Novellversionen publicerades i mars det här året. Då hette den Vad ska jag kalla dig? och var då en något omarbetad novellversion av det som tidigare publicerats i samlingen Transvoices, där den kallades Förlorade år. Men sen var siktet inställt på att det skulle bli en roman av det. Sen det beslutet togs har jag levt med Anna i arbetsrummet, i värmen på vår altan hela vägen in mot slutet av september, och vid ett antal tillfällen på olika caféer i Malmö och även Sjöbo. Och nu är det klart. Berättelsen om Anna, som i vissa avseenden hänger ihop med min egen livshistoria, är klar. Och som det känns, blev det en ganska tajt berättelse. Faktiskt bättre än jag vågat hoppas. Efter en hel del research är jag äntligen i mål. Och nu är manuset uppladdat till tryck, och förhoppningsvis kan vi ha release för boken Kalla mig Anna i samband med Bokmässan i Lund den 25 november.
Nu går det att förboka ett signerat ex. av ”Kalla mig Anna”. Preliminärt releasedatum 25 november 2023. 🌈 Info; Om en transperson på 70-talet och hennes strävan efter att få bli den hon innerst inne önskar. Det här är berättelsen om Anna, som lyckas samla styrkan och modet att gå emot vuxenvärldens missriktade ambitioner och om rätten att forma sitt eget liv. Den utspelar sig i första hand i sjuttiotalets Malmö, men även i Marockos huvudstad Casablanca. 📚Pris: 130 Skr inkl. porto. (du måste ha svensk postadress) ✍Skicka e-post med ditt namn och adress till BelvidaBell@outlook.com Senast 18 november 2023.
Arbetade vidare med mitt romanprojekt ikväll, och känner mig onekligen ganska nöjd eftersom jag faktiskt kommit en bra bit på vägen mot slutet! Det här handlar ju om genomgång efter att råmanuset blivit klart, och nu ska det helst ”färgläggas” och förbättras så långt möjligt. Behöver arbeta på för jag har två testläsare som väntar på att få ge sig på läsningen under den kommande veckan. Och jag har sagt det förut men det tål att upprepas – det har utvecklats till ett riktigt spännande manus att arbeta med. Inte minst när det handlar om all research. Och så den här inblandningen av både engelska, franska och italienska. Spännande!
Igår skrev jag klart sista kapitlet på min nya roman Kalla mig Anna, och kan därmed säga att råmanuset äntligen är klart. Det här är romanen som till vissa delar bygger på den ursprungligt tänkta versionen av mina memoarer, som då var avsedd att skrivas i tredje person och med vissa fiktiva inslag. Nu blev det ju inte så med memoarerna (Idag kan det kvitta), och istället har jag bearbetat den här versionen så att det är mest fiktion. Nu ska jag börja läsa om igen från början. Det är nästan nu det roliga börjar, för nu ska det gestaltas, fyllas ut och färgläggas. Kanske också kolla upp än en gång så att all research stämmer.
Att det krävs research i varierande grad när man skriver, är en lärdom jag fått sedan många år tillbaka. När det handlar om mina fantasyberättelser är det många detaljer man behöver söka fakta om. Detaljer man inte ens tidigare trott man någonsin skulle bry sig om. Till exempel hur en vattenlägel i läder på 1600-talet kan ha sett ut. Eller hur fort ett medelstort segelfartyg under samma tidsperiod kunde förflytta sig. Och så vidare. Men på något vis vill jag nog påstå att researcharbetet kring min pågående roman Kalla mig Anna ändå blivit mer spännande, och inte minst i många avseenden nostalgiskt. Eftersom stor del av berättelsen utspelar sig under sjuttiotalet i mitt Malmö, känns det onekligen lite extra. Jag har fördjupat mig i fakta kring en av stans bästa kinarestauranger – Shanghai som låg på Östra Förstadsgatan – som tyvärr gick i konkurs för några år sedan. Vidare kring frågor om restauranger landar jag även i klassiska Mando på Skomakaregatan. Restaurangen med de unika kopparklädda väggarna och den särdeles goda plankan, för att inte tala om den andra klassikern ”Elefantöra”! Restaurangen som funnits sen sextiotalet och fortfarande är igång! Sen är det också spännande att titta på olika områden i stan och fundera och försöka minnas hur det såg ut då. Det är lätt att lura sig själv, och förvillas av förändringens vindar som blåst över stan under alla de år som gått. Till exempel när jag skulle hitta bostad åt min karaktär, och tänkte att Lugnet vore ett bra område. Tills jag plötsligt insåg att det området i stort sett enbart handlade om rivningstomter på sjuttiotalet. Fanns inte mycket till bostäder där då.
Men sen har min lite specialla karaktär även tagit mig med på en lång resa hela vägen till Marocko och Casablanca, vilket självklart också har krävt en hel del forskning. Och jag har glädjande nog hittat mer fakta kring mina ämnen än jag ens vågat drömma om. Utöver allt detta har jag, faktiskt ganska otippat även för min del, använt mig av en del dialoger både på franska och italienska!
Det är spännande och lärorikt att skriva! – C’est passionnant et éducatif d’écrire
Har inlett den här veckan med att stiga upp tidigt – igen! Min far skulle varit imponerad om han sett mig idag. Upp självmant ur sängen halv sju på morgonen när klockan går igång. En tur till Lund – igen – med senaste avsnittet av Bowie-podden i bilstereon lagom avslutat i samma stund som jag parkerade utanför Folktandvården. Ja, det var alltså dit jag skulle, för lite tandhygienisk behandling.
Sedan ännu en god lunchbuffé på Restaurang Gondolen i Sjöbo, och nu tror jag inte att jag ens vågar kliva upp på vågen i morgon bitti.
Kvällen tillbringades på altanen med skrivande, och en god bit på vägen med Anna. Det blir en speciell känsla att sitta på altanen en vindstilla men aningen sval augustikväll i Skåne, och skriva om färgsprakande och kryddoftande marknader i Casablanca. Det blir också en alldeles särskild känsla att kunna konstatera att jag så sakteliga närmar mig slutet. Med andra ord att jag snart kan säga att råmanuset till min roman Kalla mig Anna är klart!
Mitt skrivande idag kom inte särskilt långt! Men det är faktiskt inte negativt. Jag skrev ett par rader, och hade sedan några detaljer jag behövde kolla upp. Sökte på nätet, som vanligt. Bland annat försöker jag få klarhet i en del lokaliteter, där gatunamnen under åren min roman utspelar sig var franska, men idag är utbytta mot mer arabiskt klingande namn. Jag har en karta från tidigt femtiotal att jämföra med dagens Google Maps. Jag har köpt en e-bok skriven på engelska, som innehåller en hel del intressanta och användbara fakta. Men idag blev det dessutom maximal utdelning! Hittade en sida på nätet med flera tidningsintervjuer med en av de personer som har funnits i verkligheten och som jag ska ha med i min berättelse, vilka dessutom är skrivna under sjuttiotalet – bara något år före den tid min roman utspelar sig! Snacka om guldgruva!
Research at it’s best skrev jag för några dagar sen! Jag var inte ens i närheten då …
Dessutom håller min roman på att utvecklas till något långt mer spännande än jag själv ens hade begripit när jag påbörjade den. Och aldrig hade jag väl i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig att jag en dag skulle skriva en roman som innehöll franska!
Att jag älskar att skriva är knappast någon hemlighet. Men utöver tjusningen med att kunna skriva ner sina tankar och fantasier, finns också det oerhört spännande med all research. Som till exempel nu med mitt skrivande av romanen Kalla mig Anna, som lett in mig på att forska en hel del inledningsvis på Malmö under sjuttiotalet, och sen även Casablanca under samma period. Att leta efter kartor och annan information som kan ge en bild av just den tiden är väldigt spännande. Än mer spännande blir det när man sen försöker djupdyka i närmare detaljer. Det har bland annat till och med inneburit nu att jag fått kontakt med en författare i Frankrike, som faktiskt sitter inne med en del intressant information. Information som bland annat inneburit att jag kunnat få till en trovärdig beskrivning av specifika lokaler i de centrala delarna av Marocko under sjuttiotalet. Vad vore författarlivet utan Internet?!
Under dagen var min ”skrivarhörna” lokaliserad till Möllans Café, i väntan på Snezana som var upptagen på annat håll några timmar. Tog dock lite tid innan jag kunde komma igång med skrivandet. Först tog det väldigt lång tid vid kassan, på grund av några väldigt omständliga kunder. Sedan hade jag problem med internetanslutningen, vilket är en förutsättning för att kunna komma åt filerna jag skulle arbeta med. Just som jag fått klart med nätet, blev jag avbruten av ett telefonsamtal. Därutöver var internetuppkopplingen ganska svajig.
Men jag fick trots allt ändå skrivit en del, och även gjort ytterligare researcharbete. Det kretsar för närvarande ganska mycket kring arvsfrågor, testamentstagare, överförmyndare och så lite om passregler på sjuttiotalet.
Att skriva är en livsstil! Att ur fantasin kunna låta berättelser flöda genom fingrarna, via tangentbordet in i datorn, och där bilda en berättelse som förhoppningsvis så småningom kan fängsla, roa, engagera, underhålla andra människor, är en härlig känsla. Förutom då bara själva skrivandets inspirerande känsla! Till detta har vi sen all spännande research man behöver göra, för att ha ett bra underlagt till en trovärdig berättelse. Denna kväll exempelvis, har jag spenderat tid på att forska i arvsfrågor, och fram för allt när det handlar om förvaltning av arv till minderårig. Jag har forskat efter fakta om Clinique du Parc i Marocko, och hittat mer fakta än jag faktiskt trodde var möjligt. Jag har till och med ägnat mig åt medicinstudier i FASS för att få fram fakta om ett läkemedel som försvann från marknaden 2006 på grund av att det ansågs kunna orsaka njurproblem. Och vi går vidare.
