Kategori: Roman

Publicerat den

Inte där …

Har hittills lyckats arbeta mig fram till och med kapitel 4 i Ashas sten … men! Det fungerar inte riktigt! Nu har jag tillbringat det mesta av denna fredagskväll åt att försöka hitta tillbaka in i Thiramaars magiska värld. Men det fungerar inte. Jag kommer inte riktigt in i världen. Jag kommer inte in i humorn fullt ut. Jag känner inte att jag till hundra procent kan fullfölja min egen humoristiska berättarstil! Inte just nu! Jag är mentalt fortfarande kvar i Annas värld – i min värld. I sjuttiotalets Malmö! Tror faktiskt att jag behöver avsluta den delen helt först innan jag fördjupar mig i Ashas värld. Så vad jag tänker göra nu, är faktiskt att återgå till Kalla mig Anna, på så vis att jag börjar läsa och redigera från början och framåt. Jag behöver nog det. Anna behöver det, och Asha mår nog bäst av att vänta ett tag till.

Publicerat den

That’s it Anna

Beslut taget! Nu pausar jag arbetet med Kalla mig Anna. Har i stort sett fått ihop råmanuset, även om det saknas en del detaljer. Har en del researchresultat samlat som jag ska bearbeta framöver. Men just nu känns det som att manuset dels behöver läsas av någon annan. Dels kanske behöver ”vila lite”. Dessutom känner jag ett påträngande behov av att få återvända till Thiramaar för ett tag nu.

Publicerat den

Tonfiskris – nostalgisk mat

Dagens måltid var nostalgisk, och inspirerad av mitt skrivande.
I mitten av sjuttiotalet var det här en av våra vanliga måltider när jag och mina båda kompisar Emma och Hans-Olle (det var så jag kallade dem i Idag kan det kvitta) fixade våra lördagsmiddagar tillsammans. Perfekt anpassat till vår begränsade budget, och samtidigt ändå i all sin enkelhet väldigt gott. Tonfiskris! En maträtt som dessutom självklart kommer fram i min delvis självbiografiska roman Kalla mig Anna som jag arbetar för fullt med just nu.
Som sagt – väldigt enkel mat! Tonfisk, champinjoner, lök, vitlök, rostad lök, japansk soja, cevapcicikrydda och ris.
Ur Kalla mig Anna;
Det var lördag när de som vanligt satt vid Jannes blodröda matbord i köket.
”Som vanligt så jävla gott”, sa Robban och torkade sig med servetten runt munnen.
”Tonfiskris”, svarade Janne. ”Världens enklaste maträtt.”
”Enkelt om man kan sånt ja.”
”Det är bara lite ris som du blandar ner med tonfisk, svamp, skivade tomater och kanske lite lök i stekjärnet. Lite soya på det. Ja, just det … en halv flaska lättöl också. Sen är det klart.”
”Är det allt? Det är väldigt gott.”

Publicerat den

Skärsjön, Anna, en ungdjävel, fika i solen …

Den här veckan känns lite som att man laddar batterierna, inför nästa vecka då röntgen, epilering, Krattan, Bildkampen och logoped står på Att Göra-listan. Det blir en tur till Ystad, två till Malmö och en till Sjöbo.
Den här veckan var vi på möte med kommunen Fritidsutvecklare. För övrigt är det hemma som gäller hela den här veckan. Det betyder ju dock inte att man suttit med armarna i kors. Har sammanställt och förberett på fotoklubbens hemsida, resultatet av Bildkampen 2023. Men viktigast av allt är att jag blivit klar med korrekturarbete av Sommaren i Skärsjön, och vi är därmed ett steg närmare utgivning av andra delen i sviten Det hände vid Skärsjön. I övrigt har det mest handlat om Anna, och nu ska jag dessutom även ge mig på en ”Ungdjävel…”. Ja, det handlar om böcker … vad trodde ni?! Mitt aktuella Na-No-Wri-Mo-projekt och ett korrekturuppdrag.
För övrigt kan jag konstatera att vissa effekter av ett inlägg på hemsidan i mitten av februari, tydligen kom av sig och rann ut i sanden.
Den här veckan har vi kunnat ta vår eftermiddagsfika för första gången för den här säsongen på altanen. Och just idag är det 27 år sedan jag använde snus för sista gången.

Publicerat den

En nästan vanlig vecka efter påsk!

Kort vecka efter påsken, där första vardagen blev ett besök i kvarteren nere mot gamla Kockumsområdet. Platsen där jag hade min arbetsplats under åren 1974 till 1986. Årtal som gränsar till den roman jag just nu ägnar en hel del tid åt – Kalla mig Anna – som utspelar sig i Malmö från 1971 och framåt. Det kan tänkas att min huvudkaraktär i den romanen får genomgå samma sak som jag – besök hos logoped. Säkert också det jag gjorde under onsdagen, när jag åter var i Malmö, men den gången på Lasermottagningen på sjukhusområdet.

Veckans vardagar har vi avrundat med några ärenden bland annat hos grönsakshandlaren på torget plus en fika i Sjöbo, på Möllans café, och även ett besök hos Tofta blomsterhandel för att inhandla lite mer krukväxter främst till vårt nya arbetsrum.

För övrigt har veckan som vanligt mest handlat om texter. Korrekturläsning av del två ur serien ”Det hände vid Skärsjön” och fortsatt skrivande på ovan nämnda roman – ”Kalla mig Anna”.  

Publicerat den

Na-No-Wri-Mo april 2023

Lite hastigt och lustigt bestämde jag mig för att delta i Na-No-Wri-Mo, april 2023.
Kör ett lite blygsammare projekt den här gången. Bara 30 000 ord, och inriktar mig på min pågående roman ”Kalla mig Anna”.
Senast jag deltog var i november 2022, då målet var 50 000 ord – och mitt slutresultat landade på totalt 51 286 ord. Då var jag främst inriktad på ”Ashas sten”.

Publicerat den

Buffé, grönsaker, korrektur, en tur till Malmö och så Anna – en rätt vanlig vecka!

Stillsam, i stort sett, kan man nog säga att den här veckan har varit. Mest korrekturarbete i form av uppdrag, av en spännande livshistoria. När det handlar om skrivandet, så har jag kommit en bit på väg med Anna. Det vill säga min roman Kalla mig Anna, som jag arbetar med lite parallellt med Ashas sten.

Så den där turen till Malmö som nästan blivit lite tradition, och som får fortsätta ett tag till. Elva gånger till är inplanerat tills vidare.

Fredagen blev det lunchbuffé – igen – på Restaurang Gondolen – mitt i byn. Som vanligt väldigt gott, men lite modell matkoma. Sen kunde vi med oförställd förtjusning konstatera att grönsaks- och frukthandlaren på torget i byn är tillbaka efter vinteruppehållet. Så här är det – så länge de trevliga handlarna finns på plats dagligen, är det vårt absolut självklara alternativ när det handlar om grönsaks- och frukt-handel. Toppkvalité och priser som gör att Kvantum, Supermarket och Coop kan kamma sig!
Tja, det var väl en rätt vanlig vecka!

Publicerat den

På väg med Anna

Lyckades komma en bit på vägen med Anna under kvällen. Alltså min roman Kalla mig Anna.

Med ens halkar jag tillbaka till tidigt 70-tal, och situationer som delvis är självupplevda, delvis uppdiktade, och det är riktigt fascinerande. Medan den fiktiva delen långsamt växer fram följer personliga upplevelser med i bakgrunden som en stöttande och inspirerande stark tråd. Känslan blir både intressant, spännande och emellanåt rentav nästan lite skrämmande. Trots den fiktiva delen, blir jag samtidigt påmind om hur ytterst nära jag själv faktiskt varit vid flera tillfällen framför allt i min ungdom att köra fast i ett förtärande destruktivt träsk av misslyckanden i livet.

Publicerat den

SPA, Anna och nära Stockholm … eller nåt!

På nåt vis har helgerna viss extra betydelse fortfarande, trots att varje dag i princip är en fri dag då man kan göra vad man vill. Under vinterhalvåret har vi lite av en tradition med SPA-bad, som förutom med sin avslappnande njutningseffekt också ofta för det positiva med sig att goda och konstruktiva idéer kommer till. Just idag betyder det att jag har flera bra idéer att bygga vidare på i det som ska bli en romanversion av den novell, som i dagarna ska publiceras, som i sin tur bygger på en novell som tidigare publicerats i antologin ”Transvoices.” En novell som i sin tur bygger på, delvis, valda delar av det som så småningom blev mina memoarer. Som det kan bli! Nu kommer det att bli en typ feelgood fiction med titeln ”Kalla mig Anna”.

Kvällens måltid blev, som så ofta annars, rena rama restaurangmaten. Det är så det är att leva tillsammans med en kärlek, som är exceptionellt duktig och kreativ när det handlar om matlagning. Bland annat!
Innan jag nu kunnat publicera det här inlägget, behövde jag komma åt lite bilder från mobilen. Tvingades därmed än en gång notera att jag enligt Apples bristande geografiska kunskaper just nu befinner mig ”nära Stockholm”! Om man nu verkligen kan betrakta 60 mil som nära!

Publicerat den

Låt mig presentera – Tishana – kaldiniernas huvudby

Under arbetet med Ashas sten, min fjärde bok i serien Legender från Thiramaar, har en idé om kaldiniernas huvudstad, eller kanske snarare huvudby, växt fram. Det borde faktiskt finnas en sådan, eftersom detta småfolk har bebott Thiarien i minst femtusen år. Människorna har ju bara bebott ön i lite drygt tvåtusentrehundra år. Människorna kom från Arsisien och började lite fräckt ta för sig av det välmående landet Thiarien år 847 f.H. Alltså före djävulen Hivers dödsdag som tideräkningen i den här världen lite jublande utgår ifrån. Nu kände jag att jag ju självklart behövde ha en lämplig symbol för kartan över Thiramaar som visar kaldiniernas huvudby. Så låt mig presentera Tishana, storbyn som är uppkallad efter kaldiniernas undersköna fruktbarhetsgudinna Tishania.