Testläsning väcker minnen!

Nu när jag i dagarna skickat mitt manus till Regntider till Malin Olsson för testläsning, väcker det samtidigt lite minnen. Både Eilaths hopp och Gudarnas spira var ju iväg hos testläsare. Det är ett bra sätt att få input, och särskilt Malin bistod med flera bra tankar kring Gudarnas spira, som kom till användning såväl i den boken som nu min senaste Regntider. Men det här med att anlita testläsare är egentligen inget nytt för mig. Redan på åttiotalet lämnade jag bort ett manus för testläsning. Jag hade då under ganska lång tid arbetat med en bok som var en tänkt framtidsvision kallad Den eviga vintern. Jag var ung och oerfaren, men redan då hade jag burit skrivarpassionen inom mig i åratal. Nu skrev jag äntligen på en bok, men den stora frågan var – skulle någon utomstående kunna uppskatta den? Skulle andra kunna ”se” handlingen framför sig, på samma vis som jag själv gjorde? Skulle andra kunna förstå vad jag berättade? Testläsare i den bemärkelsen man känner idag, var för mig ett okänt begrepp då. Dock fick jag en möjlighet från lite oväntat håll. Under en tid arbetade jag på vaktmästeri på en stor byggfirma i Malmö, och som ”bud på stan” fick jag då och då i uppdrag av min dåvarande chef att på min runda även lite inkognito besöka en person som tidigare varit anställd på samma vaktmästeri som jag själv, och avleverera lite kontorsmaterial. En tämligen oskyldig vana som längre fram då jag själv fick ansvar för kontorsförrådet, blev till en överenskommelse mellan honom och mig. Personen ifråga var författaren Sixten Nyström som då bodde i Caroli City i Malmö som glatt gick med på att testläsa mitt manus i utbyte mot lite kontorsmaterial.
Han tog sig an uppgiften med stor entusiasm, och jag minns fortfarande tydligt den kvällen.
Runt 20-tiden denna måndagskväll ringde han.
”Hej, det är Sixten. Nu har jag äntligen fått lite lugnt omkring mig, och jag ska börja läsa ditt manus. Jag tar en whisky, och återkommer.”
Oj, tänkte jag, spännande.
En kvart senare ringde han igen.
”Nu har jag läst första sidorna, det flyter bra. Ska fylla på whisky. Vi hörs igen.”
Jag ringde direkt till min far, och bad honom att ringa och väcka mig den kommande dagen, för det här skulle nog bli en sen kväll. Och det blev det. Sixten ringde säkert sju-åtta gånger under kvällens lopp. Men det var värdefull hjälp jag fick, som helt klart inspirerade mig till fortsatt skrivande. Många lördagar tillbringade jag i mitt ”burspråkskök” med en flaska Aurora och min gamla Underwood skrivmaskin, där min framtidsvision sakta men säkert växte fram.
Dessvärre fanns det lite för mycket annat som hände runt omkring i mitt liv då, och min bok blev aldrig färdig. Lite drygt ett år senare avled Sixten, och det blev lite som att min inspirationsinjektion tog slut.
Det dröjde ganska många år efter det innan jag kom igång på allvar igen med mitt skrivande.

Efter Regntider

Några minuter in på den här dagen fullbordade jag det senaste korrekturarbetet med Regntider, på dagen exakt tretton månader efter att jag skrev de första raderna i denna bok. Med andra ord – det som ska vara tredje delen i serien Legender från Thiramaar är äntligen klar. Eller nåt! Nästa steg nu är att den ska iväg till testläsare. Därefter återstår att se hur mycket mer arbete jag har att göra. Och det ska bli verkligt spännande att få ta del av testläsarnas synpunkter.
Enligt min preliminärberäkning hamnar sidantalet på cirka 427.
Personligen känner jag att den här boken väl lever upp till samma nivå av humor som Eilaths hopp. Tror jag vågar påstå att de som gillat Eilaths hopp inte kommer att bli besvikna.

Skrivande vecka med givande slut

Efter att föregående helg ha skickat iväg en bearbetad novell till en aktuell novelltävling, har veckan i övrigt föga förvånande mest handlat om skrivande. Precis som vanligt nu för tiden. I första hand gäller nu att få klart Regntider, så att jag äntligen kan skicka iväg till första testläsaren. Apropå Regntider har vi haft en del konstruktiva samtal kring det tänkta omslaget till den kommande boken.
Men även om veckan, och för övrigt den mesta annan tid också, mest handlar om författande numer, så har det ändå handlat lite om bilder också. Vi har skickat in våra bidrag till årets upplaga av RIFO!
Och veckan då Trump äntligen fått den slutgiltiga sparken i röven, kan vi också fira med ännu en skaplig inkomst till förlaget och en spännande kallelse till ett intressant möte.

Lagerpåfyllning

Signerat ex. av Eilaths hopp – pris 140kr inkl. porto
Beställ här!

Linda ska läsa min bok

Systrarna Boktokiga har intervjuat oss

Vi har blivit intervjuade av Systrarna Boktokiga!

https://nouw.com/systrarnaboktokiga/vi-har-intervjuat-forfattarna-per-och-sn-37708264

Vi har intervjuat författarna Per och Snezana Lindskog

1. Berätta lite om er själva.

Vi skriver oftast tillsammans eller bredvid varandra vid samma skrivbord.  Utbildningar och titlar är ovidkommande vad gäller vårt skrivande. Det som krävs är målmedvetenhet, vilja och något man brinner för. Det som är intressant är att Per har skrivit dagbok sedan 1973, Idag omfattar den över 3 miljoner ord, lika mycket som sju kompletta volymer av Sagan om ringen. Snezana har en härkomst från Balkan där språkstrukturen och meningsbyggnaden skiljer sig markant från svenskan. Trots sin dyslexi har hon kunnat fullfölja sin dröm att bli författare.

2. Vad inspirerade er till att börja skriva?

I grundskolan skrev Snezana en hel del uppsatser som blev upplästa i klassrummet. En av hennes dikter blev tonsatt av musikläraren. Därefter blev det poesi under många år. Dikter övergick till poetiska texter och växte med åren.
Per fick vid sexårsåldern prova en liten skrivmaskin hos sin farbror och varje gång de hälsade på skrev han allt möjligt. Dagboksskrivande påbörjades redan vid trettonårsålder men då med få ord som växte allt mer.

3. Vilket är erat bästa tips vid skrivkramp?

Snezana är nästan besatt av ordspel. När skrivandet fastnar ordentligt använder hon vinnande ord som får finnas i en mening.  Båda skriver vi flödestexter eller hjälptexter där alla strötankar hamnar och kan bli något annat. Vi använder också ett tärningspel med symboler och bilder. Ibland föreslår vi siffror och bläddrar i böcker, dvs nummer på sidor och rader i böckerna. Och det som är väsentligt i sammanhanget är att vi pratar, vid frukost, lunch och kvällsmat, i bilen, i SPA-badet, ja all tid vi tillbringar tillsammans. Men det är viktigt att se till att skriva något, vad som helst varje dag.

4. Vilken var eran favoritbok som barn?

Per gillade Tvillingdeckarna och Femböckerna. Något minne av böcker under Snezanas tidigare år i grundskolan har hon inte. Hela grundskolan gick hon i Serbien och läskulturen fanns inte i någon särskild utsträckning. Det hon minns är ”Skriet från vildmarken” den läste hon flera gånger som tonåring.

5. Vad har ni för skriv-planer?

Snezana har tre påbörjade manus. En av dessa kommer att ges ut snart. Fantasyboken med namnet ”Skarvkvinnan”. Snezana har en period då hon gärna skriver erotiska noveller men detta varvas med annat skrivande. Per håller på att skriva sin tredje del i sin humoristiska fantasiserie vid namn ”Legender från Thiramaar”. En fjärde del i samma serie håller också på att växa fram.

6. Vilka 3 böckerna rekommenderar du att läsa i vår?

Snezana läser för tillfället många feel good-romaner. Ni som inte har läst ”Rött vitt och kungligt blått” rekommenderar hon. En favorit som hon gärna lyssnar på igen är Sara Dalengrens ”Drömmen om Tom” som är speciellt inläst av Storytel. En bok som Snezana har påbörjat är ”Där kräftorna sjunger” av Delia Owens. Per rekommenderar ”Den rosa nallebjörnen” av Lea Awring  Bamroat och Nene Ormes urbanfantasyserie ”Udda Verklighet” och Särskild”

7. Vilken publicerad bok önskar ni att ni hade varit författaren till ?

Definitivt Steven Kings ”Gröna milen” Gäller för Snezana. Per hade helst velat vara författare till Georg RR Martins ännu ej avslutade bokserie ”Song of ice and fire”. Då hade vi kunnat bli författare på heltid med boplats på ön Azorerna

8. Hur ser det ut där ni skriver?

Hmm … här finns datorer, laptoppar, två bokhyllor fulla av böcker. Mysig belysning och trevligt sällskap. Här delar vi arbetsbordet med en Main Coon katt på en fleecefilt mellan datorerna och en Golden retriever som små-mumlar på en trasmatta på golvet.

9. Vilken bok läser ni just nu?

Snezana har just avslutat del två ”Halvsjälarna” ur Linda Anderssons trilogi Livstjuvarna. Där ”Kräftorna sjunger” har jag just påbörjat. Per läser just nu ”Tårar i havet” av Ruta Sepetys

10. Vilken del är roligast med att skriva en bok?

Snezana får ideér på promenader och ofta innan hon somnar. Att börja på en bok är spännande men när berättelsen sätter fart och hittar sina egna vägar så känns skrivandet oerhört givande. Per tycker att det roligaste är att han får skapa en egen verklighet i en egen värld.

11. Hur fungerar det att skriva tillsammans? Hur delar ni upp det ?

Vi skapar ofta idéerna i samtal. Ibland stafett-skriver vi, då vet man aldrig hur berättelsens gång blir. Ibland skriver vi var sitt kapitel, även då påverkar vi berättelsen väg.

12. Berätta lite kort om boken nu just aktuella med?

Snezana utkommer snart med tre erotiska noveller. En av dessa handlar om en krokisession där möten uppstår. Två ingår i en serie. Där nutid möter dåtid. 2021 och 1956. Del ett ur denna serie har redan visats sig uppskattad.
Per håller på att redigera sin tredje del ”Regntider” i sin serie ”Legender från Thiramaar”. Den handlar om en sviken gudinna som orsakar regn under en längre tid. Trollkarlen Cornizendo behöver resa i tiden för att lösa vissa problem men riskerar att stanna kvar i en tid där kärleken blir ett hinder. Folket Kaldinierna ska gömma en värdefull del av en mäktig spira och folk är utsända att rädda tillfångnatagna barn av en galen kvinna. Vägarna för karaktärerna korsas på märkliga sätt.

Eilaths hopp utvald som en av fem bästa hos @kafferatur

Från småskum och dryg till hjälpsam och sympatisk (Hur allt började, 5)

I den ursprungliga versionen av Eilaths hopp var K.F. eller Adric som han egentligen heter, och Alan Byhl två lite halvskumma tvivelaktiga figurer. Fram för allt K.F. (alltså Kaross-Fabrikörn) framställdes som en rik och ganska dryg figur. Det blev aldrig skrivet, men diskussionerna kompisen och jag hade handlade om att de båda vid något tillfälle framåt i boken skulle ta huvudpersonen Eilath till fånga. Exakt vad som sen skulle ske kom vi aldrig fram till. Det som blev skrivet medan vi fortfarande samarbetade med det manuset, var avsnittet när de närmar sig Matruriens huvudstad Maddoc. De samtalar om sina respektive verksamheter, men mycket mer än så händer inte. I den färdiga boken finns det avsnittet kvar, men har förändrats en del. I övrigt har ingen av de ursprungliga idéerna kring dessa båda karaktärer använts.
Alan är i boken en något disträ figur, mycket på grund av hans illa omtyckta kemikaliefabrik som förpestar luften i Maddoc, där han under många år inandats diverse tvivelaktiga kemiska substanser.
Adric har fått en betydligt trevligare roll som ödmjuk och sympatisk och förvisso rik man, som kommer att spela en väldigt stor roll för bokens huvudkaraktär.
Kort och gott har både Adric och Alan fått betydligt trevligare roller, än vad som var tänkt från början.

PASSA PÅ!

Med små steg…

Det rör sig, om än långsamt och stundvis rentav trögt, trots allt framåt med min fjärde del till Legender från Thiramaar. Det börjar så smått formas en svag röd tråd, men exakt vad som ska hända utmed den är höljt i dunkel än så länge. Till en del också för mig. Klart är i varje fall att en kaldinier och tillika trollkarlslärling som intoducerades i Regntider kommer att spela en central roll. Liksom Elana. Dessutom får vi stifta bekantskap med en av de sanslöst vackra skönheterna från Irrydien som gett upphov till en av den här världsdelens måttenheter. Häxor kommer också att spela en betydande roll i handlingen.