Om Tishana, på väg att ge upp, men till slut en hållbar lösning!

Har ägnat en stor del av den här kvällen med ett kapitel som utspelar sig i kaldiniernas huvudby Tishana. Ja, alltså … de säger inte huvudstad. Så stort är det inte, men det är ändå deras största … ort, by … ja, ni fattar. Det här blev dessutom bokens hittills längsta kapitel med sina dryga tio sidor. Men när jag sen skulle gå vidare i manuset, insåg jag flera brister i storyn. Viktiga detaljer som helt enkelt inte håller ihop! Vi resonerade hit och dit, och vilka lösningar vi än kom på, uppstod det brister på andra håll istället. Ett tag var jag faktiskt nästan på väg att ge upp. Men så – PANG! Nya idéer, och i andra änden i stället en ännu bättre upplösning på berättelsen än som var tänkt sen tidigare. Så jag kan gå vidare i texten med ny glöd.  Eller nåt!

Ashas sten – råmanus snart klart!

Har faktiskt fått till ett ganska bra flyt på arbetet med Ashas sten de senaste dagarna. Så pass att jag hyser en svag förhoppning om att jag de närmaste dagarna ska kunna anse att råmanuset är klart! Efter dagens arbete återstår sex kapitel att skriva, där jag redan i förväg har spaltat upp händelseförloppet ganska tydligt. Sen är det förvisso inte därmed sagt att det verkligen räcker med sex kapitel. Men manuset ska ju gås igenom flera gånger till, efter detta. Så det lär ju växa en hel del. Med dagens skrivande har jag åtminstone fått med några nya karaktärer. Millo, en kaldinierhövding som är ungefär lika stor i omfång som han är hög. Även Cornizendos företrädare Ferdano, även om han bara nämns i berättelsen. Passar för övrigt alldeles extra bra att kunna spendera tiden med att skriva, nu när det är så förbannat kallt ute.

En mager men produktiv vecka

Det har varit mest grått utanför fönstret den här veckan, kanske som en sorglig påminnelse om läget i vår omvärld. Men man får försöka efter bästa förmåga att sätta färg på tillvaron, och sig själv.  

Vi har kört vad vi kallar ”Mager vecka”, med yoghurt och flingor till frukost, chiaknäcke med keso och hemmagjord humus till eftermiddagsfika, och soppa av olika slag till middag – Varje dag! Allt för att helt enkelt försöka få ner vikten. En diet som känns alldeles perfekt, inte minst eftersom jag är bortskämd med en kärlek som gör gudomligt goda soppor. Idag avrundades dieten med nybakta ”tiominutersfrallor” till frukost, och en ljuvligt god laxsoppa till kvällsmat.

För övrigt har den här veckan handlat om fotoklubben med planering inför vårens möten inklusive årsmötet. Inte helt lätt att lyckas engagera medlemmarna.

Och ja, självklart har det mest av allt handlat om skrivande, och jag har äntligen lyckats komma en god bit på vägen med Ashas sten.

På god väg med Ashas sten

Nu känns det faktiskt lite som att skrivandet har lossnat lite. Har först och främst fyllt på och kompletterat tidslinjen för de kommande planerade kapitlen, faktiskt hela vägen fram till bokens slut. Den här kvällen har handlat ganska mycket om Belvida Bells tidsresa, och hur trollkarlen irriterat tar emot oväntat besök från grannlandet Irrydien. Och så har jag fått göra en del research både kring piptobak och whiskey. Det har blivit många skrivna ord idag, och det känns bra.

En grå dag med färgläggning

Denna åtminstone vädermässigt väldigt grå dag, var det åter dags för en tur till Malmö. Den femtiotredje i sitt slag, noga räknat. Vinterväglaget råder ju fortfarande, med snömodd och en del hårdpackad snö som blivit till is. Men detta var egentligen inte några större bekymmer. Var nästan värre med diset. Allt, precis allt var grått. Kunde dock dra nytta av mina gula glasögon, som faktiskt verkligen är användbara i sådant väder. Kvällen blev desto mer färgglad. Och de sista timmarna innan dagen ska avrundas, ägnas fortsatt i sällskap med dödsgudinnan, Cornizendo, Belvida Bell och kaldinierna Robia och Neibi.

Belvida Bell och tidsmaskinen och så Astor Stjärna

Skrivandet fortskrider med Ashas sten. Dagens skrivande har handlat specifikt om trollkarlen Cornizendo och hans Belvida, och en argumentation mellan de båda om vem som ska resa i tid tillbaka till år 1308 (alltså i Thiramaars tidsräkning). Det har också handlat om astronomen Astor Stjärna som är verksam i den tvivelaktiga trollkarlsorden Den Röda Draken med Flammande Vingar … Under Sig. AI bistår mig när det gäller att försöka se hur det hela ser ut …i … hmm … verkligheten.

Kort och gott känner jag mig riktigt nöjd med uppbyggnaden av del 4 så här långt.

Trögt

Försökte arbeta vidare med Ashas sten under kvällen. Det är onekligen en lite instabil bana. Jag har en ovanligt väl genomarbetad storyline, och har även redan i förväg lagt upp kapitlen med tydlig vägledning om vad vart och ett av kapitlen ska handla om. Ändå är det just nu lite stillestånd. Tankar som virvlar lite fram och tillbaka. Idéer som gärna vill komma på pränt. Men ändå, jag har lite svårt att riktigt få till det. Det blir en del förvisso rätt roliga dialoger, men jag får inte riktigt flyt i berättelsen. Är väl bara att jobba vidare, och hoppas på att det ska lossna ordentligt. Erfarenhetsmässigt vet jag att det kommer att göra det, i sinom tid.

Växer långsamt men säkert

Fick arbetat lite med Ashas sten ikväll, även om det inte blev så jättemycket. Fick åtminstone klart kapitel om hur Cornizendo och Belvida söker fakta kring vad som egentligen hänt med den magiska stenen Klash ima, som ursprungligen tillhört dödsgudinnan Asha, men sen hundratals år tillbaka i tiden har försvunnit i kaldiniernas huvudstad Tishana. Jomen … romanen växer!

Och vid middagsbordet diskuterade vi vidare kring idéerna till bok nummer fem.

Karaktärer i Thiramaar

Ett stort plus med AI är de oanade möjligheter det innebär när det handlar om att skapa bilder, helt utifrån ens egna idéer och tankar. När jag skriver har jag oftast en klar bild av hur mina olika karaktärer ser ut. Att återge det i ord, på ett sätt så att det kan tolkas rätt av AI är inte alltid helt lätt. Ibland stämmer det inte alls. Men några som jag fått fram på sistone har blivit i det närmaste perfekta utifrån mina tankar.
Tillåt mig presentera solgudinnan Lighla, dödsgudinnan Asha och hennes kära räv Tinker och ugglan Narvi, och så den där skymningsguden Herkes som trollkarlen Cornizendo ofta har irriterande problem med.

Eländet med namnval!

Redan i början av nittiotalet var jag inne på det här med namnbyte! Jag ville byta mitt födelsenamn mot ett könsneutralt namn! Man kunde begära ut en lista över sådana namn från folkbokföringen. Men namnen i den listan då var måttligt intressanta. Ett tag lutade jag åt Annika, som enligt den listan skulle vara könsneutralt. Vilket förvisso känns lite märkligt! I vilket fall gjorde jag ingenting åt namnvalet då. Men idag önskar jag faktiskt att namnet ANDIE hade funnits med i listan, och att jag hade valt att ansöka om det redan då. Nu blev det istället först under 2021 jag ansökte, och fick det beviljat. Från den 16 september 2021 är det ANDIE LINDSKOG som är mitt officiella namn! Allt annat är fel! Men det finns fortfarande ett stort problem med detta! Nämligen det faktum att jag hunnit ge ut tre böcker i min serie Legender från Thiramaar under mitt gamla namn! Det skapar förvirring i all registrering av utgivna böcker. Men nu har jag bestämt mig! Från och med nu ändras all information om mitt författarnamn till Andie Lindskog. Att det fortfarande står Per Lindskog på mina tre första fantasyromaner under överskådlig tid får jag leva med. Men allt jag skrivit sen tidernas begynnelse är under namnet Andie Lindskog! Något annat existerar inte!