Nu växer Karins trädgård

Har för tillfället växlat till feelgood. Känns lite som att jag fastnat när det gäller Ashas sten. Har i grova drag en hållbar storyline, men har lite svårt att hitta någon riktigt hållbar berättelse. Så nu har jag valt att tillfälligt pausa det skrivandet. Istället skriver jag feelgood! För några år sedan skrev vi gemensamt en novell som vi kallade Det blommar i Karins trädgård, vilken var tänkt som ett bidrag till en novellantologi. Den kom inte med, och blev därefter liggande en tid. Men så började vi fundera på om man inte skulle kunna göra om den till en lite smårolig feelgood-roman istället. Snezana har skrivit en del intressanta avsnitt, och nu försöker jag kämpa vidare med den. Berättelsen är tänkt att kretsa kring ett par hus i ett vanligt svenskt villaområde med en lagom blandning av personkemier. Arbetstiteln blir Karins trädgård, ochden innehåller en lagom färgstark blandning av karaktärer. Huvudpersonen då, den 68-årige Karin, den nyinflyttade grannen Peter, 64 år gammal med Zlatantofs och hans nippertippa till älskarinna Camilla. Självklart en sur granne – Lars-Göran Brandt som har koll på allt som händer. Och så de båda systrarna, eller vad de är, Anna-Stina och Henrietta och Ilona som är ensamstående med två barn. Det här kan faktiskt bli riktigt roligt att arbeta med.

Mitt längsta dokument

Nu när vi befinner oss mitt i Na-No-Wri-Mo (National Novel Writing Month) där man sätter upp ett mål på typ 50 000 skrivna ord under månaden, kan jag inte låta bli och fundera på just det här med det skrivna ordet. Bara min dagbok innehåller närmare tre miljoner ord! Detta vet jag med säkerhet, men hur många ord jag skrivit totalt i mitt liv är naturligtvis omöjligt att säga. Men en vild gissning hamnar på någonstans runt kanske sex miljoner ord. Eller ännu mer. Men mitt i särklass längsta skrivna Word-dokument är min flödesskrivning för Legender från Thiramaar. I det dokumentet hanterar och behandlar jag all text som jag skriver i mina böcker i den serien. Det är därmed också ett dokument som växer dagligen. Just idag omfattar den 476 Wordsidor med totalt 291 811 ord.

Del 4 tar form!

Arbetar just nu för fullt med genomgång av de totalt drygt 19 000 ord jag har skrivit i Ashas sten (det som ska bli en ny del i serien Legender från Thiramaar). Det är hittills tjugo kapitel skrivna, och jag läser igenom och gör en del kompletteringar i texten, och funderar samtidigt över uppslag till fortsättningen. Tanken är att denna genomgång ska vara klar senast till månadsskiftet oktober-november. Då ska jag även ha klart en hållbar tidslinje (synopsis) för resten av romanen. Sen är förhoppningen att resten av boken ska skrivas under Na-No-Wri-Mo i november. Hoppas det går vägen, och förhoppningen att kunna ge ut del fyra under 2023 kan infrias!

Andor är min!

Vafan?!
Nu kommer Star Wars-serien ”Andor” på Disney Plus. Andor är ju en av mina huvudkaraktärer i min humoristiska fantasy-serie ”Legender från Thiramaar”, och framför allt i ”Gudarnas spira”! Den boken började jag skriva på 1994! Kan jag stämma Disney för upphovsbrott … eller nåt?!

Nu är den här! Nyfiken?

Nu äntligen finns min livshistoria på pränt, och boken finns i lager.
Om några dagar finns det även i nätbokhandeln.
Onekligen oerhört spännande tider!

Boktryck x 4!

Nu går vi i väntans tider. Vi har fyra böcker under tryckning!

Det handlar om fler exemplar av Regntider. Andra upplagan av Gudarnas spira liksom av Snezanas Av gudarna märkta. Dessutom äntligen min Idag kan det kvitta. Förväntad leverans vecka 37 eller 38!

Memoarer klara, turer till Malmö och bilder till årsbok

Det är mycket nu! Har idag valt ut fem bilder som får bli mitt försök att komma med i RSF Årsbok 2022-23. Vi håller på och förbereder inför Malmö Pride, och jag konstaterar samtidigt att det blir ovanligt många turer till Malmö, varav flera innebär att jag får återkomma till mina gamla hemtrakter. En väldigt intressant upplevelse.
Men det kanske största just nu, är ändå det faktum att det förhoppningsvis slutgiltiga korrekturarbetet av mina memoarer är klart. En sista omgång hos Snezana, innan det troligen är dags att skapa inlaga för tryckning.  

Memoarerna löper vidare – med god fart

De senaste dagarna har jag faktiskt varit riktigt flitig med memoarerna. Rent statistiskt har jag skrivit nästan 4 400 ord. Det jag har avverkat de senaste dagarna handlar om andra halvan av åttiotalet och vägen in i vad man kanske skulle kunna kalla för ett varseblivande tillstånd. Eller nåt. Svårt att närmare förklara så här. Den som vill får väl läsa memoarerna när de är klara. Mina kapitel bär underrubriker och några av dem är faktiskt ganska välbeskrivande – Flower power och lila boots, Tillvaro i uppror, Livet på landet, Haveri, Boy or a girl och Frihet och klarhet – även om det kanske lösryckt ändå mest framstår som lite obegripligt. Eller kanske det kan fungera lite som en teaser! Hur som helst så tror jag att mina memoarer faktiskt kan bli ganska intressanta, trots allt, inte bara för mig själv. Och i slutänden finns den där känslan av tillit och förtroende, som hänger med i att leva i en relation där ingenting är hemligt.

Kill your darlings

Ibland när man skriver kan man lyckas klämma fram något som känns riktigt bra. Man lutar sig tillbaka, läser igenom texten och känner att det här var verkligen en fullträff. Så går det någon dag innan man ska försöka lägga in avsnittet i det befintliga manuset. Då infinner sig funderingarna! Vänta nu! Håller detta verkligen? Stämmer det överens med vad jag skrivit tidigare? Är detta rimligt? Och så vidare. Inte sällan inser man att den förträffliga texten faktiskt inte fungerar alls, och man blir tvungen att åter igen uppfylla maningen ”kill your darlings!” Fast inte helt, för jag brukar alltid spara sådana textavsnitt i en mapp kallad ”Bortplockat”. Ibland kan det faktiskt hända att texten ändå kan komma till användning i en modifierad version i ett annat sammanhang.