Eftersom vi för tillfället bor i Stirling var ett besök på William Wallace-monumentet en självklarhet. 246 vindlande trappsteg upp till The Crown där man på 67 meters höjd kan blicka ut över Wallace största seger mot engelsmännen i the Battle of Stirling Bridge 1297. På vägen upp kunde man också få utökad inblick i Skottlands blodiga historia, och det är lätt att förstå varför Wallace betraktas som en nationalhjälte. Sen är det alltid också ett extra plus att man kan få reda på lite mer detaljer, och förvisso även lite personliga känslor, när man samtalar med skottarna själva.
Sen promenerade vi även ner från monumentet genom skogen, och det blev en promenad på cirka fem kilometer, eftersom vi lyckades välja den längsta gångstigen ner.
Efter monumentet körde vi mot Castle Campbell där vi fick en härlig promenad längs forsande vatten och tätvuxen skog på uppskattningsvis 2-3 km upp till själva slottsruinen.
Så idag känns det som att vi förutom att vi upplevt underbar skotsk natur och fått en god portion skotsk historia, även har vandrat för hela den gångna veckan – uppskattningsvis cirka en mil. Hur lång sträcka man kan tänka sig att de 246 stegen upp till toppen av monumentet kan motsvara vet jag faktiskt inte. Och vi gick ju ner också. Men… vi har gått långt!
Från Birds of prey till Stirling
Idag gick färden vidare tillbaka till Balloch och Birds of prey. En anläggning med en mängd olika rovfåglar samlade. Perfekt för att få tillfälle att fotografera på nära håll, men åtminstone inledningsvis lite beklämmande att se. Tills man fick veta lite mer om bakgrunden till det hela och hur väl fåglarna tas om hand. Kanske nånstans känner jag ändå fortfarande att fåglarna skulle leva helt fritt, men å andra sidan slipper de lidande på grund av brist på föda etc. Hur som helst var det i alla fall positivt ur den aspekten att man fick tagit en del sköna bilder, som annars skulle kräva dygn i något gömsle.
I närheten av detta fanns även ett akvarium, där inträdet hos Bird of prey gav 40% rabatt på inträdet här. Men det var nog ändå ett pris i överkant med tanke på utbudet. Fina akvarier och fina fiskar, sköldpaddor med mera, men för det priset hade jag nog önskat lite större utbud.
Färden gick vidare och fram emot kvällen landade vi i Stirling, skaffade ett boende, gick till en närliggande restaurang – Birds & Bees – och åt kvällens middag, som dessutom var den här resans dyraste, och nog godaste.
A stroll down memory lane – in Scotland
Det har varit begränsat med möjligheterna att publicera något på bloggen under den här resan. Tillgången till internet är av förståeliga skäl starkt begränsat i högländerna. Det har, åtminstone emellanåt, fungerat att publicera enstaka bilder och kortare texter via mobilen på Facebook. Men det är i stort sett det enda. Nu är det ju inte det som är det viktigaste. Vi är ju här för att uppleva Skottland!
Vad som dock stundvis är ett bekymmer är vår GPS. Vi använder Google Maps i mobilen och den fungerar utmärkt, förutsatt att man har en hygglig uppkoppling när man ska knappa in målet. Därefter är det inte lika viktigt, eftersom den kommunicerar med satellit.
Det kommer mer detaljerad bildberättelse när vi kommit hem.
Just idag har vi dock bättre internet då vi tagit in på ett enkelt men trivsamt hotell i Callander, där det interna wifi faktiskt fungerar riktigt bra.
Direkt när vi installerat oss här, bestämde vi oss för att gå ut och titta på den lilla mysiga staden. Bara ett stenkast från hotellet låg The Hamilton Toy Museum & Collectors Shop som vi blev nyfikna på.
Och det blev verkligen en nostalgitripp. Det visade sig vara en liten pittoresk leksaksaffär/leksaksmuseum som drevs av ett äldre trevligt par. Det här är ett av de största privatägda leksaksmuseerna i hela Storbritannien.
Mängder med leksaker man själv haft en gång i tiden fanns representerade här. Inte minst en lång rad bilmodeller av märken Corgi Toys och Dinky Toys, och till och med Televinken (!) som jag också haft, och som jag faktiskt lyckats bevara långt upp i vuxen ålder. Ända tills mössen hade hittat den och tuggat av både armar och ben på den stackaren!
Vi fortsatte efter detta givande besök vår promenad längs Main street i Callander, och trotsade faktiskt att regnskurarna avlöste varandra med några kortare stunder med uppehållsväder.
Och kunde konstatera att en relativt kort promenad gav ändå en rik skörd av bilder. Totalt faktiskt över 300 bilder som man får jobba med när vi kommit hem.
On the road – to the Highlands
Efter frukost lämnade vi The Drumorac House och tog bussen in till centrum. Vädret var bättre idag och det blev en promenad i stan innan vi hoppade på spårvagnen mot flygplatsen. Väl där hämtade vi ut hyrbilen vi bokat. Jag trodde vi skulle få en Hyundai i20 eller Ford Fiesta. Men det blev en Fiat 500!
Jag hade väl haft vissa funderingar kring hur det skulle bli att köra högerstyrt i vänstertrafik. Men högerstyrningen är ju knappast några problem, eftersom jag kört sådana bilar i jobbet i 22 år. Jag kom faktiskt ganska snabbt in i det här med vänstertrafik också, så det var inga problem.
På vägen mot Loch Lomond besökte vi det gamla slottet och även katedralen i Linlithgow.
Summering
Så var det dags att återvända till kylan! Sista chansen att sitta ute och njuta en cappucino eller en kall öl för den här säsongen. Idag är det förvisso molnigt, men temperaturen ligger ändå på 22 plusgrader och vi ska fördriva de knappa fyra timmarna vi har kvar här i Porto Cristo, innan bussen hämtar upp oss för färd till flygplatsen i Palma.
Som alltid när man har det trevligt och bra går tiden fort.
Vi har tillbringat en vecka på Mallorca, men vi har inte legat på någon strand och stekt. Hotellet vi bott på har egen pool, men vi har faktiskt inte ens varit nere och tittat på den.
Vi har med buss och i vissa fall tåg åkt kors och tvärs över ön, och bland annat sett den sagolika trädgården Jardins de Alfabia, badorten Port Soller, gamla stan i Alcudia och centrum i Palma.
Nu återvänder vi tillbaka till vardagen, med en mängd bilder att hantera. Inte minst en hel del bilder för framtida skapande i Photoshop.
Vi ställde om klocka till vintertid och åkte söderut tillbaka till sommaren, och vi har haft en ljuvlig vecka.
Norrvikens Trädgård
En junikväll vid Norrviken
Vatikanen
Rum i Rom – del 2
Idag hade vi lite bättre tur med sevärdheterna. Besökte Ostia Antica, som var romarnas oumbärliga kommersiella hamn. Som mest bodde där 50 000 invånare, och det är en mängd byggnader som ruinerna finns kvar av. Ostia begravdes inte under ett skyddande lager av aska som Pompei, men är ändå välbevarad.
Så den här turen blev ett bra plåster på såren från gårdagens lite misslyckades sevärdheter.
Snart dags!
Nu börjar vi snart räkna ner timmar!
Allt är packat, allt är förberett. har sällan heller haft en lättare packning än så här. Ja, det skulle möjligen vara när jag åkte till Provence för snart tio år sedan. Den här gången har vi enbart handbagage, och den mesta tyngden ligger i kamerautrustningen.
Och imorgon bär det iväg!
Härligt med spontana infall!
Andie Lindskog 