Kvalité!

I vårt hushåll finns hela åtta osthyvlar. Ja, vi gillar ost men har kanske egentligen inte behov av så många redskap för det ändamålet trots allt. Att det blivit så många handlar egentligen enbart om att vi numera är två sammanslagna hushåll, plus den utrustning som tidigare fanns i husvagnen. De har alla varierande kvalité, men den som är den överlägset bästa som fortfarande skär perfekta lagom tjocka ostskivor är den som dessutom är äldst. En enkel hyvel med träskaft! Sen jag hamnade i ett hushåll med diskmaskin 2007, har träskaftet blivit något blekt på den, och det finns även en liten spricka. Har dock gått tillbaka till att diska den för hand igen. Men den håller ännu! Men det som kanske är mest anmärkningsvärt är att den funnits med sedan jag flyttade hemifrån i september 1973! Jag köpte den på ICA Malmborgs på Caroli City i Malmö där jag handlade diverse prylar till mitt första egna hem. Den är med andra ord drygt 45 år gammal!

 

Så var det ju det här med alla helgonen…

Den här dagen är ju enligt svensk tradition den där helgen då vi ska minnas de som lämnat oss. Vi ska besöka kyrkogårdar och dekorera gravplatser med lite blommor och ljus, och intyga hur mycket vi saknar dem. Men alla de andra dagarna på året då!? Blir vi duktigare och mer omtänksamma för att vi minns just denna dagen? Är blomman eller ljuset vid gravplatsen det yttersta beviset för att vi verkligen saknar de som en gång lämnat oss!?

En fredag bättre än de flesta

Fredagskväll, inget märkvärdigt med det kanske, men ändå… för mig är denna fredagskväll lite mer betydelsefull än de normalt brukar vara. Det är nämligen den, oftast enda, fredagen på hela året då man faktiskt är ledig den kommande natten. Ja, om man inte har semester förstås.
Kanske svårt för ”vanligt folk” som jobbar måndag till fredag att förstå hur mycket det betyder. Att man kan ta ett avkopplande varmt bad och champagne med kärleken. Att man kan ta ett, eller fler, glas vin eller öl, tillsammans med kärleken. Att man kan sitta halva natten och skriva utan den störiga tanken över sig att man snart måste avbryta för att köra till jobb. Att man kan gå och lägga sig och sova natt tillsammans med kärleken. Och att man kan stiga upp och äta frukost tillsammans med kärleken! En futtig lördag på hela året! Snart dock semester!

Nackdelar med Words stavnings- och grammatikkontroll

Till att börja med kan jag slå fast att stavnings- och grammatikkontrollen i Word är ett bra och användbart verktyg. Den hjälper onekligen till att upptäcka stavfel, grammatiska fel och även ”tappade” bokstäver i ord som ibland sker när man har lite för bråttom och skriva. Men man måste ändå själv behärska både rättstavning och grammatik. Att helt förlita sig på Words stavnings- och grammatikkontroll kan bli förödande för din text. Jag använder verktyget för att gå igenom allt jag skriver, och senast nu min nyligen färdigställda fantasyroman Eilaths underliga liv.
I den genomgången har det bland annat dykt upp ett antal korrigeringar där Word ”tycker” att ord ska skrivas sammansatta. Några exempel;
”Trivseln återspeglades tydligt på stans invånare…” – här ”tycker” Word att det ska skrivas ”stansinvånare”. Samma sak om jag skrivit ”stans gator” – då ska det vara ”stansgator”. Den invänder däremot inte mot att jag skrivit ”stans” istället för ”stadens” vilket ju annars hade varit en relevant anmärkning!
På ett ställe återger jag ett skrivet budskap som inleds med en kort mening; ”Sök nyckel”. Enligt Word ska det vara ”söknyckel”. Eller en mening som innehåller ”…slog en spann vatten över…” där det enligt Word ska skrivas ”spannvatten”! Eller ”Elana tog en försiktig klunk vatten.” Enligt Word ska det skrivas ”klunkvatten”.
Just det här med särskrivning eller sammanskrivning är egentligen ett ganska stort problem i Word.
Men så länge man själv vet hur det ska vara, kanske det inte är något problem. Det som dock är bekymmersamt är den ”frågelista” som dyker upp lite då och då med olika ”konstiga eller främmande” ord som förekommit i min text, och som jag där kan notera om det är korrekta ord varpå jag sedan ombeds skicka det till Microsoft, som väl då förmodligen lägger in dessa som ”korrekta ord och uttryck”! För mig som skriver fantasy om en egen skapad värld med påhittade ortsnamn och även en hel del påhittade personnamn blir listan väldigt lång på ”främmande ord”. Skulle jag skicka dessa som korrekta till Microsoft, kan man undra var vi till slut skulle hamna. Det skulle inte förvåna mig om vi här har en av de starkast bidragande orsaken till felskrivningar som exempelvis eländet med ”dem”! Människor litar antagligen alldeles för mycket på Words Stavnings- och grammatikkontroll, och lämnar sina egna kunskaper därhän. Det är inte bra!

Det stör mig…

Det stör mig oerhört att veta att nästan fyrtio procent av folket i min hemkommun röstat på ett parti som på fullt allvar vill skicka ”hem” min kärlek! Hur många av dessa personer finns egentligen i min omedelbara närhet!?

En grå dag

Vädermässigt en ganska grå typisk höstdag. Termometern visar förvisso högt för årstiden, men det känns ändå ganska mycket som november. Och jag försöker komma vidare i mitt skrivande. Man ska kanske ändå vara nöjd. Det går framåt om än väldigt långsamt!
Det är en hel del pussel man måste lägga när man efterhand kommer på olika avsnitt som inte kan ligga där de ligger. Och det blir extra besvärligt eftersom jag tyvärr varit borta från detta skrivandet alldeles för länge. Har liksom glömt en del, så jag måste hela tiden gå tillbaka och läsa. Vad skrev jag där? Hur skrev jag om det? Och så vidare!
Gläds över att jag nu förstan upptäckt att min fantasybild ”Orla atEilean Donan Castle” hamnat på Bird of Preys of Loch Lochmonds facebook-sida.

cropped-orla-at-eilean-donan-castle.jpg
https://www.facebook.com/llbopc/posts/10155898003219396?pnref=story

Jag ogillar NI!

Jag är så pass gammal att jag upplevt en tid då det inte var självklart att säga du till varandra. Jag minns hur jag och mina klasskamrater ställde frågan till den ene läraren efter den andra; ”Får vi säga du till er?”. Du har alltid varit en självklarhet i min värld. För mig är vi alla människor, och att genom titlar upphöja eller degradera någon känns helt fel. Då i slutet av sextiotalet och början av sjuttiotalet var det en demokratisk framgång när du-reformen genomfördes. Därför känns det beklämmande och nästan lite förolämpande när man idag, främst av en del butiks- och restaurangpersonal blir kallad ni!
”Vill ni ha kvitto?” kan de fråga. Man är benägen att hastigt se sig omkring för att se vilka andra i kön vid kassan som kan tänkas vilja ha kvitto på mina inköp.
Kort och gott till er, framför allt unga, som använder ’ni’ – Ni är fler än en! En är du eller jag!