Efter att i skrivandet befunnit mig i sjuttiotalets Malmö och Casablanca nu i sådär åtta månader, har jag nu tagit plats, kanske i Cornizendos tidsmaskin, och rest till Thiramaar. Befinner mig sålunda i året 1496 enligt thiramaarisk tideräkning, och kan därmed åter ge mig hän att skapa nya berättelser i Legender från Thiramaar. Det är med andra ord en del noveller och Ashas sten som gäller nu en tid framöver.
Idag var det dags för bokmässan i stadshallen i Lund, arrangerad av föreningen Litteraturrundan. För vår del tredje året vi deltar. I samband med detta passade vi även på att ha release för min senaste roman – Kalla mig Anna – ett projekt jag egentligen känner mig lite extra stolt över. Jag påbörjade arbetet med den i mars det här året, och kan alltså redan nu presentera en färdig roman! En berättelse som det ligger ett ganska gediget researcharbete bakom. Försäljningsmässigt kan vi kanske inte skriva upp detta som en av de mest givande mässorna, men den här typen av tillställningar innebär alltid intressanta möten såväl med bokköpare som författarkollegor. Plus det faktum att det alltid är en fördel att kunna synas.
Ännu en vecka har passerat! Som inleddes med vetskapen att Malmö FF knipit sitt tjugotredje guld i Allsvenskan. Och den sorgliga känslan jag aldrig tycks kunna riktigt komma över, att Lars, en av mina bästa kompisar någonsin, lämnade oss alldeles för tidigt i lungcancer för fyrtio år sedan den 12 november! Hedrar hans minne med en gåva till Cancerfonden!
Här gick vi in i en vecka som inleddes med den där lite pirriga känslan när man just klarat av av alla detaljer kring registreringen av en ny bok – tryckbeställning, registrering hos Bokinfo för att all information ska nå ut till bokhandeln, och så den där lite spännande avvaktan när boken ska bli klar på tryckeriet. Och så det där typiska tomrummet man alltid tycks hamna i efter ett avslutat skrivprojekt, och som i det här fallet lett mig in på att arbeta lite effektivare med årets julsaga.
Veckan har avrundats med kattbad som gått över förväntan bra, och en avslutande behandling hos tandläkare, som förvisso känts av inpå kvällen. Därtill kan jag konstatera att vi har väldigt trevliga tandläkare och övrig personal inom Folktandvården i Sjöbo. Så vilar vi över helgen, och på måndag, troligen kommer Anna. Och så ska det bli en intervju om henne, för QX! Det blir en trevlig inledning på veckan då vi ska ladda upp för bokmässan i Lund nästa helg.
”Kalla mig Anna” är redan på väg från tryckeriet.
Det var lovat preliminärt att den skulle skickas från tryckeriet på måndag! Men den är alltså skickad redan idag!
Med andra kan vi helt säkert ha release på Bokmässan i Lund nästa helg!
Ännu en vecka har passerat, och det viktigaste jag har att notera är självklart det faktum att min roman Kalla mig Anna är klar och skickad till tryckeri. Med den är min femte egna roman på väg ut i bokhandeln! I sedvanlig ordning följer också den där märkliga tomhetskänslan efter att i månader ha tillbringat nästan all tid i den världen som i det här fallet är Annas. Plötsligt ska jag återvända till min egen tid. Det blir dock antagligen bara för en kort tid. Ska strax ta tag i Ashas sten, och därmed alltså ge mig iväg till Thiramaar.
Under den här veckan har vi äntligen kunnat rätta till, tror jag, försummade familjerelationer. Precis i rätt tid, när släkten meddelat sorgligt besked, som gör familjebanden kanske lite mer betydelsefulla.
Fotoklubbens årstävling har redovisats, och det är roligt att kunna konstatera att några av våra nya medlemmar fått visa sig lite extra. För egen del blev det fjärde plats både i kategori Färg och Svart-Vitt, och i Kollektion blev det femte plats.
Jag kan ju dock inte undgå en liten fundering kring just det där med att bildtävlingar alltid är upp till betraktaren. Min fjärde plats i Färg, bilden jag kallar ”Follow me son” har jag tävlat med även tidigare. Den har blivit uttagen till visning i RIFO 2018, finns med i årets upplaga av RSF Årsbok, och år 2015 fick jag dessutom en så kallad Cover på bildsajten Youpic, och bilden har visats mer än 140 000 gånger över hela världen. Samma sak gäller för min bild ”Golden summer shower” som också har valts ut till Cover på Youpic och den har visats mer än 198 000 gånger. Den bilden kom inte ens med i klubbens årstävling.
För övrigt har vi firat tolv år som förlovade – en av de där händelserna i livet som är så viktiga. Den där dagen när vi skrev 11.11.11 som dagens datum, kunde vi i brist på något vettigt ord att beskriva händelsen med, utbrista supercalifragilisticexpialidotius! Ungefär så!
Novellversionen publicerades i mars det här året. Då hette den Vad ska jag kalla dig? och var då en något omarbetad novellversion av det som tidigare publicerats i samlingen Transvoices, där den kallades Förlorade år. Men sen var siktet inställt på att det skulle bli en roman av det. Sen det beslutet togs har jag levt med Anna i arbetsrummet, i värmen på vår altan hela vägen in mot slutet av september, och vid ett antal tillfällen på olika caféer i Malmö och även Sjöbo. Och nu är det klart. Berättelsen om Anna, som i vissa avseenden hänger ihop med min egen livshistoria, är klar. Och som det känns, blev det en ganska tajt berättelse. Faktiskt bättre än jag vågat hoppas. Efter en hel del research är jag äntligen i mål. Och nu är manuset uppladdat till tryck, och förhoppningsvis kan vi ha release för boken Kalla mig Anna i samband med Bokmässan i Lund den 25 november.
Nu går det att förboka ett signerat ex. av ”Kalla mig Anna”.
Preliminärt releasedatum 25 november 2023.
🌈
Info;
Om en transperson på 70-talet och hennes strävan efter att få bli den hon innerst inne önskar. Det här är berättelsen om Anna, som lyckas samla styrkan och modet att gå emot vuxenvärldens missriktade ambitioner och om rätten att forma sitt eget liv. Den utspelar sig i första hand i sjuttiotalets Malmö, men även i Marockos huvudstad Casablanca.
📚Pris: 130 Skr inkl. porto. (du måste ha svensk postadress)
✍Skicka e-post med ditt namn och adress till BelvidaBell@outlook.com
Senast 18 november 2023.
Arbetade vidare med mitt romanprojekt ikväll, och känner mig onekligen ganska nöjd eftersom jag faktiskt kommit en bra bit på vägen mot slutet! Det här handlar ju om genomgång efter att råmanuset blivit klart, och nu ska det helst ”färgläggas” och förbättras så långt möjligt. Behöver arbeta på för jag har två testläsare som väntar på att få ge sig på läsningen under den kommande veckan. Och jag har sagt det förut men det tål att upprepas – det har utvecklats till ett riktigt spännande manus att arbeta med. Inte minst när det handlar om all research. Och så den här inblandningen av både engelska, franska och italienska. Spännande!
Igår skrev jag klart sista kapitlet på min nya roman Kalla mig Anna, och kan därmed säga att råmanuset äntligen är klart. Det här är romanen som till vissa delar bygger på den ursprungligt tänkta versionen av mina memoarer, som då var avsedd att skrivas i tredje person och med vissa fiktiva inslag. Nu blev det ju inte så med memoarerna (Idag kan det kvitta), och istället har jag bearbetat den här versionen så att det är mest fiktion. Nu ska jag börja läsa om igen från början. Det är nästan nu det roliga börjar, för nu ska det gestaltas, fyllas ut och färgläggas. Kanske också kolla upp än en gång så att all research stämmer.
Att det krävs research i varierande grad när man skriver, är en lärdom jag fått sedan många år tillbaka. När det handlar om mina fantasyberättelser är det många detaljer man behöver söka fakta om. Detaljer man inte ens tidigare trott man någonsin skulle bry sig om. Till exempel hur en vattenlägel i läder på 1600-talet kan ha sett ut. Eller hur fort ett medelstort segelfartyg under samma tidsperiod kunde förflytta sig. Och så vidare. Men på något vis vill jag nog påstå att researcharbetet kring min pågående roman Kalla mig Anna ändå blivit mer spännande, och inte minst i många avseenden nostalgiskt. Eftersom stor del av berättelsen utspelar sig under sjuttiotalet i mitt Malmö, känns det onekligen lite extra. Jag har fördjupat mig i fakta kring en av stans bästa kinarestauranger – Shanghai som låg på Östra Förstadsgatan – som tyvärr gick i konkurs för några år sedan. Vidare kring frågor om restauranger landar jag även i klassiska Mando på Skomakaregatan. Restaurangen med de unika kopparklädda väggarna och den särdeles goda plankan, för att inte tala om den andra klassikern ”Elefantöra”! Restaurangen som funnits sen sextiotalet och fortfarande är igång! Sen är det också spännande att titta på olika områden i stan och fundera och försöka minnas hur det såg ut då. Det är lätt att lura sig själv, och förvillas av förändringens vindar som blåst över stan under alla de år som gått. Till exempel när jag skulle hitta bostad åt min karaktär, och tänkte att Lugnet vore ett bra område. Tills jag plötsligt insåg att det området i stort sett enbart handlade om rivningstomter på sjuttiotalet. Fanns inte mycket till bostäder där då.
Men sen har min lite specialla karaktär även tagit mig med på en lång resa hela vägen till Marocko och Casablanca, vilket självklart också har krävt en hel del forskning. Och jag har glädjande nog hittat mer fakta kring mina ämnen än jag ens vågat drömma om.
Utöver allt detta har jag, faktiskt ganska otippat även för min del, använt mig av en del dialoger både på franska och italienska!
Det är spännande och lärorikt att skriva! – C’est passionnant et éducatif d’écrire
Andie Lindskog 