Dags för ännu en tur till Malmö, och närmare bestämt Slottstaden. Den här gången tog jag mig inte tid för någon fika, och heller inget besök på Kronprinsens systembolag. Men väl en promenad i kvarteren där jag en gång bodde. Känns fortfarande lite konstigt att se huset där jag i september för snart femtio år sedan flyttade in till min första egna lägenhet, och samtidigt veta att den lägenheten numera är husets tvättstuga. Jag imponeras av det stora utbudet av fikaställen och restauranger. Då fanns en liten pizzeria, Pompei, som startade 1976 och som faktiskt finns kvar på samma plats fortfarande. Men jag kan inte minnas några andra matställen från den tiden. Det skulle möjligen vara EPAs cafeteria på Kronprinsen som hade riktigt goda, och billiga, leverpastejmackor med rödbetssallad och räkmackor. Men idag finns förutom då Pompei både kaffeställen, traditionella restauranger och även kinamat, sushi och till och med en indisk. Tiderna förändras.
Den här veckan har på nåt märkligt vis känts som att man långsamt men bestämt seglat mot helgens förmodade höjdpunkt, då vi ska sälja böcker i Skeneholmssalen i Billesholm, och förhoppningsvis frampå eftermiddagen köra hem med tomma kartonger. Ja, jag vet … väl optimistiskt! Men utan drömmar stannar livet av och blir trist. Kanske är det just drömmarna som bidragit till senare års förändrande utveckling, kombinerat med det positiva och oerhört betydelsefulla stödet från kärleken. Det är faktiskt en bidragande anledning till att jag, åter igen, varit en tur till min gamla barndoms- och förvisso ungdomsstad Malmö. Trots att jag med stor lättnad lämnade storstan bakom mig när jag i december 1986 flyttade till det lantliga lugnet i Övedskloster, kan jag ändå känna att jag gillar stadens puls, och jag gillar vad det blivit av min gamla barndomsstad. Ja, det finns många negativa sidor i stans utveckling, men jag trivs i den där kontinentala stadskänslan som, åtminstone stundvis, får mig att känna mer att jag är i Europa, än bara i lilla Malmö. Och samtidigt är det ändå skönt att kunna återvända till lugnet på landet igen.
Inom loppet av en vecka har jag fått fyra nålar i min kropp! Det var blodprov på remiss. Det var Covid vaccin nummer fem. Det var Pamorelin – den femte i ordningen. Och nu idag har jag dessutom fått vaccin mot lunginflammation. Många nålar med andra ord, och man kan kanske med fog kallas för Nåldynan. Tur i alla fall att jag inte har några problem med det här med sprutor. ”Nu sticker det!” säger sköterskan, och jag förväntas vara beredd på att det kan göra ont. Ja, covidsprutan kändes en aning. Det ömmade lite svagt i armen under dagen, men mer än så blev det inte. Kanske något i detta som också förklarar varför jag klarade lunginflammationen under januari och februari ganska väl. Till och med när de stack in en nål i lungsäcken och tappade 1,5 dl vätska, reagerade jag inte särskilt mycket. Men – nu är det förhoppningsvis färdigstucket!
Hade satt klockan på 5.45, vaknade 5.42, kunde sträcka lite på mig och ändå stänga av alarmet innan det gick igång och därmed även hade väckt kärleken. Onödigt, eftersom det bara var jag som skulle upp. Men jag kan inte låta bli och förundras över hur det där med väckarklocka fungerar nu för tiden. Tänk om det varit så på den tiden när jag arbetade normalt dagtidsarbete. Då kom jag aldrig upp när klockan ville! Färdades mot Malmö på E65 i morgonrusningen, med den sedvanliga proppen vid rondellen vid Sturups-avfarten. Parkerade som jag oftast gör i Triangeln-garaget, och fick sen en lagom promenad till sjukhusområdet. Var på mitt femte, och kanske sista, besök på hudkliniken i Malmö under morgontimmarna. Efter det slog jag mig ner på Espresso house i Triangeln Center för en god frukost och någon timmes arbete med ”Ashas sten”. När affärerna öppnade hade jag några ärenden att klara av, varpå jag återvände till Espresso house och en ”middagsfika”, och invänta en kund som köpt en Ipad-penna av Snezana. Sen är det bara så att jag gillar det där med att sitta på ett fik och skriva, och samtidigt studera människorna i rörelse omkring en.
En tid nu har vi försökt vara duktiga och ta en promenad i området på morgonen före frukost. Inga jättelånga promenader. Det kan komma efterhand. Huvudsaken är att vi kommer ut och rör oss. Men i morse var vi tydligen ovanligt duktiga. Enligt Adidas Runtastic-appen gick vi hela 5,09 km. Inte någon jätteprestation, förutom att vi klarade av den sträckan på tjugotre minuter! Enligt kartbilden var vi ända borta vid Sövde skogsby och vände. Det måste nog ses som en stor prestation att vi tydligen promenerat spikrakt igenom skogen, utan minsta besvär med hinder som träd, snåriga buskar och annat. I själva verket var det en promenad på 1,89 km, som förvisso tog oss just tjugotre minuter. Man ska inte tro på lögnerna från rymden!
Åter en tur i Slottstaden i Malmö. Kan inte låta bli och förundras över den stora förändring som skett sen jag bodde här. Inget konstigt i och för sig. Det har gått många år, och utveckling är både självklart och oundvikligt. Men under de åtta åren jag bodde i den här delen av världen, var det ett väldigt trivsamt område. Ändå är den utveckling jag kan observera enbart positiv. På den tiden fanns det en handfull butiker, och en pizzeria, kvartersbutiken på hörnan där man kunde köpa ett kvarts kilo nymalet kaffe och en bit Port Salut ost för tio spänn! Och så gamla Saga-biografen som blev systembolag. Idag finns betydligt många fler butiker, och dessutom ett antal serveringar och restauranger. Och Regementsgatan har blivit avsevärt mycket grönare mot hur det såg ut på sjuttiotalet. Och det är trivsamt att promenera i de gamla välbekanta kvarteren.
Sen i söndags har vi gått in för att starta dagen med en promenad i området före frukost. Före allt annat faktiskt. Av all önskvärd erfarenhet vet vi att om vi först äter frukost, och kanske börja åta oss någon av våra tänkta sysslor för dagen, är risken stor att det helt enkelt inte blir någon promenad. Det handlar om promenader på mellan två och tre kilometer, och mellan en halvtimme och tre kvart. Vissa dagar är ju också våra omgivningar lite extra njutningsbara.
Var åter en runda i mina gamla hemkvarter. Har blivit en del nu de senaste månaderna, och fler blir det. Kan inte undgå att känna viss nostalgi när man promenerar i kvarteren, där jag tillbringade mina första år som utflyttad från barndomshemmet. Klart är att om jag någonsin skulle flytta tillbaka till Malmö, är det Slottstaden jag vill sikta på.
Passade också på att handla vid Kronprinsen, en del varor som måste beställas om jag vill köpa dem hemmavid. Dock skulle man kunna tro att jag hade provsmakat varorna att döma av hur min promenad såg ut på Adidas Running-appen!
Under veckan då vi försökt vänja oss vid den obehagliga tanken att vi tvingas dras med en blåbrun regeringssörja de kommande fyra åren, har de egna engagemangen i alla fall hjälpt till lite grann att glömma eller förtränga eländet. Medan vi följde valvakan på sydsvenskan.se ägnade jag mig åt förberedande arbete kring en novell jag skrivit – Förlorade år – som jag tänkt omarbeta till en roman. Får se hur det går med det. Hela måndagen gick åt till en tur till Malmö, som trots att den var planerad, ändå fick lite karaktär av spontanutflykt, som inbegrep bland annat en tågtur i citytunneln. Under veckan har vi fått leverans av fyra böcker från tryckeri! Bland annat mina memoarer Idag kan det kvitta och nyutgåvan av Snezanas briljanta fantasy Av Gudarna märkta. Men leveransförfarandet är onekligen lite förbryllande. Alla böckerna är beställda samtidigt, och de är dessutom försedda med Svanen-märket som intygar att det är en miljövänlig tryckprocess bakom dem. Men det känns faktiskt som att den miljöbesparingen går förlorad när man delar upp leveransen på tre dagar! Under den här veckan har vår första egenproducerade ljudbok kommit ut i näthandeln och på streamingtjänsterna. Det är Snezanas novell Och löven faller! Fler ljudböcker från Belvida Bell är på gång! Mer böcker! Mina memoarer har nätt och jämt kommit ut i bokhandeln, och jag har redan fått beställning från en kvinna vars ena barn nyligen kommit ut som trans, där min bok kan få fylla en roll som vidgande av perspektiv. Känns helt underbart. Och så har jag varit på mitt åttonde specifika besök i mina gamla hemtrakter i Malmö, och samtidigt kombinerat det med en fika tillsammans med en gammal kompis. Som det ser ut nu kommer det att bli ytterligare tolv besök i samma område, och därmed också utrymme för fler fikastunder. Under veckan har landets politiker agerat för att hitta en ny ordning, och S-ledaren har lämnat dörren öppen för samarbete med svekets ansikte Ulf Kristersson! Varför inte?! Politikerna i vår hemkommun har visat under tolv års tid att det är fullt möjligt med samarbete över blockgränserna för att hålla nunazisterna på avstånd.
Hade ärende till hudmottagningen idag. Parkerade i vanlig ordning i Triangelns garage, och planen var att även besöka Apples butik i Triangelns köpcenter. Enda problemet är att jag hade blandat ihop begreppen. Den butiken finns på Emporia! Vi tog en fika på Triangeln när vi nu ändå var där, och sen tåget till Emporia. Efter uträttat ärende återvände vi till Triangeln, och för hemfärd. Stannade till på Jägersro center och handlade. Blir alltid lite piff på vardan när man kan ”spontanutflykta” lite så där. Behövdes kanske lite extra guldkant … eller åtminstone silverkant på vardagen efter söndagens bistra svenska verklighet.
Andie Lindskog 