Börjar denna dag med att underteckna ett avtal för min novell ”Förlorade ĂĄr” som delvis bygger pĂĄ mina memoarer ”Idag kan det kvitta”
Avtal
Del 4 tar form!
Arbetar just nu för fullt med genomgång av de totalt drygt 19 000 ord jag har skrivit i Ashas sten (det som ska bli en ny del i serien Legender från Thiramaar). Det är hittills tjugo kapitel skrivna, och jag läser igenom och gör en del kompletteringar i texten, och funderar samtidigt över uppslag till fortsättningen. Tanken är att denna genomgång ska vara klar senast till månadsskiftet oktober-november. Då ska jag även ha klart en hållbar tidslinje (synopsis) för resten av romanen. Sen är förhoppningen att resten av boken ska skrivas under Na-No-Wri-Mo i november. Hoppas det går vägen, och förhoppningen att kunna ge ut del fyra under 2023 kan infrias!
Finns i handeln
Julsaga snart ute!
Finns i internetbokhandeln, streamingtjänster och bibliotek.
Vardagsfest
Lite fest en vanlig onsdag, när min vackra kärlek fyller år!
Det har vi firat med att först klippa oss, sedan handla diverse förnödenheter på ICA, bolaget och den suveräna torghandeln i Sjöbo.
Kvällens middag blev, självklart, sushi från Mawii!
StrövtĂĄg i gammal hembygd – # 12
Dags för ännu en tur till Malmö, och närmare bestämt Slottstaden. Den här gången tog jag mig inte tid för någon fika, och heller inget besök på Kronprinsens systembolag. Men väl en promenad i kvarteren där jag en gång bodde. Känns fortfarande lite konstigt att se huset där jag i september för snart femtio år sedan flyttade in till min första egna lägenhet, och samtidigt veta att den lägenheten numera är husets tvättstuga. Jag imponeras av det stora utbudet av fikaställen och restauranger. Då fanns en liten pizzeria, Pompei, som startade 1976 och som faktiskt finns kvar på samma plats fortfarande. Men jag kan inte minnas några andra matställen från den tiden. Det skulle möjligen vara EPAs cafeteria på Kronprinsen som hade riktigt goda, och billiga, leverpastejmackor med rödbetssallad och räkmackor. Men idag finns förutom då Pompei både kaffeställen, traditionella restauranger och även kinamat, sushi och till och med en indisk. Tiderna förändras.
Brit Floyd på Malmö Live 2022
Så fick vi äntligen uppleva suveräna coverbandet Brit Floyd igen. Konserten som blev uppskjuten förra året på grund av coronarestriktioner i vissa länder, spelades idag nästan exakt ett år senare på Malmö Live. Känslan denna kväll, var precis samma som den 14 oktober 2018 då jag upplevde dem första gången. Närmare originalet Pink Floyd kan man bara inte komma! Precis som då bjöds det på tre timmars storslagen musikalisk show med en ljusshow helt i klass med den Pink Floyd själv hade. Bandet vars originalmedlemmar syntes i ett antal bilder och därmed innebar en snygg gest från Brit Floyds sida när Wish you were here spelades. Jag håller med till fullo. Visst önskar man att det vore möjligt att få uppleva originalet, men det kommer uppenbart aldrig att ske. Brit Floyd har dock uppfyllt den önskan till fullo. Det är bara lite andra ansikten vi ser på scenen!
Lyckat!
Dagen i Skeneholmssalen och evenemanget Kvinnohistorier är avklarat.
Ja, kartongerna var ju inte direkt tomma när vi körde hem på kvällen, efter att vi avslutat med kvällsmat på en lokal restaurang i Billesholm. Men de var betydligt lättare. Faktiskt lättare än vi vågat hoppas på. Bland annat sålde vi hela fyra kompletta samlingar av ”Legender från Thiramaar”. Så vi kan absolut vara nöjda med dagen och den trevliga tillställningen. Förutom god försäljning får man alltid nya spännande och intressanta samtal och kontakter.
Det är ju sådana upplevelser som ger inspiration till fortsatt skrivande.
Trivs i stan när vägen till landet fortfarande är öppen.
Den här veckan har på nåt märkligt vis känts som att man långsamt men bestämt seglat mot helgens förmodade höjdpunkt, då vi ska sälja böcker i Skeneholmssalen i Billesholm, och förhoppningsvis frampå eftermiddagen köra hem med tomma kartonger. Ja, jag vet … väl optimistiskt! Men utan drömmar stannar livet av och blir trist. Kanske är det just drömmarna som bidragit till senare års förändrande utveckling, kombinerat med det positiva och oerhört betydelsefulla stödet från kärleken.
Det är faktiskt en bidragande anledning till att jag, åter igen, varit en tur till min gamla barndoms- och förvisso ungdomsstad Malmö. Trots att jag med stor lättnad lämnade storstan bakom mig när jag i december 1986 flyttade till det lantliga lugnet i Övedskloster, kan jag ändå känna att jag gillar stadens puls, och jag gillar vad det blivit av min gamla barndomsstad. Ja, det finns många negativa sidor i stans utveckling, men jag trivs i den där kontinentala stadskänslan som, åtminstone stundvis, får mig att känna mer att jag är i Europa, än bara i lilla Malmö. Och samtidigt är det ändå skönt att kunna återvända till lugnet på landet igen.
NĂĄldynan
Inom loppet av en vecka har jag fått fyra nålar i min kropp! Det var blodprov på remiss. Det var Covid vaccin nummer fem. Det var Pamorelin – den femte i ordningen. Och nu idag har jag dessutom fått vaccin mot lunginflammation. Många nålar med andra ord, och man kan kanske med fog kallas för Nåldynan. Tur i alla fall att jag inte har några problem med det här med sprutor.
”Nu sticker det!” säger sköterskan, och jag förväntas vara beredd på att det kan göra ont. Ja, covidsprutan kändes en aning. Det ömmade lite svagt i armen under dagen, men mer än så blev det inte.
Kanske något i detta som också förklarar varför jag klarade lunginflammationen under januari och februari ganska väl. Till och med när de stack in en nål i lungsäcken och tappade 1,5 dl vätska, reagerade jag inte särskilt mycket. Men – nu är det förhoppningsvis färdigstucket!
Andie Lindskog 