Morgon i april
Det gĂĄr framĂĄt!
Nu är även kapitel 12 färdigt! Ă„ven det blev lite större än tidigare kapitel. Faktiskt exakt lika stort som kapitel 11 – nästan 16 sidor!
Men nu när jag ska påbörja kapitel 13 måste jag först göra en del research när det gäller avstånd både på land och till havs, och så måste jag räkna ut hur fort man förflyttar sig en viss sträcka både till häst på land och med fartyg till havs. Finns en detalj i det gamla manuset som är helt tokigt som måste korrigeras!
Men skrivandet får bero ett tag nu, för närmast ska jag förbereda bilder och bildspel inför den kommande helgens konstrunda.
Kapitel 11 klart!
Har just fĂĄtt klart kapitel 11!
Har varit lite tidskrävande då jag först övervägde att helt slopa ett avsnitt som omfattade cirka fyra sidor. Bestämde mig dock till slut för att behålla det, men ändra radikalt på innehållet. Men det innebar samtidigt en del extra arbete för att kolla upp så att det stämde med vad jag tidigare skrivit och även vad som kommer längre fram. Storyn måste ju hålla hela vägen.
Det här kapitlet är dessutom det största hittills. I bokform hamnar det på närmare 16 sidor.
I sammanhanget kan jag roa mig med lite ”onödigt vetande”; Jag har hittills spenderat totalt nästan 7 dygn pĂĄ omarbetningen av den här boken. I bokform räknat ligger den nu pĂĄ cirka 140 sidor.
Nu ska jag kasta mig över kapitel 12!
Scrollans kompis frĂĄn Ikea
Det rör sig framåt
Kapitel 10 är också klart! Det var förvisso det kortaste hittills på knappt tio sidor i bokform, så kanske inte så konstigt att det gick relativt fort att få det klart. Nu kastar jag mig handlöst över kapitel 11. Vill gärna försöka få klart alltsammans så snart som möjligt, eftersom jag har två andra manus liggande som jag vill ta tag i på allvar.
Tvivelaktiga telefonförsäljare
Jag har sett vid flera tillfällen att någon har ringt från nummer 040 – 60 82 095, och idag ringde de igen. En manlig uppringare som uppger att han ringer från vad jag uppfattar som Phonera, och han ska bara kontrollera om min telefon fungerar! Eftersom jag inte accepterar någon form av handel via telefon och även att jag redan tidigare läst en del på nätet om denna så kallade firma, upplyser jag honom artigt att jag inte är intresserad. Då följer denna diskussion;
”Men jag säljer ingenting.”
”Varför ringer du mig då?”
”Jag ska bara kontrollera att din telefon fungerar.”
”På vad sätt angår det dig, om du inte säljer något?”
”Nej, jag säljer inget. Ska bara kontrollera att din telefon fungerar.”
”Varför!?”
”För jag behöver veta, innan jag presenterar mitt erbjudande.”
”Okey, vilken del av ”Jag är inte intresserad!” var det som du inte förstod!?”
”Men jag ska bara kontrollera att din telefon fungerar.”
”Tack!”
Där avslutar jag samtalet!
Kapitel 9 äntligen klart!
Har äntligen blivit klar med kapitel 9. Det tog extra lång tid, lite för att det förvisso är det längsta hittills. Men också för att jag satt igång några andra projekt samtidigt. Men nu är det kapitel 10 som gäller. Hittills ligger jag närmare 114 sidor i bokform.
Askungen – ur en lite annorlunda synvinkel / Ljugarbänken
Hemuppgift frĂĄn kursdag 3 i Kreativt Skrivande
”Titta!” sa Orvar och pekade. ”Där kommer ju hon.”
”Vem!?” sa Tage och kisade åt det hållet Orvar pekade.
”Hon… va heter hon… du vet…”
”Nää?”
”Hon… änkekärringen…”
”Fru Agnes?”
”Ja just det. Ska nu hon också till skomakaren?”
De var båda fortfarande lite uppjagade där de satt på sin bänk och ljög gamla minnen för varandra. Bara för en liten stund sedan hade ju självaste prinsen kommit ut från skomakarens butik. Och så nu änkekärringen.
De såg hur fru Agnes försvann in i butiken, bara för att några ögonblick senare komma ut igen. Hon såg sig omkring och passerade de båda gubbarna med beslutsamma steg på väg mot sin droska som väntade på henne längre ned på gatan.
Tage klistrade på sig sitt vänligaste leende.
”God dag fru Agnes.”
”Hmpf. Vad då god dag!?” svarade fru Agnes buttert.
”Vackert väder idag.” framhärdade Orvar.
Fru Agnes snörpte på munnen och fortsatte.
”Surkärring.” muttrade Tage medan det vänliga leendet hastigt rann av honom.
”Gubbar!” mumlade fru Agnes fast ingen hörde det.
”Titta nu!” avbröt Orvar och pekade åter mot skomakeriet. Tage såg upp och hann just uppfatta flickebarnet Askungen som försvann in i den lilla butiken.
De bĂĄda gubbarna suckade tungt och sĂĄg pĂĄ varandra.
”Det var ju ett jävla rännande där då!” sa Orvar.
Andie Lindskog 