PĂĄ gränsen till idioti!

Ringde Skatteverket för att få svar på frågor gällande bokföring och deklaration för enskild näringsidkare, när man vill registrera över verksamheten från en person till en annan. Personen jag fick tala med måste ha haft särskild provision för hur mycket hon pratade. För min del om jag ringer till myndigheter, banker eller företag vill jag kunna ställa mina frågor på ett tydligt sätt, med förhoppningen att också kunna få lika tydliga svar. Men det kräver att personen jag talar med är lyhörd och fram för allt har kunskap och förmåga att förklara på ett tydligt sätt. Kanske särskilt viktigt när det gäller myndigheter som Skatteverket. Men den här människan gav inte mig utrymme över huvud taget till att ens formulera mina frågor. Hon pratade praktiskt taget oavbrutet. De få tillfällen hon gjorde uppehåll för att hämta andan, försökte jag säga något, men hon fortsatte babbla. Hon rabblade en mängd exempel på hur överlåtelser från ett företag till ett annat kan gå till, och så vidare. Men allt hennes babbel var fullständigt irrelevant i sammanhanget. Det var ingenting sådant jag ville ha svar kring. Inte förrän jag höjde rösten rejält och krävde att få formulera min fråga, helt innan hon svarade, fick jag en chans. Men svaret på frågan blev typ god dag yxskaft. Så resultatet av ett samtal som med väntetid inräknat stal ungefär en timme av min dag, gav absolut ingenting! Och det förändrade inte min redan sen tidigare uppfattning om Skatteverket som en klumpig betongmyndighet!

Tänd ett ljus …

Tankar hit och dit. Förvirrade tankar. Funderingar och spekulationer. Vad kan hända? Vad ska hända? Vad bör helst inte hända? Vem ska göra si? Vem ska göra så?

Håller min berättelse? Finns det någon logik? Ja, jag vet … det är en fantasy, så det kanske inte alltid måste vara hundra procent logiskt. Men jag vill heller inte lösa olösbara situationer med något slags hokus-pokus á la Twin Peaks! Den suggestiva otroligt spännande mordhistorien som obönhörligen parkerade oss i tv-fåtöljen (till och med jag har haft en sån) på nittiotalet och som avsnitt efter avsnitt byggde upp en rad frågor, som i sista avsnittet besvarades med utflippat flum, som inte sa någonting vettigt alls!

Det är nu kärlekens och mina ständiga samtal kommer till nytta. Vid frukostbordet, eftermiddagsfikan och middagen. Framför allt SPA-baden med martini och tända ljus, där mängder med kreativa idéer hanteras. Återstår förmågan att sortera alla tankar, alla briljanta idéer, och hitta tråden att sy ihop dem med. Så ska det säkert bli bra den här gången också.

# 14 – Rundtur i gamla hemtrakter – Det blev tvĂĄ ärenden idag

Var ännu en tur i gamla hemtrakter. Passade även på att uträtta ett annat ärende också när jag ändå var där. Och nä, det var inte till Pizzeria Pompei, som funnits där sen åren jag bodde i området. Var i god tid som jag faktiskt brukar, och fick dessutom vänta lite extra tid med en kopp kaffe. Så jag fick utrymme att fundera lite kring mitt arbete med bok nummer fyra i Legender från Thiramaar, som jag lite grann har kört fast i! Sen verkar det vara lite problem för satelliterna att nå dit ner, åtminstone att döma av min ”promenadmätare”. Det den visar ser mer ut som att jag varit överförfriskad! Det har förvisso hänt några gånger under åren jag bodde i området. Men absolut inte nu.

Skrivande, ljustillverkning och hemmagjorda räkmackor

Gråa och trista november är här. Enligt mitt tycke årets tristaste månad. Så man får anstränga sig lite extra för att få lite guldkant även dessa dagar. Så vi satsar helhjärtat på ett deltagande i Na-No-Wri-Mo och kommer förhoppningsvis en bit på vägen med aktuellt bokmanus. Kan kanske behövas för att komma över en torftig och egentligen allt för sen recension för min tredje del av Legender från Thiramaar. Denna Alla Helgons dag, har annars ägnats åt att komplettera ljudisoleringen i vår studio. Kunde också glädjas åt att senaste el-räkningen är tusen kronor lägre än föregående månad, och samtidigt konstaterar vi att vi hela det här året har varit duktiga på att spara el. Ett sätt är att använda oss av värmeljus, doftljus och vanliga stearinljus, som dels lyser upp på ett hemtrevligt vis, och dels bidrar till uppvärmningen. Därmed kan vi också hålla ner den elektrifierade uppvärmningen. Idag passade vi även på att stöpa egna doftljus av gammal stearin. Ett välgörande SPA-bad med nya kreativa idéer blev det också, och kvällens middag blev underbara hemmagjorda räkmackor. Bara för att vi kan.

I min fiktiva värld

Satsar som bekant för fullt på årets Na-No-Wri-Mo, och gör det helhjärtat med att skriva på min fjärde bok i serien ”Legender från Thiramaar”. Det går ärligt talat lite upp och ner. Ibland flyter det på för fullt, ibland är det svårt att komma någon vart. Men det underlättar trots allt att jag numera medan jag skriver, befinner mig i den fiktiva världen Thiramaar som jag praktiskt taget byggt upp från grunden från de första stapplande orden i min första bok. En värld som växt allt eftersom jag har behövt nya platser för mina vid det här laget 79 olika karaktärer. Alltså de som jag har namngett. Karaktärer som flera av dem blivit nästan som personliga vänner. Det är märkligt med det där, hur den värld och de människor man diktar ihop berättelser kring, efterhand blir som något slags nära vänner. Tänk om man kunde sitta ner och samtala med Elana, Adric, Kintara eller Andor, och såklart Kintaras bror Samus. Eller att få besöka medicinkvinnan Ogda i hennes prunkande trädgård. Inte minst trollkarlen Cornizendo och hans älskade Belvida Bell hade jag gärna kunnat prata i timmar med om tidsresor och magiska formler. Och alla de kaxiga men rätt sympatiska kadlinierna hade jag också gärna velat samtala med, och kanske få något smaskigt recept på en härlig svampgryta.
Alla känns de som nära vänner, men det är kanske inte så konstigt. De flesta har jag ju känt i mer än tjugofem år.

I byn

Hade en del ärenden att uträtta i byn under dagen. Mat och dryck skulle inhandlas, och så passade vi på att handla grönsaker vid torghandeln. Dessvärre för sista gången för säsongen. Nu stänger de över vintern, och är inte tillbaka igen förrän i mars nästa år. Passade även på att avlägga en visit på biblioteket, med förhoppningen att få ett samtal med ansvarig. Som dessvärre inte var där, idag heller. Det var samma sak förra gången. Mannen som vi fick tala med både förra gången och idag, verkar dock tämligen oengagerad. Förra gången antecknade han någon oläsliga kråkor på en Postit-lapp och lovade lämna vidare till den anvariga. Den lappen hamnade säkert i papperskorgen i samma stund vi lämnade biblioteket. Den här gången fick vi epost-adressen till den ansvariga, så vi får själv skriva till vederbörande. Det handlar naturligtvis om våra böcker. I alla sydöstra Skånes bibliotek finns enbart Eilaths hopp – i Ystad. Inga andra av våra böcker, varken fysiska eller elektroniska, finns! Man kan ju faktiskt tycka att det lokala biblioteket borde kunna ha dem. Kan Malmö Stadsbibliotek ha nästan alla våra utgivna titlar, är det väl fan om inte det lokala också kunde.

Ärendena i byn avrundade vi med en fika på Möllans cafeteria, bland alla fascinerande Halloween-kreationer.

Na-No-Wri-Mo – dag 1

I ĂĄr har jag tänkt att verkligen försöka fullfölja Na-No-Wri-Mo (National Novel Writing Month). Tanken är att jag ska satsa pĂĄ ”Ashas sten” med förhoppningen att när november är slut ska jag ha fĂĄtt ihop ĂĄtminstone ett rĂĄmanus. Förhoppningsvis. Jag har ju sĂĄ här lĂĄngt drygt hundra sidor i bokform klart plus en hygglig storyline.

Skriv- och framtids-planer

Söndag och den första dagen av det som kallas vintertid. Eller normaltid. Fast jag önskar ju att sommartiden blir normaltid. Som nattmänniska uppskattar jag de ljusa kvällarna.

Men annars har denna vintersöndag med temperaturer uppåt sexton-sjutton grader främst handlat om två saker. Förberedelser inför Na-No-Wri-Mo, som kör igång nu på tisdag den 1 november. Alltså National Novel Writing Month. Det är då man förhoppningsvis ska skriva ihop hela sitt manus till nästa bok. I mitt fall blir det Ashas sten, som jag verkligen tänker satsa rejält på att försöka få till. Men det kräver en del förberedelser, och jag har gjort ett ”pussel” idag med Post-it-lappar. Fascineras lite över att denna innovation från åttiotalet fortfarande i vår datoriserade samtid faktiskt fungerar riktigt bra. Har även ägnat dagen åt diverse kalkyler med syfte att skapa en trivsam och ekonomiskt hållbar framtid för oss.
Och så hade vi lite vardagsfest, denna söndag, med hemmagjorda räkmackor!

Same shit … varje jul!

Vare sig man vill eller ej närmar vi oss åter den där tiden på året då hysterin hos ”Svensson” sätter in på allvar. Julen närmar sig med stormsteg, även om den nu för tiden bromsas upp lite av hysterin kring Halloween. Som ju egentligen inte är någon svensk tradition. Även om den kanske kan tyckas vara lite skojig. Men vi hinner inte ens lämna oktober månad bakom oss innan inläggen börjar dyka upp i sociala medier om att vi absolut vill behålla Kalle Anka till jul, att Julmust absolut inte får kallas något annat än Julmust. Trots att bryggerierna byter etikett och kallar det Påskmust fram på vårkanten. Bara en tidsfråga innan det börjar skrikas om att vi absolut måste bevara den där Lucia som stiger med ljus i hår, runt gård och stuva, va fan nu det betyder. Är det konstigt att man tröttnar på julen långt innan den ens är här?

Rundtur i gamla hemtrakter – # 13

Dags för ännu ett besök i mina gamla hemkvarter. Hade lite mer tid till godo, så jag passade på att ta en lite längre promenad den här gången. Märkligt nog har jag haft hyfsat tur med vädret vid varje tillfälle jag varit här på sistone. Men idag var det ju faktiskt dessutom nästan sommarvärme. Gav mig dock inte tid för någon fika idag, eftersom jag hade ärende även till Triangeln. Men jag ska hit fler gånger, så det kan säkert bli fler tillfällen för fika. Måste ju kanske också kolla in hur det nya köpcentret på Kronprinsen ser ut. Kvällsmaten hemma tillsammans med kärleken bestod av ljuvligt god räkmacka. Resten av kvällen ska jag försöka få till en storyline för ”Ashas sten”, så att jag är förberedd inför Na-No-Wri-Mo som startar i veckan som kommer.