Legender från Thiramaar – Hur allt började (1)

Jag har skrivit i hela mitt liv, nästan. Jag var tio när jag skrev min första novell. En deckarhistoria som min svensklärare använde som underlag för mitt betyg. Men jag fick aldrig tillbaka den! Genom årens lopp har jag sedan skrivit mängder, men har aldrigt lyckats få till någon hållbar story. Det var alltid något problem. Jag kunde skriva på entusiastiskt, men efter något kapitel tog idéerna slut.
En lördagkväll i februari satt kompisen Göran och jag i mitt kök och åt middag och höll varandra sällskap medan snön föll utanför dörren och gjorde tillvaron lite besvärligare. Detta eftersom det för min del betydde att jag hade några nätter framför mig med besvärligt väglag i mitt arbete.
Där satt vi i alla fall och pratade om just det här med att skriva. Han sa att han alltid velat skriva en roman. Helst fantasy.
”Samma här”, sa jag.
”Det är bara det att jag har så svårt för dialogerna”, sa han.
”Nja, för mig är det nog den lättaste delen. Men i en fantasy behöver man ju strider, och sådant är jag dålig på. Och jag kan ingenting om vapen heller. I synnerhet inte svärd och pilbågar och sånt.”
Men de delarna var han bra på.
”Men”, sa jag. ”Varför skriver vi inte en fantasyroman tillsammans?”      Resten av den kvällen handlade om att prata ihop oss om en lämplig synopsis. Även om vi då inte visste vad det ordet betydde.
På natten när han gått hem skrev jag första kapitlet till det vi skulle kalla ”Gudaspiran”. (många år senare ”Gudarnas Spira”)

 

Nu finns Eilaths Hopp ”i lager”

Äntligen!

Det har varit en lång resa! Allt började egentligen en snöig lördag i februari för tjugofem år sen! Det var då kompisen Göran och jag första gången började blanda ihop våra idéer till det som så småningom blev fantasyromanen Gudaspiran. I november det året betraktade vi romanen som färdig. Blev dock ganska snabbt varse att det där egentligen bara var början. Den har genomgått ett antal processer med korrekturarbete, omskrivningar och även samarbetsdiskussioner. Under resans gång föddes idén till Eilaths Hopp, romanen som redan från början var tänkt att bli en komisk fantasy.  Dessutom med något så ovanligt, åtminstone då, som inslag av HBTQ. Men även den romanen har genomgått en lång rad omarbetningar. Under långa tider har båda manusen legat orörda i datorn. Jag har gjort åtskilliga försök att återuppta arbetet, samtidigt som kompisens intresse att delta allt mer har svalnat. När jag till slut träffade min stora kärlek, idag för drygt åtta år sen, kom arbetet till slut äntligen igång på allvar. Men vid det laget hade tiden på sätt och vis sprungit iväg från Gudaspiran. Den kändes inte längre riktigt gångbar. Det har dock irriterat mig mycket, för jag tycker ändå själv att den idag är en väldigt tät och spännande historia. Därför är det med stor tillfredsställelse och massor med inspiration som jag efter idé från min kärlek nu ska omarbeta den romanen till en given del två i den trilogi som nu inleds med utgivningen av min första fantasyroman Eilaths hopp.
Det var därför också med stor tillfredsställelse jag idag för första gången kunde hålla ett prov-ex av min egen bok Eilaths Hopp i händerna. Bläddra igenom de drygt 400 sidorna, betrakta kartorna över de båda länderna Thiarien och Matrurien som allt är sprunget ur min fantasi. Dessutom vackert förpackat i Snezanas tjusiga omslag! Det är nu det känns på allvar att det är förbannat roligt att skriva!