la vi pussel, så kallat, på kvällen för att få fram namn på en världsdel! Det handlar självklart om mitt skrivande!

 

Skriva på servering

Kärleken behövde skjuts till Lund, och i väntan på att hon skulle bli klar slog jag mig ner på en uteservering vid Mårtenstorget för en kall öl och även en skål nötter. Jag var hungrig. Planen var att ägna tiden åt att läsa och bedöma ett inkommet manus. Men nästan som man kunde vänta sig var det strul med OneDrive! Det är det nästan alltid. Beskedet var att det krävdes Internetanslutning! Ja, det fanns, och alla andra funktioner som krävde nät fungerade! Men OneDrive är rent allmänt en flopp! Laddade ner ett manus jag jobbar med som finns upplagt på Google Drive. Det fungerade, så det blev det jag sysslade med medan jag väntade. Tyvärr gick det onödigt mycket tid åt strulet med OneDrive, för det är ganska trivsamt att sitta på en uteservering och skriva samtidigt som man upplever människor runt omkring. Det blir fler sådana här turer den kommande veckan, så då tänker jag satsa på att ladda upp de filer jag ska ha på Google Drive istället. Känns mer pålitligt!

Kort och gott var det en stunds trivsam avkoppling, lite som en fingervisning om att det är så här det är att vara pensionär!

Regntung lördag i bokens tecken

En lördag med regnet hängande som ett tungt hot över våra huvuden. Redan tidigt på morgonen föll det ett stilla regn. Men det blev faktiskt inte mer, trots att prognosen talat för motsatsen. Om det var hotet om regnväder eller något annat vet jag inte säkert, men dagen kändes som gjord för skrivbordssysslor. Det handlade genomgående om bokvärlden. Sammanställde förteckning över Facebook-grupper jag är med i som har anknytning på ett eller annat vis till böcker och författarskap. I den fick även Snezana lägga in motsvarande grupper hon är med i. Kunde med det konstatera att jag ligger i lä i det avseendet. Listan är användbar i förlaget, när vi framgent ska göra reklam för kommande böcker.
Stor del av dagen i övrigt handlade om att arbeta med det här med bokrecensioner. Sen knappt en vecka tillbaka har jag skapat en sida på min hemsida för det ändamålet, och tanken har varit att längre fram skapa en särskilt bokrecensionsblogg! Men nu bestämde jag mig för att göra det redan nu. Varför vänta!? Med min lästakt hinner det snabbt bli ganska många böcker lästa, och ju fler desto tyngre att lägga upp. Så idag tog min bokrecensionsblogg form och blev publicerad! Så här långt innehåller den nio recensioner! Mer blir det.
Fördelen med en sådan sida framför att ha en sida gömd i en meny på den vanliga hemsidan, är att jag kan tagga varje recension, och därmed öka chanserna att folk hittar dit.
Lustigt samtidigt hur det här med skrivande och bokläsande och inte minst förlagsarbetet alltmer kommit att dominera, och faktiskt lite grann lämnat fotograferandet i skymundan. Mina kameror har i ganska stor utsträckning hamnat ”på hyllan”. Inte ens bildskapandet får särskilt mycket utrymme. Förutom idag när jag skulle ha en bild till min nya bokblogg. Men vaddå!? Just nu är det författarskapet som är det stora intresset. Inte konstigt heller, när vi nyss gått in i ett spännande samarbete i ett förlag och jag samtidigt för tillfället går och väntar på att min roman Eilaths hopp ska bli färdig hos korrekturläsare! Vi lever onekligen i spännande tider.

Att recensera böcker

Att recensera böcker är roligt och intressant. Speciellt om boken är bra. Då känns det extra positivt att kunna slå sig ner en stund vid tangentbordet och skriva ner sina synpunkter och dela med sig till andra presumtiva bokköpare. Oavsett om jag har köpt boken, har läst via någon streamingtjänst, lånat den på bibliotek eller rent av snott den (illa i så fall) så har jag ju haft X antal timmars underhållning. Då kan det vara värt att ge författarinnan/författaren en liten extra reklamskjuts som tack genom att lyfta betyget en aning. Det finns idag flera sidor på nätet där man kan skriva en kort recension (Goodreads, Boktipset, Bokus m fl) och markera med upp till fem stjärnor vad man tyckte om boken. Det finns även ett antal privata hemsidor med bokrecensioner, såväl från professionella som amatörer. Givetvis får man tycka precis vad man vill. Man kan älska en bok, eller tycka den är mindre bra, eller kanske till och med helt värdelös!
Men oavsett vilken nivå man befinner sig i som recensent, bör man ha med i sitt medvetande att det betyg och det omdöme man ger påverkar helheten. Ett absolut krav för att kunna ge ett godtagbart omdöme är att man har läst hela boken! Tycker man att den är så dålig att man inte orkar läsa klart, ska man heller inte recensera! Ingen kan påstå att man vet hur bra eller dålig boken är om man bara läser sådär 30-40 sidor av kanske drygt 400 sidor!
Jag har själv recenserat en fantasybok, där jag tyckte de första sex eller sju kapitlena (som förvisso var ganska korta) var tämligen händelslösa och lite sega. Men jag fortsatte ändå, och upptäckte att helheten var riktigt bra. Därför valde jag att skriva ner hela min upplevelse, eftersom jag tänker att sådana synpunkter kan vara användbara för författarinnan/författaren i kommande projekt. Likaså kan jag tycka att om man anser att boken är så värdelös att man totalt sågar den i recensionen, vore det bättre att verkligen sluta efter de där 30-40 sidorna, och struntat i att recensera. Man bör tänka så att skriva en roman är ett hantverk, som oftast tar månader eller år att få klart. En recension som tar kanske högst en halvtimme att skriva kan fullständigt rasera hela det gedigna arbetet! Måste man verkligen framhäva sig själv som kunnig recensent genom att ringakta andras verk!?