Just nu är Mogwais mående lite ovisst. Kanske väntat, men det gör ju ändå inte situationen bättre. Helt klart har det ju direkt inverkan på aktiviteterna också. Det funkar inte att skriva humoristisk fantasy då. Eller kanske det gör just det, för att skingra tankarna. Men jag är nu så funtad att jag bara inte kan sitta stilla och rulla tummarna. Oavsett vad som händer omkring mig. Just skrivandet är ett ypperligt sätt att ändå skingra tunga tankar. Kan sen vår älskade katt samtidigt finna ro och ligga i mitt knä under tiden, är allt ändå – nästan – frid och fröjd.
Fick förvisso åstadkommit en hel del med Ashas sten igår. Upprättade en ganska fullständig storyline, och la även in det som kapitelrubriker i manuset, med tydliga beskrivningar av de idéer som finns hittills. Kunde också börja på skrivandet och ta vid där jag tidigare slutat, på kapitel 41. Men så kom Mogwai, och ville absolut upp i min famn. Det går ju helt enkelt inte att neka, och när han sen efter en stund dessutom klättrade upp och la sig tryggt till ro trivsamt spinnande över min axel, kunde jag bara luta mig tillbaka. Och slumra! Så mitt skrivande upphörde mitt i en mening!
Efter en hel del sökande efter tidigare anteckningar, stundvis utan resultat, har jag nu äntligen hittat vad jag sökte. Har kunnat sammanfatta och upprätta nästan komplett kapitelunderlag för hela Ashas sten ända fram till sista kapitlet! Så nu är det bara att skriva så det ryker kring tangenterna.
Försökte med AI-hjälp hitta en bra bild att illustrera dagens inlägg. Ville ha en bild av två kaldinier som sitter vid en liten lägerbrasa och väntar på att deras mat ska bli klar, medan en kattdrake smyger i buskarna. Det gick inte så bra! (Kaldinier är alltså det där småfolket i min Thiramaar-värld)
Arbetade vidare med Ashas sten under kvällen, och kan till min oförställda förtjusning konstatera att jag kom längre än jag trott att jag skulle göra. Har liksom fått till berättelsen både kring Calindreas ankomst till Camyrlin, stölden av den magiska stenen Klash Nema, och det oväntade överfallet i Barloks gränd. Liksom dödsgudinnan Ashas misslyckade försök att hämta den döende Marek! Låter det obegripligt?! Tja, det är det antagligen också, om du inte läser boken. Vilket i och för sig än så länge inte låter sig göras, eftersom den inte är färdig. Men ha tålamod!
Försökte ta tag i Ashas sten under kvällen. De kapitel jag gick igenom, krävde faktiskt inte några större bearbetningar. Åtminstone inte i nuläget. Om det sen beror på att de faktiskt är bra nog eller att jag har begränsad fantasi för närvarande, vet jag inte riktigt säkert. Men faktum är att det nog känns som att berättelsen, åtminstone så här långt, faktiskt håller ihop. Jag känner att jag egentligen kanske varit borta från den här berättelsen lite väl länge, men kanske det ändå fungerar och kan flyta på.
Nu när Kalla mig Annaär skriven, färdigredigerad och uppladdad till tryckeriet, är meningen att jag åter ska ta tag i Ashas sten. Men dessförinnan ska jag dock försöka få till min julsaga inför årets traditionella julsageträff i december. Dessvärre är det väldigt tunt med idéerna! Har skrivit en så kallad ”tiominutare”, som är ett knep jag tar till ibland för att försöka få till en berättelse. Sätter timern, och bara skriver så långt jag hinner på tio minuter. Ibland går det, ibland går det inte alls. Men … försöket igår gav åtminstone en text som kanske kan bearbetas. Vi får väl se. Hur som helst – mellan Anna och Asha kommer julen … eller nåt!
Jag hann! Korrekturarbetet av ”Kalla mig Anna” blev klart idag! Så här var dagen; Har varit ännu en tur till Slottstaden i Malmö, för min fyrtiosjätte behandling på Elisabetkliniken. Dock inte lika plågsamt denna gång som senast, då behandlingen den gången koncentrerades till överläppen. Idag kunde jag till och med, åtminstone stundvis, segla bort i planerande tankar för kommande skrivande. Efter kvällsmaten idag parkerade vi i soffan och såg första avsnittet av serien 1923, som ju är en fortsättning på den storslagna 1883, som vi såg för drygt ett och ett halvt år sen. Efter en timmes fiktiv vistelse i året 1923 i Amerika, förflyttade jag mig till sjuttiotalets Malmö, och slutredigeringen, för den här gången, av Kalla mig Anna. Och jag blev klar! Redan på fredag hamnar jag åter i Malmö, fast då i nutid, då jag har hoppat på en återbudstid hos Elisabetkliniken! Och i morgon kväll har jag för avsikt att återvända till Thiramaar, och år 1496 efter Hivers!
Tänk … redan mer än halvvägs igenom maj, och tiden bara rusar på. Precis som vanligt. Men också som vanligt, så har vi inte precis suttit och rullat tummarna. Ja, jag vet … det är ju helt säkert därför man tycker att tiden rusar. Huvudsakliga sysslan så här långt den här månaden, har som vanligt handlat om ordet! Alltså både skrivande och korrekturarbete. Håller dels på med en ny omgång korrekturläsning av andra delen av vår gemensamma svit Det hände vid Skärsjön. Dels har jag även kompletterat arbetet med korrektur, inlaga och omslag åt en kund, och även skickat det manuset till tryckeri. Mitt eget skrivande har pendlat från Anna till Asha tillbaka till Anna och så ett mord i Thiramaar. Jag färdigställde råmanuset till min roman Kalla mig Anna, och återgick därefter till det som ska bli del fyra i min fantasyserie Legender från Thiramaar – Ashas sten – men det fungerade inte riktigt. Levde på nåt vis fortfarande kvar i sjuttiotalets Malmö och handlingen i boken om Anna. Mitt i alltsammans kom in kärlek med en briljant idé, som kan bli den femte delen i Legender från Thiramaar! För övrigt under maj månad har vi hunnit med Litteraturrundan 2023, och en näst intill fullständig röjning av vårt garage, inför det som ska bli en gemensam loppis i vårt område om två veckor. Har deltagit för elfte gången i Blodomloppet, och därmed åter bidragit i kampen att uppmärksamma den livsviktiga blodgivningen. Och så den här månadens absoluta höjdpunkt – Steve Hackett på Slagthuset i Malmö – och därmed min fjärde upplevda konsert med honom. Har även äntligen fått fixat däcken på min cykel, så nu står den där ute och väntar otåligt på att undertecknad ska bege sig ut på en cykeltur! Och så förbereder vi just nu för fullt inför vår Bokfika på söndag den 21 maj i Vita Huset i Karups nygård.
Gudomligt Mord är arbetsnamnet på det som är tänkt att bli min femte bok i serien Legender från Thiramaar. Nu finns det säkert de som höjer på ögonbrynen och protesterar lite försynt. ”Ursäkta … men var blev del fyra av?” Ja, jag vet … del fyra är fortfarande ett pågående projekt, och givetvis ska den skrivas klart först. Men eftersom jag har den oförställda glädjen att få vara gift med en kreativ och idérik kvinna som ständigt kommer med nya konstruktiva idéer, är jag bara tvungen att hänga på. Vid frukostbordet för några dagar sen diskuterade vi det här med deckare och dess något förbryllande ihållande popularitet. Folk tycks ha en omåttlig fascination för mord. Så – Thiramaar är väl en värld som alla andra – ja, kanske inte, men ändå – och det sker säkert ett och annat mord även där. Blev helt enkelt tvungen att skriva ner några rader för att bevara idén, och det handlar om ett mordfall faktiskt bland gudarna. Misstänkta förövare finns lite här och var, även nere i världsdelen Thiramaar bland människorna. Vem vet, om det inte rent av kan vara den där trollkarlen som tagit guden av daga … som man säger.
Beslut taget! Nu pausar jag arbetet med Kalla mig Anna. Har i stort sett fått ihop råmanuset, även om det saknas en del detaljer. Har en del researchresultat samlat som jag ska bearbeta framöver. Men just nu känns det som att manuset dels behöver läsas av någon annan. Dels kanske behöver ”vila lite”. Dessutom känner jag ett påträngande behov av att få återvända till Thiramaar för ett tag nu.
Andie Lindskog 